Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dorsiventral ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans omkr. 250,000 pers. Hufvudort i denna dal och
tillika den förnämsta handelsplatsen i denna del af
landet är Tamagrut.
*Drabant. — 2. Astron. Se utförligare Satellit.
Draba verna, bot. Se Rågblomma.
*Drac är omkr. 150 km. lång.
*Drachenfels. På senare tid har man gjort mycket för
att försköna den måleriska klippan bl. a. genom
att uppföra det nya slottet Drachenburg,
tillhörigt baron v. Sarter. 1883 anlades en 1,520
m. lång tandhjulbana med en stigning af 220 m. från
byn Königswinter vid Rhen till en platå omedelbart
under ruinen.
*1. Drachmann, A. G., dog d. 2 Juli 1892.
*2. Drachmann, H., har fortfarande utöfvat en
mycket liflig skriftställareverksamhet, icke endast
såsom lyriker och romanförfattare, utan äfven såsom
dramatiker. Af hans många senare arbeten må nämnas
diktsamlingarna Gamle guder og nye (under psevdonymen
Svend Tröst; 1881), Unge sange (under samma
psevdonym, 1892), Dybe stränge (1884) och Sangenes bog
(1889), två samlingar mindre berättelser Vildt og
tæmmet (1881) och Smaa fortællinger (1884; »Valda
noveller», s. å.), hans ypperliga Skyggebilleder
(1883) med skildringen Ostende–Brügge, i hvilken
han högtidligt bröt med den Brandes’ska riktningen,
och Danmark leve! (1885), hvilken är liksom en
fortsättning af »Derovre fra grænsen» och riktar
en kraftig uppmaning till folket om enighet i
det gemensamma fosterländska målet. Dessutom har
han skrifvit en mängd teaterstycken af mycket
olika tendens, såsom Puppe og sommerfugl (1882),
Strandbyfolk (1883; »Strandbybor», 1884),
bygdt på förut behandlade motiv från sjömansliivet,
sagospelet Der var en gang (1887; »Det var en gång»),
som gjorde stor lycka och efter hand upplefvat mer än
130 föreställningar; sorgspelet Alcibiades (1886),
Esther (1888), en dramatisering af den romantiska
sagan Vandenes datter (1881; »Böljornas dotter»,
1882), Tyrkisk rokoko (1888) och Völund smed (1894)
samt några s. k. »melodramer». Slutligen må nämnas
två stora, bredt anlagda romaner, Med den brede pensel
(1887) och Forskrevet (1890). En öfversättning
af Byrons »Don Juan», påbörjad 1879, är ännu ej
afslutad. — Ett lyte hos D. såsom författare är hans
oupphörliga svängningar emellan motsatta andliga,
literära och politiska riktningar (mellan religiositet
och fritänkeri, mellan romantik och realism, emellan
höger och venster). De bära vittne om en i ögonen
fallande brist på hållning, och hans enskilda lif
visar också sådana drag. Trots sin obestridliga
begåfning har han frambragt jämförelsevis få arbeten,
som obetingadt tillfredsställa läsaren, och vid många
gör den brådska, med hvilken de äro utarbetade, sig
alltför tydligt gällande. Under de senare åren har
han nästan ständigt vistats i utlandet; han är numera
bosatt i Hamburg. 1883 höjdes det »digtergage», som
han uppbär från staten, till 2,000 kr. 1896, då han
firade sin 51:sta födelsedag och sitt 25-års jubileum
som skald, utgåfvos hans samlade Sömandshistorier
och 2:dra uppl. af hans »Digte», hvarjämte en del
yngre danska och norska skalder och konstnärer
hyllade honom såsom sin mästare med »De unges bog».
E. Ebg.
Draco, Lat., astron. Se Draken.
*Draco mitigatus. Jfr Kalomel.
Dracontium L., bot., detsamma som Philodendron
pertusum (se d. o.).
Dracunculus medinensis, zool. Se Filaria medinensis.
Drag är en smal landremsa, som förenar en halfö eller
en udde med fasta landet. Plägar oegentligt kallas näs.
Draga litet vatten, sjöv. Se Grundgående.
*Dragatsjan (riktigare Dragasjani,
Rum. Dragaşani), stad i rumanska kretsen Valcea i
det s. k. Lilla Valakiet (icke i Moldau), nära floden
Aluta, Omkr. 4,000 innev.
Dragendorff, Georg, tysk farmakolog och kemist, född
i Rostock 1836, blef filos. doktor derstädes 1861
och med. hedersdoktor i München 1872. Sedan 1864 har
D. såsom ord. professor
i farmaci vid universitetet i Dorpat utöfvat
en synnerligen fruktbringande verksamhet, i det han
under sin nyligen afslutade, mer än trettioåriga
lärarebana dels sjelf utfört, dels gifvit uppslag
till och ledt ett stort antal farmakologiska
och farmakologisk-kemiska arbeten, hvarvid
han särskildt bidragit till utbildandet af de
analytiska metoderna. Rika erfarenheter på nämnda
områden har han nedlagt i Die qualitative
und quantitative analyse von pflanzen und
pflanzentheilen (1882). Äfven har han
varit särskildt verksam på den rättsmedicinska
kemiens område, hvarom vittna hans arbeten Die
gerichtlich-chemische ermittelung von giften (flere
uppl.) samt Beiträge zur gerichtlichen chemie (1871).
C. G. S.
Dragfä, zool. Se Ormdrag.
*Dragmedel (vesicatoria) hafva på senare tider i hög grad
förlorat förtroendet, i synnerhet från läkarnas
sida, och ega derför, åtminstone i Sverige, knappt
någon användning nu längre; i alla händelser kommer
deras bruk vida mindre ofta i fråga nu än förr.
C. G. S.
*Dragoman. Jfr Terdsjuman.
Dragomanov [draga-], Michail, rysk politisk
skriftställare och folklorist, f. 1841 i
guvern. Poltava, tog tidigt del i den rutenska
nationalitetsrörelsen, hvars ledare han med
tiden blef. Han främjade kännedomen om lillryska
etnografien, historien och literaturen; bl. a. utgaf
han, tills. med Antonovitj, Lillrysslands historiska
visor (2 bd, 1874) samt ensam dess folksägner (1876)
och politiska visor (2 bd, 1881–83). Han utnämndes
till professor i historia vid Kievs universitet
1874, men afsattes 1876 på grund af en sin kritik
öfver ryska undervisningsväsendet och begaf sig då
till Genève, der han i flere broschyrer förfäktade
nödvändigheten af en frisinnad omgestaltning
i federativ riktning af Rysslands politiska och
sociala förhållanden. 1888 erhöll D. en professur i
allmän historia vid högskolan i Sofia, Bulgarien. Död
derstädes 1895.
Dragomirov [draga-], Michail Ivanovitj, rysk general,
militärförfattare, f. 1830, officer 1849, genomgick
generalstabsakademien 1854–56 och förflyttades 1857
såsom stabskapten till generalstaben. Efter att
under åren 1860–64 hafva beklädt lärareplats vid nyss
nämnda akademi användes D. under åren 1864–73 i olika
generalstabsbefattningar och blef sistnämnda år, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
