Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dieffenbach ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakrament» (1876), »Korta betraktelser öfver Matthei
evangelium» (1878) och »Bibelstunder i hemmet»
(1888). 1884 gaf universitetet i Greifswald honom
teol. doktorsvärdighet.
Dieffenbach [dīf-], Anton Heinrich, tysk genremålare,
f. 1831 i Wiesbaden, studerade först till bildhuggare,
men utbildade sig från 1856 hos Jordan i
Düsseldorf till målare och studerade 1863–70 i Paris
samt tillegnade sig derunder mycket af fransmännens
sätt. Han är sedan 1871 bosatt i Berlin. Med god
komposition och kraftig färggifning behandlar han
ämnen i synnerhet från allmogelifvet, Vogeserna
och barnverlden. Här må nämnas Bröllopsdagen (1865),
mångfaldigad genom stick af bröderna Varin och ofta
gällande som pendant till Knaus’ »Guldbröllop»,
Julgranen, Ett slädparti och Besöket hos amman.
*Diego Garcia är den största bland Chagos-öarna
(se d. o. Suppl.).
Diego Suarez (Antomboka), vik vid norra spetsen
af Madagaskar, sträcker sig på östra sidan af den
med Kap Amber slutande halfön genom ett smalt, men
djupt inlopp långt in i landet och bildar en stor,
väl skyddad bassäng, som skulle kunna upptaga en hel
flotta. Området omkring viken togs 1885 i besittning
af Frankrike och står jämte Nossi-Bé och S:té Marie
de Madagaskar sedan 1888 under den i hamnplatsen
D. residerande guvernören. Orten hade 1890 3,390
innev. (oberäknadt trupperna), en europeisk och en
madagaskisk skola.
Dielasma, zool. Se Terebratula.
Dielektricitetskonstant l. specifik
induktionskoefficient, fys. Om man har en laddad
kropp A och till denna närmar en annan ledande kropp
B, så eger en elektrisk fördelning rum på denna,
och om B sättes i ledande förbindelse med jorden,
stannar den ena sorten af elektricitet (motsatt den,
som finnes på A) qvar. Detta fenomen kallas elektrisk
induktion. Om nu de elektriska krafterna berodde
endast på de elektriska massornas storlek och afstånd
från hvarandra, borde den på kroppen B inducerade
elektricitetsmängden vara oberoende af naturen hos
det ämne, som befinner sig mellan A och B. Detta fann
emellertid Faraday ej vara fallet. Så till exempel
blir elektricitetsmängden på B nära fyra gånger så
stor, om mellanrummet mellan A och B är fyldt af
svafvel, som om det innehåller endast luft. På denna
grund förkastade Faraday den gamla elektricitetsläran,
enligt hvilken de elektriska krafterna verka på
afstånd, och antog i stället att de verka från molekyl
till molekyl, en åsigt, som sedermera utvecklats
af Maxwell och numera är rådande. Faraday införde
begreppet dielektricitetskonstant hos ett ämne —
det mellan A och B liggande oledande mediet kallades
dielektrikum — hvilket anger förhållandet mellan
den laddning kroppen B antar för detta ämne såsom
mellanlager mellan A och B och den, som B erhåller, då
mellan A och B är tomrum. Dielektricitetskonstanten
för svafvel är således nära fyra gånger större
än för luft. Gasernas dielektricitetskonstanter
afvika föga från värdet 1. Maxwell visade, att
dielektricitetskonstanten bör vara proportionel mot
qvadraten på ämnets brytningsindex för ljus. Denna
lag stämmer i många fall
ganska bra med erfarenheten. Emellertid finnas
undantag, exempelvis vatten, som har värdet 78,
medan qvadraten på dess brytningsindex är endast
1,78. Liknande undantag äro alkoholer, anilin
o. s. v. Man har emellertid sökt att förklara
denna afvikelse, hvilket ledt till synnerligen
intressanta utredningar. J. J. Thomson och Nernst
visade, att ett ämnes förmåga att elektrolytiskt
dissociera uti ämnet lösta elektrotyter växer
samtidigt med ämnets dielektricitetskonstant. Derför
intager vatten en extrem ställning i dessa båda
afseenden. Derefter komma alkoholerna o. s. v.
S. A–s.
*Dielmann, J. F., dog i Frankfurt a. M. 1885.
*Diepenbeek, A. v., föddes enligt några
källor 1596, enligt andra 1607.
Dierauer [dīr-], Johannes, schweizisk historiker,
f. 1842, sedan 1868 lärare i historia vid kantonskolan
i S:t Gallen och sedan 1874 derjämte bibliotekarie vid
stadsbiblioteket (Vadiana), har skrifvit bl. a. en
förträfflig Geschichte der schweizerischen
Eidgenossenschaft (2 bd, 1887–91).
*Dies. Dies omnium sanctorum, Alla helgons dag
(se d. o.). — Dies nefastus. Se
Fasti. — Dies novissimus, d. suprema. Se
Yttersta dagen. — Dies palmarum. Se Palmsöndag. —
Dies viridium. Se Skärtorsdag.
*Dies irae. Hymnen återfinnes i fri bearbetning i
svenska psalmboken. n:r 498.
2. Dieterici [dit-], Friedrich Heinrich,
språkforskare, son af K. F. W. Dieterici, f. i Berlin
1821, sedan år 1850 e. o. professor i arabiska
(semitisk literatur) i Berlin, har författat
ett stort antal arbeten i arabisk grammatik,
literatur och i synnerhet filosofi. Sistnämnda
ämne behandla bl. a. hans öfversättning af sagan
»Der streit zwischen mensch und tier» (1858),
hvilken saga han sedan utgaf med arabisk text
(1879; 2:dra uppl. 1881) och försåg med ordbok
(Arabisch-deutsches handwörterbuch zum Koran und
Tier und mensch, 1881), Die naturanschauung und
natarphilosophie der araber im 10. jahrh. (1861;
2:dra uppl. 1876), Propädeutik der araber (1865),
Die logik und psychologie der araber (1868), Die
anthropologie der araber im 10. jahrh. (1871), Die
philosophie der araber im 10. jahrh. (2 bd, 1876–79),
Der Darwinismus im 10. und 19. jahrh. (1878). Vidare
må nämnas hans textupplagor till arabisk filosofi:
Die sogenannte theologie des Aristoteles, aus
arabischen handschriften (1882; öfvers. till tyska
1883), Die abhandlungen der Ichwân-es-Safâ in auswahl
(1884–86) och Alfârâbis philos. abhandlungen (1890),
»Chrestomatie Ottomane» (1854), en österländsk
roman Mirjam (1886) samt uppsatser i »Zeitschr. der
deutsch. morgenl. ges.» och andra tidskrifter.
Dietetisk gymnastik. Se Sjukgymnastik.
Dietkur, med. Se Svältkur.
Dietpenningar. Se Klargöringspenningar.
*Dietrich, F. E. O., afled 1883.
*Dietrichson. 1. L. H. S. har ytterligare utgifvit
Christusbilledet (1880), Michelagniolo (s. å.),
Antinoos (1883), Fra kunstens verden (1885; en samling
kritiska stadier och föredrag), De norske stavkirker
(1891–92), planschverket Die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
