Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbart derefter lemnade han Bulgarien och återgick 1881
till sin förra ställning i Ryssland. 1882 utnämndes
han till ministerstatssekreterareadjoint och 1888 till
ministerstatssekreterare för Finland och derjämte
till t. f. kansler för universitetet i Helsingfors,
på en tid, då Finlands statsrättsliga ställning
var allvarsamt hotad. Det är för tidigt att bedöma
huru han förhöll sig till de ryska angreppen. Medan
ställningen ännu var sväfvande, tog han på våren
1891 plötsligt afsked och har sedermera lefvat utan
offentligt uppdrag på sin egendom Sesta, i Nastola
socken.
*Ehrström, K. G., utnämndes 1886 till prokurator
i kejserliga senaten och afled i Helsingfors d. 23
Okt. 1886.
Eibenschütz, Ilona, ungersk pianospelerska, f. 1872,
elev af H. Schmidt och Klara Schumann, väckte
uppseende redan som underbarn i Tyskland och Paris
och har sedan utvecklat sig till en framstående
artist. Sverige besökte hon 1883 och 1892.
A. L.
*Eichens, F. E. Hans broder Philipp Hermann dog i
Paris 1886.
*Eichhorn, Kristofer, afled i Stockholm d. 3
Dec. 1889. Senare än de i art. nämnda arbetena
äro hans Nya svenska studier (1881), De bildande
konsternas historia i kort öfversigt (s. å.) samt
två planschverk med text: Svenska konungar och
deras tidehvarf (20 häften, 1886–90) och Bilder
från gamla Stockholm (10 häften, 1887–89). För
»Nordisk Familjebok» författade E. en mängd utmärkta
artiklar i svensk konst- och literaturhistoria.
Han var en högeligen nitisk medlem af Svenska
fornminnesföreningen alltifrån dess stiftande
och flere år dess vice ordförande. E. hade en
lidelsefull samlarehåg och åstadkom trots sina
begränsade tillgångar betydande samlingar af svenska
porträtt i olja och pastell, möbler, gravyrer och
miniaturer samt böcker och autografer. Sina värdefulla
anteckningar till i synnerhet svenska konsthistorien
testamenterade han till Kungl. biblioteket,
Nationalmuseum och Nordiska museet. Samlingarna såldes
på auktion.
Eichler, August Wilhelm, tysk botanist, f. i
Kurhessen 1839, d. i Berlin 1887, anställdes 1865
som docent i München, blef professor 1871 i Graz,
1873 i Kiel och 1878 i Berlin, der han samtidigt
blef ledare af den botaniska trädgården. E. är
en af 19:de årh:s främste forskare inom
växtsystematikens område. Som hans hufvudarbete
kan betraktas Blütendiagramme (2 bd, 1874–78).
G. A.
*d’Eichthal, G., afled 1886 i Paris. Han var af
israelitisk börd.
*Eiderkanalen har genom anläggningen af
Nord-Östersjökanalen 1895 blifvit nedlagd. För att
föra fartygen från Eider in i Nord-Östersjökanalen
har vid Rendsborg bygts en sluss, och derigenom
har Eider från Tönning till Rendsborg genom
Nord-Östersjökanalen satts i förbindelse med
Kielfjorden.
Eiffel [äffe’l], Alexandre Gustave, fransk Ingeniör,
f. i Dijon 1832, har vunnit berömmelse för utförandet
af större djerfva jernkonstruktioner. 1865–90 ledde
han en mekanisk verkstad i Levallois-Perret. E:s
första sjelfständiga
arbete var den stora bron vid Bordeaux (1858),
för hvilken han tillämpade den då nya pnevmatiska
grundläggningsmetoden (se Bro. Suppl.). Han har byggt
bl. a. viadukter och jernvägsbroar i Portugal och
Frankrike, till verldsutställningen 1878 staden
Paris’ paviljong och hufvudfasaden, vidare den
vridbara observatoriekupolen i Nizza, som trots
sin vigt af 100,000 kg. kan med lätthet sättas i
rörelse af en person, och slutligen Eiffeltornet
(se d. o. Suppl.). Han erhöll 1889 Montyonska priset
för mekanik af franska Vetenskapsakademien. För
Panamákanalens fullbordande hänvisade F. de Lesseps
till E. och dennes förslag att bygga ofantliga
slussar i st. f. en kanal med jämn nivå, Vid de
skandalösa afslöjanden, som Panamá-affären medförde,
uppdagades det, att E. låtit betala sig af bolaget 19
mill. fr. för arbeten, som han aldrig utfört, och han
dömdes 1893 till 2 års fängelse och 20,000 frs böter,
ett utslag, som upphäfdes af högsta domstolen.
Eiffeltornet [äffe’l-, e’jfel-], det efter sin
konstruktör ingeniören G. Eiffel (se ofvan)
uppkallade, 300 m. höga jerntorn af genombruten
konstruktion, hvilket till verldsutställningen 1889
uppfördes i Paris på Marsfältet helt nära Jenabron
och var den dittills ojämförligt högsta byggnad på
jorden. Denna tornbyggnad består af tre afdelningar,
i höjdriktningen räknadt. Underbyggnaden, som
räcker till första våningen, har konturformen af en
fyrasidig stympad pyramid (med 129 m. långa sidor vid
basen) och är sammansatt af fyra snedt uppstigande,
»elefantfot-formiga» pelare, som äro konstruerade af
platt- och vinkeljern samt upptill löpa samman till
ett korshvalf, hvilket uppbär första platformen. Denna
ligger 57,6 m. öfver marken och bildar en qvadrat med
65 m. långa sidor. Den med skulpturer och målningar
pirydda lokalen tjenar som restaurant. På liknande
sätt, men med mera rakt uppstigande hörnpelare, är den
andra afdelningens afstympade pyramid konstruerad. Den
uppbär andra platformen, en 115,7 m. högt öfver marken
liggande glassalong med 30 m. sida. Derofvan närma
pelarna sig hvarandra alltmera och sammansmälta
på 190 m. höjd till en enda, som på 276 m. höjd
uppbär tredje våningen. Denna har qvadratsidor om
16,5 m. och fyra framspringande balkonger, från
hvilka man njuter en utsigt af 140 km. vidd. En
spiraltrappa leder upp till tre laboratorier
(för astronomi, för fysik och meteorologi, för
biologi och mikrografiskt studium af luften) samt
en mindre bostad. Öfver denna våning befinner sig
fyren, som med elektriskt ljus nattetid upplyser en
betydande omkrets. Ofvan fyrtornets kupol är på 300
m. höjd anordnad en liten terrass för vetenskapliga
iakttagelser. Upp till tornets spets leda 1,792
trappsteg, men beqvämare är att begagna hissarna,
af hvilka en hvar rymmer 30–40 personer. Tornets
svigtande i storm öfverskrider aldrig 15 cm. Det
helas vigt är 9 mill. kg. Den understa pyramidens
hörnpelare hvila på beton-fundament, som för de två
närmast Seinefloden stående pelarna går 14 m. djupt,
för de två andra 9 m. Byggandet pågick 2 år och 2
månader, 1887–89. Kostnaden för tornet uppgick till
6,5 mill. frs, hvaraf staten bidrog med 1,5 mill. År
1909 skall byggnaden öfvergå [i]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
