Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelbrytning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bereda sig infödingarna ett upphetsande
njutningsmedel, pituri. Ur desamma har framstälts
en flytande, färglös, oljartad alkaloid,
piturin, som är mycket giftig och till kemiska
egenskaper samt verkningar står nikotinet i
tobaksplantan mycket nära. Någon praktiskt
medicinsk betydelse har piturinet ej ernått.
C. G. S.
Duboisin [dybåasīn], kem. farmak., den verksamma
alkaloiden i Duboisia myoporoides R. Brown
(se d. o. Suppl.), står både i fråga om kemiska
egenskaper och verkningar atropin (se d. o. och
Belladonna) och hyoscyamin (se d. o. och Hyoscyamus)
nära. Duboisinet har uppgifvits bestå af en
blandning af alkaloiderna hyoscyamin och hyoscin
(se d. o.), torde dock antagligen utgöra ett från
dessa gifter skildt ämne (kanske blott en isomer
modifikation), då dess verkan visat sig vara fem
gånger starkare än hyoscyaminets. Duboisinet
har något försökts såsom pupillutvidgande
medel samt invärtes i mycket små doser såsom
rogifvande medel, särskildt åt sinnessjuka.
C. G. S.
*Du Bois-Reymond, E., afled i Berlin d. 26
Dec. 1896. Han inrättade 1877 det på resurser
rika fysiologiska institutet i Berlin. Han
räknas jämte Helmholtz, Ludwig och Brücke till
hufvudrepresentanterna för den fysikaliska riktningen
nom fysiologien, genom hvilken ådagalades, att de
krafter, som äro rådande inom den lefvande naturen,
icke principielt skilja sig från dem, som råda
i den döda, (Jfr Djurelektricitet, sp. 1301 och
1302.) D. var ledamot af Vet. soc. i Upsala (1876)
och Vet. akad. (1889).
Dubray [dybrä], Gabriel Vital, fransk bildhuggare,
f. i Paris 1813, d. derstädes 1892, studerade
under Ramey och uppträdde första gången 1840 med en
byst, hvarefter han utförde monumentala statyer för
flere städer i Frankrike, men äfven allegoriska och
ideala figurer. Till de äldre höra S:te Philomène,
Johannes döparen predikande (1842–43), Spontini
med Musikens genius 1846), statyer af Napoleon III
och statsmannen Rouher, Amor segrare, berömd grupp,
Kejsarinnan Josefina (i Versailles’ museum), Napoleon
I:s ryttarestaty (för Rouen, 1865), Dödsängeln för
kyrkogården i Kanton öfver fallna soldater (1876),
reliefer på Jeanne d’Arcs’ staty i Orléans, General
Abbatucci, bronsstod (1882), Elektriciteten, staty
(1888). — Med mejseln hafva arbetat äfven D:s döttrar,
Charlotte Gabrielle, hvilken utfört byster och
Jeftas dotter, porträtt af Stanley (1878) m. m.,
samt Eugénie Giovanna, hvilken modellerat Dido,
Ung fröken från 15:de årh., Sårad soldat (1885).
Dubris. Se Dover.
Dubrovnik, det slaviska namnet på Ragusa.
*Dubufe, E., dog i Versailles d. 11 Aug. 1883.
2. Dubufe [dyby’f], Edouard Marie Guillaume, fransk
målare, f. i Paris 1853, den förres son och lärjunge,
uppträdde först 1877, med Adonis’ död och Flickan
med krukan (Rouens museum); sedermera utställde
han S. Cecilia (museet i Clermont-Ferrand) och ett
triptychon, Den religiösa och den profana musiken (för
musikkonservatorium), Poetisk treenighet: Musset,
de Lamartine och Hugo (1888), Cypris (1889) m. m.
*Dubuque, tredje staden i Iowa, med 30,311
innev. (1890), vid Chicago Great Western railway
m. fl. jernvägslinier, är säte för en katolsk och en
anglikansk biskop, har två teologiska seminarier,
ett institut för vetenskap och konst samt liflig
industri. D. anlades 1833 på det ställe, der Julien
Dubuque 1788 anlagt ett kort derefter af indianerna
förstördt nybygge.
*Du Camp, M., afled i Baden-Baden d. 9 Febr. 1894. —
Bland hans senare arbeten märkas Souvenirs
litteraires (1882–83, med tilldragande skildringar
af Th. Gauthier, Flaubert o. a. författares
personligheter), Paris bienfaisant (1888), Une
histoire d’amour (s. å.) och La croix rouge en
France (1889). D. C. var flitig medarbetare i »Revue
des deux mondes», der flere af hans arbeten först
offentliggjordes. Han var en framstående stilist
och förde (t. ex. i sin bok om Paris-kommunen, »Les
convulsions de Paris», 4 bd, 1878–79), ett öppet
språk, som ådrog honom agg från ytterlighetspartierna.
*Du Cange. En ny upplaga (med tillägg) af D. C:s
»Glossarium ad scriptores mediae et infimae
latinitatis» utgafs af L. Favre 1883–88 i 10
bd. Födelsestaden reste D. C. 1849 en minnesvård.
Ducange [dyka’ngṡj], Victor Henri Joseph Brahain,
fransk dramatiker, romanförfattare, l. 1783, d. 1833,
vann stora framgångar genom sina många folkdramer
med melodramatiskt starka effekter samt för sin tid
betydande nyheter i plananläggning och detaljer. Bland
hans dramer, af hvilka fem uppförts i Sverige,
må nämnas endast Trente ans, ou la vie d’un joueur
(1827; »Trettio år af en spelares lefnad», 1833),
hans mästerstycke. Han författade 14 romaner, som
likaledes gjorde lycka.
*Du Casse, E. A., afled i Paris 1893.
Ducatus montensis, latinska namnet på hertigdömet
Berg (se d. o., sp. 260).
*Du Chaillu, P. B. Hans bok The land of the midnight
sun utkom 1881 i 2 bd och öfversattes till svenska
(»I midnattssolens land», 1882–83). I The Viking age
(2 bd, 1889) och Ivar the Viking (1893) framhåller
han med styrka frändskapen emellan den engelska
stammen och skandinaverna och söker bevisa den förres
härstamning från de senare. (I hufvudarbetets artikel
r. 7 nedifr. läs Apingi och r. 10 Ashango).
*Duckwitz, A., dog i Bremen d. 20 Mars 1881.
Duclaux [dyklå], Pierre Émile, fransk kemist, f. 1840,
blef professor i fysik och meteorologi vid agronomiska
nationalinstitutet i Paris 1879 och i biologisk
kemi vid naturvetenskapliga fakulteten i Paris 1883
samt utsågs 1895 till ledare af Pasteur-institutet,
sedan han alltifrån dettas upprättande varit dess
underdirektör. D. har uppsatt och ledt »Les annales
de l’Institut Pasteur» samt skrifvit afhandlingar om
vinets sjukliga förändringar och om sjukdomsalstrande
mikrober m. m. Han blef ledamot af Institutet 1888.
*Duclerc [dyklär], Ch. T. E., var Aug. 1882–Jan. 1883
(efter Freycinet) konseljpresident och utrikesminister
samt afled i Paris d. 21 Juli 1888.
Ducommun de Locle [dykåmmöng dö låcköl]. Se Daniel,
H. J. Suppl.
*Ducrot, A. A., dog i Versailles 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
