Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dernburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de France och blef s. å. lifstidssenator. I serien
Le romantisme des classiques (1882–88) har han
publicerat sina föreläsningar öfver klassiska franska
författare från 17:de och 18:de årh.
Des Cloizeaux [dä klåaṡå’], Alfred Louis
Olivier Legrand, fransk mineralog, född i Beauvais 1817,
gjorde resor till Tyskland, Ryssland, de skandinaviska
landen och Island (hvilket är föremal för tre af
hans vetenskapliga arbeten), blef 1858 »maître de
conférences» vid normalskolan och 1876 professor i
mineralogi vid naturhistoriska museet i Paris. Han
är ledamot sedan 1869 af Institutet, sedan 1875 af
svenska Vet. akad. och sedan 1878 af Vet. soc. i
Upsala. 1875 blef han hedersdoktor vid Leidens
universitet. D. har vunnit en af de främsta platserna
bland sin samtids mineraloger genom forskningar inom
kristallografien och rörande mineralens optiska
egenskaper. Bland hans skrifter må nämnas Manuel de
minéralogie (1862–94) och Mémoire sur l’existence
etc. du microcline (1876), i hvilket han redogör
för sin upptäckt af mikroklinet (en fältspatsart,
som kristalliserar i trikliniska systemet).
*Deseilligny, A. N. P., afled 1875.
*Desertera. Enligt nu gällande Strafflag för
krigsmakten af 1881 mister krigsman, som öfverlöper
till fienden, lifvet eller dömes till straffarbete
på lifstid.
*Desessarts (Des Essarts), A. S. L. (ej de D.),
född 1811 (ej 1814), vardt »conservateur adjoint»
1873 och tog afsked 1884. — Äfven D:s son Emmanuel
Adolphe Langlois D. (f. 1839, sedan 1874 professor i
fransk literatur vid fakulteten i Clermont-Ferrand)
har uppträdt såsom vitter författare.
Desgodins [dägådä’ng], Charles, abbé, fransk
missionär i östra Tibet, f. 1814, verkade sedan 1855
på stationen Bonga i Assam vid Lohita, en biflod från
venster till Brahmaputra, nära tibetanska gränsen och
har genom forskningar rörande land och folk i dessa
föga kända trakter samt deras flora och fauna inlagt
verkliga förtjenster. Resultaten offentliggjorde
han i Geografiska sällskapets i Paris »Bulletins»,
sedan samlade af hans brorson i verket La mission du
Tibet (1872; 2:dra fullständigt omarbetade uppl. Le
Tibet, d’après la correspondance des missionaires,
1885). 1890 återvände D. till Paris.
Desgoffe [dägå’ff]. 1. Alexandre D., fransk målare,
f. i Paris 1805, d. derstädes 1882, var lärjunge
af Ingres, reste i Italien 1837–42 och målade
dels landskap med historiskt staffage, dels rena
historietaflor. Till de förra, som ega god teckning,
men något sökt idealitet, höra Argus och Io, Herkules
och nemeiska lejonet, Roms Campagna, Egerias dal,
Albano-sjön, Cyklopen (i Lyons museum), Trakten
kring Neapel, Orestes’ raseri (i Luxembourg); till
de senare S:t Marguerite (i S:t Pierre i Dijon),
Kristus botar den blinde (i S:t Nicolas, Chardonnet)
m. fl. — 2. Blaise Alexandre D., fransk målare,
f. i Paris 1830, den förres brorson, lärjunge af
Flandrin och Bouguereau, egnade sig uteslutande åt
stilleben och utmärker sig främst för återgifvande af
olika metaller, guldsmeds- och glasvaror, tapeter och
andra draperistoff, efterhärmade ända till illusion
och handgriplighet. Så från en af hans
första taflor, Ametistvas från 1500-talet (1859,
i Luxembourg), ända till en af hans senaste, Vapen
och harnesk (1886, i Sir Richard Wallaces samling).
Deshonneur [däsånnör], Fr., vanheder, skymf.
*Desideria, drottning, föddes d. 8 Nov. 1777
(ej 1781) och var verkligt förlofvad med Napoleon
Bonaparte. Om henne se K. F. L. Hochschild: »Désirée,
reine de Suède et de Norvège» (Paris 1888; svensk
öfvers. 1889). — (Sp. 1088, r. 13) Napoleon gifte sig
1796. (Samma sp., r. 20) D:s svåger Josef Bonaparte
blef 1797 resident (ej president) i Parma.
Designatus (se Designera) kallades i det gamla
Rom en till ett ämbete genom folkförsamlingens val
utsedd person, innan han trädt i utöfning af ämbetet.
Designolies krut [däsinjå’lls], kem. teknol. Se Krut
och Sprängämnen.
Desima (Deshima, Decima), konstgjord ö på södra sidan
af japanska staden Nagasaki (se d. o.).
*Desinfektion. Först sedan man genom
bakteriologiens framsteg erhållit metoder att
pröfva ett desinfektionsmedels egenskaper, har
desinfektionsläran blifvit en vetenskap. Genom en
mängd experimentella undersökningar på detta område
har man också med bestämdhet ådagalagt overksamheten
hos de förut använda desinfektionsmetoderna, såväl
svafvelrökningen som äfven den torra hettan, hvilka
medel ända långt in på 1880-talet allmänt brukades
och ansågos såsom synnerligen tillförlitliga. Bland
de desinfektionsmedel och metoder, som befunnits
vara af kraftig verkan och kommit till mera allmän
användning, märkas först och främst förbränning, som
på kortaste tid förintar hvarje lefvande väsende,
men som lämpar sig endast för värdelösa föremål,
och kokning under 1/2–1 timme. Dervid är dock af vigt,
att alla partier af föremålen under hela denna tid
uppnå koktemperaturen, hvarför med omfångsrikare
föremål kokningen kan behöfva fortsättas ända till 1 1/2
timme. Genom tillsats af såpa, lut, soda el. d. blir
verkan ännu säkrare. Vid bykning af kläder kommer en
fullständig desinfektion till stånd genom inverkan af
luten i förening med kokningen. En kort tvättning är
deremot af osäker verkan, emedan temperaturen dervid
icke når erforderlig höjd. Såsom desinfektionsmedel
lämpar sig kokning särskildt för matvaror, knifvar,
skedar, gafflar, glas, porslin, svampar, ylle
och linnepersedlar. Blodiga eller mycket smutsiga
linnepersedlar böra ej utan föregående rengöring
läggas i kokande vatten, alldenstund fläckarna då
outplånligt brännas in i tyget.
Strömmande vattenånga är det kraftigaste af
alla desinfektionsmedel och eger stor förmåga
att tränga igenom äfven varubalar af betydlig
tjocklek. Desinfektion med ånga sker i särskildt
konstruerade s. k. desinfektionsugnar, af hvilka
en mångfald olika former finnes i handeln. I dessa
ugnar inläggas eller upphängas de föremål, som skola
desinfekteras, hvarefter ånga insläppes i ugnen,
der den får inverka under 1–1/2 timmes tid. Med
ånga desinfekteras förnämligast gång- och sängkläder,
hvilka i allmänhet väl tåla denna behandling. En
del kläder krymper dock, veck och skrynklor blifva
vanligen skarpt markerade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
