Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsläckning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näring hufvudsakligen ur hafvet. De hafva ej ännu nått
upp till någon stamorganisation; sina qvinnor och barn
behandla de brutalt. Det engelska syd-amerikanska
missionssällskapet har länge haft en station i
Uschuaia med 300 infödda kristna. Missionärerna
hafva utbildat det mycket ordrika och i grammatiskt
afseende rikt utvecklade språket till skriftspråk och
öfversatt religiös literatur, delar af bibeln. Under
inflytande af sjukdomar och beröringen med de hvite
kolonisterna, hvilka i allt större antal inflytta som
boskapsegare, gå de eldsländska stammarna hastigt
sin undergång till mötes och räkna nu endast några
hundra medlemmar. Magalhães såg väl E. 1520, men hans
upptäckt förblef obeaktad: först engelsmannen Drake
såg 1578 de sydliga öarna äfvensom den udde, hvilken
holländarna Lemaire och W. Schouten 1616 kallade Kap
Hoorn. Ögruppen kringseglades första gången (1619) af
bröderna Nodal. Britiska amiralitetet föranstaltade en
noggran uppmätning och kartläggning af hela gruppen
genom King (1826–28) och Fitzroy (1831–36). Först
efter landets politiska delning (1881) hafva
företagits mera ingående forskningar, af bl. a. Rossi
(1881), Bove (1882), Ramon Lista och Popper (1886–87),
svenskarna O. Nordenskjöld och P. Dusen (1895–96), som
undersökte landet geografiskt samt gjorde botaniska
och zoologiska samlingar. Vid Orange bay på östra
kusten af ön Hoste var från d. 5 Sept. 1882 till
d. 1 Sept. 1883 en fransk meteorologisk expedition
stationerad, hvars vetenskapliga resultat, hittills
det bästa, som publicerats om ögruppen, utgåfvos
1885–91 i 9 bd under den gemensamma titeln »Mission
scientifique du Cap Horn».
*Eldsläckning. Eldsläckningsväsendet har
i Sverige under de senaste åren gjort stora
framsteg, hufvudsakligen under ledning af Elis
Bruno Hollstén (f. i Skellefteå d. 23 Juli 1840,
kommendörkapten i K. Flottans reserv 1879–95),
hvilken, sedan 1875 brandchef i Stockholm,
organiserat nämnda stads brandkår och medverkat
vid ordnandet af brandväsendet i ett stort antal af
våra småstäder. Fasta brandkårer finnas nu (1897)
uti ett trettiotal svenska städer. Brandtelegrafer
äro anlagda i stor utsträckning icke allenast
för eldsvådas tillkännagifvande, utan äfven för
att i händelse af behof kunna tillkalla indeladt
reservmanskap. För de flesta städer hafva ångsprutor
anskaffats, och å många ställen hafva vattenledningar
införts. Till förverkligandet af dessa kraftiga
och tidsenliga anordningar, som utan tvifvel
ställa eldsläckningsväsendet i Sveriges städer
på en i allmänhet hög ståndpunkt i jämförelse
med förhållandena i utlandet, hafva väsentligt
bidragit de fordringar, som brandstodsbolagen
uppställt för lemnande af försäkringar. En indirekt
ersättning för de utgifter, som genom en dyrbarare
organisation af brandväsendet drabba kommunerna,
har emellertid vunnits genom betydlig nedsättning af
assurans-premierna. I Stockholm består brandkåren af 1
brandchef, 2 officerare, 8 underofficerare (af hvilka
4 maskinister) och 135 man, fördelade på 2 hufvud- och
5 vaktstationer. För forsling af manskap och materiel
har kåren 26 egna hästar. Under perioden 1877–96
utgjorde hela den utbetalade brandskadeersättningen
3,71 proc. af det
försäkrade beloppet för de egendomar, der eldsvåda
timat. Antalet eldsvådor och tillbud till sådana
uppgick under år 1896 till 332. Kostnaden för
brandväsendet steg samma år till omkr. 168,000 kr.
Eldsmärke. Se Eldmärke (äfven i Suppl.) och
Födelsemärke.
Eleagneae, bot. Se Elaeagnaceae.
Electuarium. Se Elektuarium.
Elefantiasis. Se Elephantiasis.
Elegabalus, romersk kejsare. Se Heliogabalus.
*Elektricitet. Intill senaste tider har den åsigten
gjort sig gällande, att elektriciteten verkar på
afstånd och att en elektriskt laddad metallkula
utgör sätet för det hypotetiska elektriska
fluidet. Sedan Faraday funnit, att verkan emellan
två elektriskt laddade kroppar är beroende på
det mellanliggande isolerande mediets natur (se
Dielektricitetskonstant. Suppl.), uttalade han
den uppfattningen, att elektricitetens säte är att
söka i det isolerande mediet och ej på ytan af de
laddade kropparna, såsom man dittills vanligen
föreställt sig. Denna åsigt utarbetades ännu
mer af den engelske fysikern Maxwell, hvilkens
teori för elektricitetens natur numera är allmänt
antagen. Han visade, att de elektriska företeelserna
försiggå uti ljusetern, hvilken antages genomtränga
hela verldsalltet. Sedan Hertz dragit åtskilliga
slutsatser ur Maxwells teori angående elektriska
oscillationer (se d. o. Suppl.) och dessa slutsatser
af honom och sedermera af andra bekräftats genom
vidsträckta försök, råder numera intet tvifvel
angående den Maxweilska teoriens riktighet. Då
det inom fysiken alltid varit en sträfvan att
framställa alla fenomen med hjelp af en mekanisk
åskådningsbild, så har Maxwell äfven försökt
att verkliggöra denna sträfvan för de elektriska
företeelserna. Emellertid är den mekaniska bilden af
de elektriska förloppen af en alltför invecklad natur
för att kunna i korthet beskrifvas. Jfr Boltzmann:
»Vorlesungen über Maxwells theorie» (1891).
S. A–s.
Elektricitetsmängd. En elektriskt laddad kropp kan
gradvis urladdas, exempelvis derigenom att densamma
gång på gång ställes i beröring med ett isoleradt
metallstycke, som efter hvarje beröring afledes till
jorden. Det är derför naturligt att tala om den mängd
elektricitet, som finnes på den laddade kroppen och
hvilken i förevarande fall ständigt minskas. Denna
mängd mätes af dess verkan utåt. Den repellerande
kraft (f), som utöfvas af tvänne elektriskt laddade
små kulor (egentligen punkter) på hvarandra,
sättes derför proportionel mot de båda kulornas
laddningar (m1 och m2) samt är befunnen vara omvändt
proportionel mot qvadraten på afståndet (r) mellan
kulorna (enligt Coulombs undersökningar). Matematiskt
formulerad uttryckes denna lag sålunda
| m1 m2 | |
| f = | ―――― |
| r2 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
