Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diuretica ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka något gräs skjuter upp, som afbetas af
kameler, hästar och får. I vestra delen betäckes
dock marken stundom med grönska, och skapandet af
små artificiella sjöar, som magasinera bäckarnas
vatten, har gifvit upphof till några vackra
oaser. Att D. jämförelsevis sent varit hafsbotten
bevisar den myckenhet hafssalt, hvarmed marken är
impregnerad. Under regntiden bildas egendomliga
saltvattenssamlingar, som delvis förblifva fyllda i
åratal, såsom den på södra gränsen belägna Kanod-Sar,
ur hvars vatten befolkningen förser sig med sitt
behof af salt. Befolkningen utgöres mest af djater,
och radjputerna, som bilda det herskande folkel, äro
en ringa minoritet. Fursten bär titeln mahārawāl. —
Hufvudstaden D. har omkr. 12,000 innev.
*Djater (Eng. Jats), en sannolikt arisk folkstam
i östra Belutsjistan samt norra Indien, der den
anses utgöra 40 proc. af Pendjabs och 50 proc. af
Radjputanastaternas befolkning hvarjämte den är
allmänt utbredd i Sind och Nordvestprovinserna
och finnes i mindre antal i Mahvara, Bengalen,
Centralprovinserna, Haidarabad etc. Hela antalet
djater i Indien anses utgöra 24–30 mill. pers. Deras
egna traditioner häntyda på en invandring från Ghazni
eller Kandahar, men flere ansedda författare hafva
identifierat dem med forntidens geter, och man saknar
ej skäl att anse dem för en lägre stam af radjputer,
hvilkas skytiska ursprung man äfven förfäktat. Trumpp
m. fl. betraktar dem dock som de förste ariske
innevånarna i Indusdalen, och deras språk talar
starkt för denna åsigt. Djatspråket (djathki), som af
djaterna med ovanlig seghet bevarats, är en dialekt
af sindhi och ett rent sanskritspråk. Hindulegender
häntyda på en förhistorisk ockupation af Indusdalen
af detta folk, och vid tiden för den muhammedanska
eröfringen af Sind (711 e. Kr.) bildade det jämte en
beslägtad stam, kallad meds, massan af befolkningen
der. De ställde sig under Muhammed Kasim, då denne
nämnda år eröfrade Sind, men gjorde senare ett
kraftigt motstånd mot arabiska inkräktare. År 836
kufvades de af Amran, som begagnade sig af deras
vapen för att besegra meds. 1025 gjorde de en resning
mot sina muhammedanska herskare, men blefvo hårdt
straffade af sultan Mahmud af Ghasna. 1526 kämpade de
mot Babur, då denne inföll i Pendjab, och äfven senare
gåfvo de moguldynastien mycket att skaffa. Omkr. år
1700 trängde de från sina dåvarande boningsplatser,
Bari-doab, mellan Rawi och Satledj, öfver Satledj
österut ända till Djamna. Herskarna i Delhi gåfvo
dem tillåtelse att bosätta sig i doab mellan Djamna
och Ganges, der de dock snart såsom ett oroligt och
roflystet folk blefvo ett gissel för landet och sina
egna beskyddare. Under oredan och inbördeskrigen
efter Aurengsibs död (1707) växte djaternas makt
högst betydligt. I det stora slaget vid Panipat 1761
bidrogo de genom förräderi till maratternas nederlag
och erhöllo till belöning af sjah Alam staden Agra,
hvilkens besittning de tryggade genom att starkare
befästa sin hufvudstad Bhartpur, omkring hvilken de
samlade sig och der de styrdes af egna furstar. Äfven
i senare tid hafva de ådagalagt krigiskt mod, och
såväl radjputer som engelsmän hafva i dem funnit
kraftiga motståndare. General Lake ingick 1803 fördrag
med furstendömet Bhartpur, men det kom snart ånyo
till krig. Ehuru Lake trots fyra stormningar icke
intog fästningen Bhartpur, gaf dock radjan sig och
betalade 20 lakh rupier (enligt dåvarande, värde 3,46
mill. kr.). Landet uppblomstrade på nytt till 1825,
då efter radja Baldeo Singhs död nya anledningar till
engelsmännens ingripande gåfvos. General Combermeer
stormade Bhartpur 1826, slopade fästningen och
uppsatte en ny radja på tronen. Näst furstendömet
Bhartpur är bland alla djatiska v. om Djamna belägna
skyddsstater Davalpur den betydligaste, men af dess
250,000 innev, äro endast omkr. 4,000 djater. —
Djaterna lefva nu under fredliga förhållanden
hufvudsakligen af jordbruk och boskapsskötsel. Men de
ega äfven i hög grad handelsgeni, och man finner dem
såsom bankirer och väfnadshandlande i hela Hindustan
ända till Kalkutta, der de äro kända under namnet
marvari (Marvar l. Djodpur är ännu ett af deras
förnämsta centra). Likaså är det till största delen
muhammedanska djater från Sind, som man träffar i
Afganistan och Oman såsom representanter för Indiens
handel. I sina hemvist vid Ganges och
Djamna österut till Bareli äro de delade i två
stora claner, dhe och hele, medan de i Pendjab sägas
vara delade i ett hundratal olika stammar. Deras
religion vexlar med boningsorten; ö. om Rawi
bekänna de en modifierad brahmanism, i Pendjab
hafva de allmänt omfattat sikhreligionen, i Sind
och Belutsjistan äro de muhammedaner. De äro nu
i allmänhet ett fridsamt och arbetsamt folk. Till
sitt yttre äro de icke illa utrustade, ehuru mycket
mörka; de hafva bredt bröst, svart, glänsande hår,
i allmänhet små, horisontala ögon och föga utstående
kindkotor.
Djauf. Se Djof. Suppl.
*Djaunpur. 1. Distriktet (i divisionen Allahabad)
hade 1891 1,264,920 innev. — 2. Hufvudstaden, vid
Rohilkandjernvägen, hade 1881 44,845 innev.
*Djebel. Se äfven Irak Adjmi.
Djebel al Tarik, Tariks berg. Se Gibraltar.
Djebel el Gharbi, arabiskt namn på Libanon.
Djebel el Komr, arabiskt namn på Månbergen.
Djebel es Sjerki (»östra berget»), arabiskt namn
på Antilibanon.
Djebel Karantel, bergås i Palestina. Se Quarantana.
Djebel libnan, arabiskt namn på Libanon.
Djebel Mar Elias, Arab., »Eliasberget». Se Karmel.
Djebel Sjammar, arabiskt landskap och rike i
det inre af halfön mellan 26° och 28° n. br. och
dessutom omfattande oaserna El Djof och Teima;
äfven stammarna n. derom ända till turkiska gränsen
äro skattskyldiga till den i Hail residerande
emiren. Antalet undersåtar beräknas till 50,000
bofasta och 100,000 nomader. Landet regeras mildt och
rättrådigt, röfveri bestraffas strängt, skatterna äro
ringa, krigstjenst är frivillig. Årligen genomtågar
den persiska pilgrimskaravanen landet under säker
lejd, hvilket inbringar omkr. 400,000 kr.
Djebel-sulemijje, berg i Palestina. Se Ebal.
Djebel Tur, det arabiska namnet på Tabor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
