- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
667-668

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelmann ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fodret eger rum. Genom sötbildningsprocessen blir
fodret lättsmält och för kreaturen synnerligen
begärligt. Pasteuriseringen skyddar eller konserverar
det, så att det håller sig oskadadt och kan med
fördel användas till kreatursföda flere månader
efter inläggningen och pressningen i stacken eller
behållaren. Pressningen kan åstadkommas på flere
olika sätt, såsom genom påläggning af stenar, jord
eller andra tyngder eller medelst tåg och linor, som
åtdragas, alltefter som massan sjunker tillsammans och
packar sig. Genom en omedelbart efter uppläggningen
företagen trampning vinnes ändamålet lättare och
fullständigare, äfven med mindre pålastning af döda
tyngder. Ensilageberedningen är ett ganska vigtigt
och betydelsefullt steg framåt inom den praktiska
landthushållningen, emedan genom denna under regniga
år kunna räddas massor af foderämnen, som eljest
ofta nog skulle blifva alldeles förstörda eller
odugliga som kreatursföda. Det är hufvudsakligen
genom godsegaren, filos. doktor C. W. Ramstedt,
som ensilage-foderberedningen på 1890-talet blifvit
allmännare bekant och tillämpad i Sverige. C. E. B.

*Ensisheim. Slaget 1674 stod vid Ensheim (se
d. o. Suppl.).

*Enslöf, socken, delad å Tönnersjö härad, 16,716 har,
2,659 innev., och Halmstads härad, 2,579 har, 351
innev. (1895).

Ensomhedens upptäckare heter Johannesen.

Enstafviga språk. Se Monosyllabiska språk.

Enstatit, miner. Se Pyroxen.

Enteritis (af Grek. enteron, tarm), med., tarmkatarr
(se d. o.).

Enterolit (af Grek. enteron, tarm, och lithos, sten),
med., tarmsten (se d. o.).

Enteroskop (af Grek. enteron, tarm, och skopein,
se), med., ett instrument med konstgjord belysning,
hvilket nyttjas vid tarmundersökning.

Enterotomi (af Grek. enteron, tarm, och temnein,
skära), med., detsamma som kolotomi (se d. o.).

Entitet (af Lat. ens, det som är), filos., en term,
som användes af den medeltida skolastiken i samma
bemärkelse som det aristoteliska begreppet form,
d. v. s. såsom tingens begreppsmässigt fattade
väsende. S–e.

Entomophaga (af Grek. entomon, insekt, och fagein,
äta), zool. Se Entomospheces och Myrätarna.

Entomophthoraceae, bot. Se Hypodermiae.

*Entomostraca. Jfr Kräftdjur och Musselkräftor.

*Entre Rios, provins (ej längre stat) i Argentina,
beräknas nu hafva en areal af omkr. 75,500 qvkm., med
en folkmängd 1895 af 302,000 pers. Åkerbruket har på
senare tid gjort stora framsteg, men boskapsskötseln
utgör fortfarande hufvudnäringen. En jernväg går
genom provinsen från Paranà till Concepción del
Uruguay, och derifrån går en annan linie norr ut
längs Uruguay. Hufvudstad är sedan 1883 Paraná.

Envedstjära, farmak. Se Pyroleum oxycedri.

*Enveri. Jfr Persiska literaturen, sp. 1105.

*Enviken, socken i Falu domsagas Norra
tingslag. 37,054 har. 2,468 innev. (1895).

Enyed, Nagy- [nådj-enjedd], T. Strassburg, Rum. Ajudu,
stad i komitatet Unterweissenburg, Siebenbürgen,
vid floden Maros och ungerska statsbanan. 5,932
innev. (1890). Staden har en mycket besökt, af Bethlen
Gabor 1622 grundlagd reformert teologisk läroanstalt
(lyceum).

Enzheim. Se Ensheim. Suppl.

Enzym (af Grek. zyme, jäst) l. icke organiserade
l. kemiska ferment, kem., benämning på amorfa,
qväfvehaltiga, icke flyktiga, i vatten eller svagt
sura eller alkaliska vätskor lösliga, i alkohol
olösliga ämnen med mycket invecklad sammansättning,
hvilka, utan att sjelfva undergå någon märkbar
förändring, förorsaka kemiska förvandlingar hos
organiska föreningar. Enzymens verkan är olika;
de flesta förmå de organiska ämnena att upptaga
vatten och dervid sönderfalla i produkter af enklare
sammansättning (hydrolys). Några enzym förorsaka
oxidation, ett annat addition af väte. Hvarje
enzym har sitt särskilda verkningssätt och utöfvar
detta inom vissa temperaturintervall, kraftigast
vid en viss temperaturgrad (optimum). De förlora,
om de äro lösta, sin verkan, alla under 100°, de
flesta redan vid 60°. Deras verkan hindras icke
af bedöfningsmedel, t. ex. kloroform, eller vissa
antiseptiska, såsom borsyra, deremot äro saltbildare,
metallsalter, svafvelsyrlighet o. s. v. skadliga. I
torrt tillstånd kunna enzymen utan förändring
upphettas till 100°. Enzymen framställas i allmänhet
på det sätt, att vattenextrakt på växt- eller
djurväfnader fällas med absolut alkohol. Enzymens
kemiska sammansättning är icke utredd till
följd af svårigheten att erhålla enzym fria från
föroreningar. En del tyckes nära ansluta sig till
peptonerna, andra synas vara föreningar i vexlande
mängder af kolhydrat med albuminoida ämnen. Enzymen
spela i den lefvande organismen en mycket vigtig rol,
ty de flesta kemiska omsättningar i organismen bero
af enzym. Till de oxiderande enzymen l. oxidasen hör
lakkas, som synes vara allmänt utbredt i växtriket
och igenkännes derpå att det färgar guajak-tinktur
intensivt blå. Det är detta enzym, som är verksamt
vid bildandet af japansk fernissa, på det sätt
att det föranleder oxidation af en i mjölksaften
af Rhus vernicifera förekommande syra, urushsym,
till oxiurushsyra (C14 H18 O + O = C14 H18 O3). Ett
annat oxiderande l. syreöfverflyttande enzym,
luciferas, skall vara verksamt i fosforescerande
organ, t. ex. i lysmaskens. I en del högre växter
och svampar finnes ett enzym, kalladt tyrosinas,
som oxiderar tyrosin, hvilket dervid ger upphof till
brunt färgade substanser. Detta är orsaken till att
sönderskuren potates, frukt o. d. färgas bruna. Ett
hydrerande enzym, filotion, kan framställas af
pressjäst och förekommer i groende frön. Det ger
svafvelväte, om det skakas med svafvel. En del enzym
förorsakar koagulering af vissa lösta ämnen. Det
kemiska förloppet härvid är icke fullt utredt. Ett
sådant enzym är kymosin, som förekommer i kalfvens
och fölets magsaft och förorsakar löpnande af
ostämne, hvarvid ost uppstår. Ett annat dylikt enzym
är fibrinfermentet, som vid närvaro af neutralsalter
koagulerar fibrinogen, så att fibrin uppstår. Ett
i växtriket allmänt utbredt koagulerande enzym är
pektas, som har egenskapen att vid närvaro af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free