Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Demogeronter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Österrike, d. 10 Mars (g. st.) 1606, var af luthersk
trosbekännelse och lemnade fäderneslandet, antagligen
då den katolska reaktionen omkr. 1626 bröt ut öfver
detsamma. Han inträdde i svenska hären måhända redan
under Gustaf II Adolf, men omnämnes der med säkerhet
först 1634 och då såsom öfverstelöjtnant. Han
utnämndes 1639 till öfverste, var 1642 en af
Torstenssons underhandlare med Rákóczi, fick 1643
en lifstidspension på 1,000 thaler och lemnade den
svenska tjensten såsom öfverste 1648. 1674 upphöjdes
han i riksfriherrligt stånd. Jfr E. Fischer: »Georg
Derfflinger. Bruchstück seines lebensbildes» (i
»Milit. wochenbl.», 1894), behandlande endast den tid,
då hano var i svensk tjenst.
*Derivata. Å rad 7 bör stå f’(x) i st. f(x).
Dermatochelys coriacea, zool., lädersköldpadda. Se
Sköldpaddor.
Dermatocoptes (af Grek. derma, hud, och koptein,
hugga). Se Skabb, sp. 1203.
Dermatogen (af Grek. derma, hud, och genein,
födas), bot., kallas det yttersta cellagret i
vegetationspunktens embryonala väfnad. Ur detsamma
uppkommer i allmänhet öfverhuden (epidermis).
G. A.
Dermatol (af Grek. derma, hud, och Lat. oleum,
olja), kem., svafvelgult, i vatten och sprit
olösligt pulver, som, enbart eller i blandning med
något starkare antiseptiskt medel, användes mot
hudsjukdomar, sår, brännskador o. s. v. i form af
ströpulver, salva, emulsion o. d. Det gifves äfven,
ehuru sällan, invärtes såsom medel mot ymnigt, på
tyfösa eller tuberkulösa processer i tarmkanalen
beroende diarré. Ur kemisk synpunkt är dermatol
att anse såsom basisk gallussyrad vismutoxid.
S. J–n.
Dermatologi (af Grek. derma, hud, och logos,
lära), läran om hudens egenskaper och vård, vanligen
begagnadt i samma betydelse som dermatopatologi
(af Grek. pathos, lidande), läran om hudsjukdomar
(se d. o.).
Dermatopatologi. Se föreg. art.
Dermatophagus (af Grek. derma, hud, och fagein,
äta). Se Skabb.
Dermatoplastik, kirur., detsamma som dermoplastik
(se d. o., äfven i Suppl.).
*Dermbach. I striderna vid D. d. 4 Juli 1866 besegrade
divisionen Goeben af preussiska Mainarmén delar af
bajerska armékåren. C. O. N.
Dermestidae, zool. Se Skalbaggar.
*Dermoplastik är äfven den del af den plastiska
kirurgien (se Plastisk operation), som söker bota
huddefekter genom öfverflyttning af hud från annat
håll.
Dernath, Gerhard von, grefve, militär, politiker,
född antagligen på 1660-talet (hans födelse-
och dödsår äro ej kända), var son af Gebhard von
D., kursachsisk generallöjtnant, hvilken jämte två
bröder 1655 upphöjdes i riksgrefligt stånd och under
Karl X:s danska krig slog sig ned i Holstein och
upptogs bland dess adel. Äfven hans son egnade sig åt
krigareyrket och vardt slutligen generallöjtnant för
de furstliga holsteinska trupperna i Brabant. 1710
blef han holstein-gottorpskt geheimeråd och slöt sig
till baron Görtz’ parti. Efter Stenbocks kapitulation
vid Tönning (1713) och upptäckten
af de holsteinske ledande männens förbindelser med
denne nödgades de lemna landet, som ockuperades
af danskarna, hvarvid Danmarks konung indrog D:s
gods, Hasselburg m. m. D. anställdes då såsom
den holstein-gottorpske administratorn Kristian
Augusts sändebud i Stockholm, hvarjämte det af honom
kommenderade holsteinska dragongardet genom konvention
af d. 15 Maj 1714 öfverläts i svensk tjenst (»von Dernaths
dragoner»). Men D. förvisades från hofvet i
Stockholm efter upptäckten af Görtz’ tvetydiga
förbindelser 1713 med Ryssland och Preussen, hvilka
ansågos sigta till succession till svenska kronan
för Karl XII:s systerson, den unge hertig Karl Fredrik
af Holstein-Gottorp. När Karl XII från Turkiet
1715 anlände till Stralsund, blefvo
emellertid Görtz och D. vänligt emottagna
af honom, och under den görtziska maktperioden i
Sverige, hvilken tog sin början 1716, fick hans
vän D. en betydande ställning. Han vardt
1716 hertig Karl Fredriks guvernör i stället för
Arv. Horn och ledamot af den s. å. inrättade
Upphandlingsdeputationen (se d. o.),
hvilken omsider fick hela statshushållningen
med hvad deraf berodde i sina händer, och för
hvilken D. under Görtz’ långa utrikesvistelse (Juni
1716–Nov. 1717) och derefter följande diplomatiska
resor stod i spetsen. Han ogillade flere af
de ytterlighetsåtgärder, som Görtz vidtog för att
skaffa konungen medel, och gjorde såväl konungen som
den allsmäktige ministern allvarliga föreställningar.
Men han fick sin del af det allmänna hat, som Görtz’
regering bragte öfver sin upphofsman och hans
»handtlangare». Samma dag som underrättelsen
om Karl XII:s död nådde Stockholm (d. 5 Dec. 1718)
arresterades D. Han hölls i ganska strängt
fängelse, hvarur han under loppet af 1719 försökte
rymma. I Juni 1720 befriades han derur, men fick ej
lemna riket. Betydande röster hade höjt sig till
D:s förmån. Arv. Horn ansåg, att D. ej »kunde
öfvertygas om något besynnerligt», och ansåg
ovärdigt, att han hölles såsom »en criminel fånge,
der likvisst konungen af England och prins Eugenius
skrifvit Hennes M:t till för honom». G. Cronhielm
hade hört honom tala med konung Karl XII så,
»att ingen redlig patriot kunnat tala bättre för
landets bästa», och J. Cederstedt försäkrade, att
»ingen har sig af våra svenske män understått att
göra sal. Kungen de föreställningar, som han har
gjort» (jfr Sekr. utsk:s prot. Mars och Juni 1720).
Den kommission, som hade sig uppdraget att granska
Upphandlingsdeputationens förvaltning, godkände ej de
summor, sammanlagdt 127,569 dlr smt (omkr. 160,000
kr., oafsedt myntvärdets fall), som D. under namn
af lön och gratifikation uppburit under sina tre
tjensteår, utan dömde honom att deraf återbära
82,569 dlr (45,000 dlr tillerkändes honom
nämligen såsom lön för besvär och ersättning
för respengar m. m.) samt dessutom betala 41,000
dlr för stångjern, som för hans räkning utskeppats.
Deremot uppställde D. en genfordran på 23,000 rdr,
som han förskotterat till det holsteinska gardets
rekrytering. Efter sin frigifning synes D. åter
blandat sig i det politiska intrigspelet, i det
han jämte sin måg, kejserlige ministern i Stockholm,
grefve von Fridag, tyckes hafva förmedlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
