Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eksjö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och talande ett ännu okändt språk (måhända beslägtadt
med det sumeriska). Berglandet i n. och n. ö. synes
redan i 5:te årtusendet f. Kr. hafva varit bebodt
af ett brakycefalt mongoliskt folk med hvit
hy och medelmåttig kroppsstorlek och sannolikt
beslägtadt med senare tiders skyter. Det var ett
i flere hänseenden framstående folk, som lade
grunden till en högre civilisation. Trots sitt
mindretal blefvo de landets herrar, och sannolikt
blefvo deras höfdingar grundläggare af de äldsta
stadssamhällena och uppbyggare af de första stora
grafmonumenten, templen och fästningarna i Sumer
(ö. om Sjatt-el-hai, en gammal mynningsarm af
Tigris). Detta mongoliska folk sammansmälte med
urbefolkningen och med semiterna, hvilka knappast
före slutet af 5:te årtusendet inkommit från v., och
ur denna blandning har den fornbabyloniska kulturen
uppväxt. Under den grekiska klassicitetens tid
kallade man den elamitiska lågslätten efter Susa,
landets hufvudstad, Susiana, hvilket namn
var äfven hos senare geografer det mest brukliga;
de äldre grekerna (Herodotos) kallade det Kissia,
efter assyrernas benämning Kassu l. Kalsu. Perserna
kallade det Uváza, deraf det nuvar. Pers.
Chusistan. — Riket E. nämnes i kilskriftliteraturen redan
omkr. 2700 f. Kr. Grundläggare af Susa och särskildt
af dess borg Memnonion var enl. grekiska sagan
Memnon. Omkr. år 2300 f. Kr. gjorde elamiterna sig till
herrar i Babylonien, men förjagades efter några årh.,
hvilken tilldragelse sannolikt står i samband med det
stora krigståg, som en elamitisk konung, Kutur Lagamar
(bibelns Kedor Laomer) gjorde till Jordandalen för
att kufva. de affällige konungarna derstädes. Detta
fälttåg har sitt särskilda intresse, emedan det
bildar bakgrunden för en episod, i hvilken Abraham
uppträder (1 Mos. 14). Derefter hvilar en tät slöja
öfver Susas historia för flere årh. Den assyriske
konungen Assur-bani-pal (669–625) vann, sannolikt
655, en seger öfver Susas konung och insatte ett par
vasaller i de eröfrade områdena. Uppror mot assyrerna
medförde ett nytt fälttåg, hvarunder Susa omkr. 635
intogs, plundrades och delvis förstördes. Under
de sista striderna med assyrerna, kanske tidigare,
synas ariska eröfrare hafva slagit sig ned i landets
östra delar. En herskareslägt, achemenidema,
upprättade ett rike i en stad Ansan, och af denna
slägt var Kurus l. Kyrus, som grundlade det stora
perserriket. Samlingar af inskrifter från E. äro
utgifna af Loftus, Lenormant och Dieulafoy, och med
deras tydning hafva sysselsatt sig bl. a. Oppert,
Sayce, P. Jensen, Winckler och Weissbach.
El-Amarna. Se Amarna, Suppl.
Elasmobranchii, zool. Se Hajfiskarna.
Elasmotherium Fischer, paleont., ett i södra
Ryssland, Sibiriens och, ehuru sällsynt, i
Rhendalens qvartära bildningar förekommande, med
noshörningarna beslägtadt elefantstort djur, som
visserligen saknade horn öfver nosen, men deremot
antages hafva burit ett kolossalt sådant i pannan.
A. G. N.
Elastin. Se Albuminoider. Suppl.
*Elatea (Giek. Elateia). Omkring 5 km. n. ö. om
E. upptäcktes 1883 på en höjd ett tempel åt Athene
Kranaia, ett doriskt hexastylon, som af
den franska arkeologiska skolan i Athen närmare
undersöktes, hvarvid anträffades äfven några till
kulten hörande föremål.
*Elbe. E:s flotta är större än någon annan tysk
flods. Ensamt Hamburg egde vid 1893 års början 4,797
flodfartyg, deraf 1,395 af jern. Såsom ersättning för
Stecknitz-kanalen, som förenar Lübeck med E. och som
ej motsvarar tidens fordringar, är E.–Travekanalen
bestämd. Grundläggningen till densamma egde rum
i Lübeck d. 31 Maj 1895. Utgående från E. vid
Lauenburg följer kanalen först ån Delvenau, får
på vattenskillnaden, på en 27 km. lång sträcka, i
trakten af Molin, sitt vatten från Möllnsjön, hvars
vestra ände den genomskär, följer derefter den gamla
Stecknitzkanalen och mynnar ut i Trave vid Gemmin,
4 km. s. om Lübeck. Den får en längd af 67 km.,
en bottenbredd af 21 m. och ett djup af 3 m. och 9
slussar. Kostnaderna, hvilka till 2/3 bestridas af
Lübeck, anslås till omkr. 35 mill. mk.
*Elberfeld [-fält] hade 125,899 innev. 1890,
af hvilka 91,025 protestanter, 32,163 katoliker
och 1,378 judar. 1895 hade folkmängden stigit till
139,168 pers. Antalet arbetare i dess fabriker kan
anslås till 40,000, oberäknadt de milsvidt kring
E. bosatta tusenden väfvare samt vid stickmaskiner
och med virkning sysselsatta, som arbeta för
fabriker i E. Staden har gymnasium, realgymnasium,
högre realskola, teknisk skola, handelsskola och
döfstumanstalt.
Elberfeld-systemet [-fält-] kallas en på genomförd
individualisering och vidsträckt anlitande af icke
aflönade »fattigvårdare» fotad, organisation af
den kommunala fattigvården efter mönstret af det
system, som sedan mer än 40 år tillämpats i staden
Elberfeld. En förelöpare hade Elberfeld-systemet
(från 1819) inom en församling i Glasgow,
der fattigvården ordnades af den berömde skotske
teologen Th. Chalmers (se denne. Suppl.). Sedan han
i »Edinburgh Review» skrifvit en uppseendeväckande
artikel om »pauperismen» och i skrifter om
»kristlig och medborgerlig samhällsekonomi i stora
städer» framställt genomgripande kraf på reform,
lades fattigvårdens organisation inom S:t John’s
församling helt och hållet i hans händer, för att
han så skulle få tillfälle att praktiskt pröfva
sina teorier. Han indelade nu församlingen i små
distrikt, der de fattiga vid hvarje gata eller
gränd regelbundet besöktes af »besökare», hvilka
gjorde sig noggrant underrättade om hvars och ens
individuella behof samt vid behandlingssättet gjorde
skillnad emellan sjelfförvållad nöd, framsprungen ur
lättja, slöseri och dryckenskap, eller oförvillad,
en följd af sjukdom, ålderdom, ekonomiska olyckor
o. s. v. Frukten af hans bemödanden, visade sig
ganska snart: på fyra år reducerades utgifterna för
fattigvården från 1,400 p. st. för år till 280 p. st.,
allt under det att de verkligt hjelpbehöfvande
erhöllo långt bättre omvårdnad än förut. — För att
motarbeta ett öfverhandtagande bettleri och dermed
följande demoralisation, till ej ringa del orsakad af
planlöst almosegifvande, och för att på samma gång
inskränka de dryga kostnaderna för en lika dyr som
dålig fattigvård, genomfördes i Elberfeld 1852 en
af geh.-kommerserådet Daniel van der Heydt uppgjord
organisationsplan. Enligt denna indelades staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
