Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eksjö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var 3,592,700 kr, deraf 545,700 kr. för
jordbruksfastighet. Den för stads- och
landsförsamlingen gemensamma kyrkan ombyggdes under
senare hälften af 1880-talet. Staden har jämväl
en folkbank. 1894 hade staden 98 handtverkare, med
132 arbetare, 5 fabriker, med 22 arbetare och ett
tillverkningsvärde af 79,000 kr, samt 49 handlande,
med 58 bitiäden. Till riksdagens Andra kammare väljer
E. tillsammans med Vestervik. Å Nannylund utanför
staden finnes sedan 1883 en för de småländska länen
gemensam vårdanstalt för sinnesslöa barn, kallad
»Smålands idiothem». Skåden är säte för chefsämbetena
för Smålands husarregemente, Kalmar regemente och
Smålands grenadierkår.
*Eksjö, socken. 10,606 har. 1,381 innev. (1895).
*Ekskog. Jfr k. förordn. d. 26 Jan. 1894
ang. hushålln. med de allmänna skogarna i riket.
*Eksta, socken. 4,534 har. 606 innev. (1895).
*Ekstas, psyk., hänryckning, ett tillstånd af
hänförelse, hvarunder man förlorar minnet af sitt
föregående och tycker sig försatt i en ny tillvaro,
hvarunder man förmenats blifva delaktig af högre
uppenbarelser. Så trodde grekerna i forntiden,
att Pythia, det delfiska oraklets prestinna, under
en ekstas, som hos henne sades framkallas genom
ur jordens inre kommande bedöfvande ångor,
skådade framtiden. De neoplatonske filosoferna
antogo, att man genom försjunkande i betraktelser
af den gudomliga enheten under ekstas rent af
kunde förlora sin individualitet och uppgå i Gud,
ehuru här på jorden endast momentant. Swedenborg
trodde sig på likartadt sätt »hänföras af anden»
och derunder, i ett mellantillstånd mellan sömn och
vaket tillstånd, mottaga gudomliga uppenbarelser. —
Enligt den nutida psykologien äro de tillstånd,
som af äldre mystiker kallats ekstas, väsentligen
att fatta såsom avtohypnos (se Hypnotism) och de
förmenta uppenbarelserna suggestioner eller minnen
och fantasier, som hafva sitt upphof i personens
vakna erfarenhet, men som under det halft eller
helt hypnotiska tillståndet erhålla liflig och
konkret gestalt samt fattas såsom en objektiv
verklighet, liksom bilderna i den normala drömmen.
S–e.
*Ekström, F. A. blef 1883 öfverintendent.
Ekström, Karl Otto, skriftställare, känd under
signaturen Gubben Noach, född d. 8 April 1836 i
Helsingland, död i Stockholm d. 25 April 1886,
förestod under några år länsmanstjensten i Skogs
socken och verkade sedermera som tidningsman. Han
skref i kalendrar o. d. förnämligast skildringar
ur det norrländska folklifvet, i synnerhet skogs-
och jägarelifvet, samt utgaf i bokform Skizzer af
Gubben Noach (1862), Vandringar i Helsingland (1871)
och Skogvaktarens berättelser (3 hftn, 1873–84). På
scenen fick han upp sitt folklustspel I Helsingland.
Ekström, Per, landskapsmålare, f. på Öland 1844, var
elev vid konstakademien 1866–71 och hade såsom sådan
lyckan att få sin tafla Höstlandskap i aftonstämning
(nu på Ulriksdal) inköpt af konung Karl XV, som
derjämte gaf honom ett understöd af 400 kr. Efter
att 1875 hafva vunnit kungl. medaljen reste E. 1876
till Paris. I Frankrike tillbragte han öfver 12 år,
merendels bosatt på landsbygden, särskildt flere år
i byn Caroles
i La Manche. E, som redan från början visat sig
som en konstnär med utpräglad personlig syn på och
uppfattning af naturen, rönte nu inflytande af de med
honom sjelf beslägtade franske landskapsmålarna,
i synnerhet Corot, men hans eget konstnärsgry var
betydande nog för att bevara sin sjelfständighet. Som
en sann friluftsmålare arbetade E. under bar
himmel sommar och vinter. Det dröjde flere år,
innan hans originella och starkt personliga konst
slog igenom i Sverige. Detta skedde genom de taflor
han hemsände till Konstnärsförbundets utställningar,
och bland hvilka märkes Aftonstämning (1885). På
verldsutställningen i Paris 1889 vann han en medalj
och bosatte sig derefter i hemlandet, hvarest
hans konstnärsanseende nu är allmänt erkändt. Han
är representerad i Nationalmuseum af Ölandsbilden
Solglitter på hafvet (1891), i Göteborgs museum af
Sol och snö samt i Kristiania nationalgalleri af Afton
(1889). E. är en af vägbrytarna i Sverige för det nu
derstädes lifligt blomstrande moderna landskapsmåleri,
som utgått från Frankrike (Corot, Rousseau, Daubigny
m. fl.), och som utmärker sig för ett ytterst
känsligt öga och öra för naturens lif i alla dess
skiftande dagrar och toner. E. söker i likhet med
de nämnde och liknande målarna att, med varm pietet
för de rent objektiva dragen i naturens fysionomi,
återgifva den mångfald af lyriska stämningar, som ett
för naturens inre lif öppet sinne halft omedvetet
inlägger i de vexlande naturföreteelserna. Sjelf
son af ett slättland, skildrar han med förkärlek
slättlandskapets (särskildt Ölands) enkla och
storslagna skönhet, de gränslöst vida ytorna af land
och haf med deras stort skurna linier, deras frihet
och öppenhet, deras ensamhet och tysta vemod. Som
målare af solljuset är E. synnerligen djerf och
lycklig. J. K–e.
Ektoparasit (af Grek. ektos, utanför), bot., är en
sådan parasit (t. ex. mjöldaggsvampen), som håller
till på sjelfva ytan af ett annat lefvande väsende.
G. A.
Ektrotisk metod (af Grek. ek, ur, och troein, sticka),
med. Se Koppor.
Ekzonen, geol., de lager i södra och mellersta
Sveriges torfmossar, som bildades, då eken var det
rådande trädslaget, och som derför vanligen äro
rika på lemningar af nämnda träd. Den följer näst
efter tall- l. furuzonen och öfverlagras i Skåne af
alzonen, längre norrut af granzonen. A. G. N.
Ekållon, med. farmak. Se Ek, sp. 290.
Elaeolit (af Grek. elaion, olja, och lithos,
sten). Se Nefelit.
Elaeopten, kem. Se Eleopten.
Elaeosaccharum (af Grek. elaion, olja, och
sakcharon, socker), oljesocker. Se Glycerin,
Kanelolja och Oljor.
Elaidinsyra, kem. Se Oljesyra.
*Elam (Assyr. Elamtu, Grek. Elymais), landet
»framför», östlandet, var det semitiska namnet på
landet ö. om nedre Tigris, n. om Persiska viken,
inberäknadt de denna slätt i n. och ö. omgifvande
berglanden, hvilka bildade de egentligen elamitiska
kärnprovinserna. Urbefolkningen och ännu på Alexander
den stores tid hufvudmassan af befolkningen i E. och
hela Mesopotamien var ett kusjitiskt folk, med
mörkbrun till svart hudfärg, svarta ögon och svart
hår samt kraftig och vacker växt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
