Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalksalter koagulera pektin, hvarvid gelé bildas. Dess
verkan hindras af syror, men framträder, när syran
neutraliserats. De hydrolytiska enzymen äro många. En
del, de proteolytiska, hydrolysera ägghviteämnen, de
diastatiska kolhydrat o. s. v. under sockerbildning,
de lipolytiska hydrolysera fett. Till proteolytiska
enzym höra pepsin i magsaft, trypsin i bukspott,
ingluvin i hönskräfvan, papain i gurkträdets
(Carica Papaya) frukt. Till diastatiska enzym höra
ptyalin (hvars tillvaro är f. n. omtvistad) i saliv,
pankreas-diastas i bukspotten. Inom växtriket äro de
diastatiska allmänt utbredda och förekomma i synnerhet
i groende, stärkelserika frön. Till dessa enzym höra
dfastas, som öfverför stärkelse till dextrin och
maltos, invertin l. zymas, som förekommer allmänt
i växtriket, i synnerhet i jäst, och förvandlar
rörsocker till glukos och fruktos. Äfven i djurkroppen
förekommer ett likartadt enzym. Emulsin i sötmandel
hydrolyserar glykosider, myrosin i senap hydrolyserar
myronsyra och ger dervid senapsolja, socker och
kaliumsulfat. — Lipolytiska enzym äro foga studerade,
men tyckas förekomma i bukspotten
samt i växter. Till enzymen ansluta sig de
s. k. toxalbuminerna, egendomliga, giftiga, med
ägghviteämnen beslägtade substanser, t. ex. abrin
uti ärterna af Abrus precatorius, lupinotoxin i
vissa slag lupinfrön, ormgift och spindelgift,
gift i vissa fiskar. Genom renodling af vissa
bakterier och lösningarnas fällning med alkohol
kunna med konst framställas hithörande ämnen, såsom
tuberkulin, antikolerin, mallein af tuberkel-,
kolera- och rotsbaciller. P. T. C.
*Enåker, socken. 10,045 har. 1,066 innev. (1895).
*Enånger. 1. Tingslag, ingår i Norra Helsinglands
domsaga och fögderi samt omfattar hela
E. pastorat. 40,983 har. 6,101 innev. (1895).
— 2. Socken. 29,850 har. 2,964
innev. (1895). Pastoratet tillhör Helsinglands Norra
Nedre kontrakt.
*Enåsa kapell. 292 innev. (1895). Hasle pastorat
tillhör Mariestads kontrakt.
Eogen (af Grek. eos, dagning, och genein, födas),
geol. Se Tertiärsystemet.
Eolsgrottor. Se Vindhålor.
Eophytonsandsten, geol., den kambriska sandstenens
i Vestergötland nedre afdelning, så benämnd efter de
i densamma förekommande föremål, eophyton, som på
sin tid oriktigt uppfattades såsom växtfossil. Den
innehåller dessutom åtskilliga andra spår,
aftryck af medusor, en armfoting (Mickwitzia
monilifera) etc. Jfr Cruziana. Suppl., Eophyton och
Fukoidsandsten. A. G. N.
Eosander, Nils. Se Lillieroot.
Eosin. Se Fluorescein. Suppl.
E P, förkortning på telegram för estafette payée,
Fr. (gångbud betaldt).
Epakto, Nygrek. Se Lepanto.
Epeiros, den grekiska namnformen för Epirus.
Épernon [epärnå’ng], Jean Louis de Nogaret, hertig
af E., fransk statsman. Se under Nogaret.
Ephelides (af Grek. epi, vid, och helios, sol). Se
Fräknar.
Ephemera (af Grek. epi, på, under, och hemera,
dag), med., ett kortvaraktigt febertillstånd utan
symtom från något särskildt organ. J. E. J–n.
Epicarpium, bot. Se Pericarpium.
*Epidaurus. 1881 började för det grekiska
arkeologiska sällskapets i Athen räkning under
ledning af Kavvadias gräfningar i E. Teatern, en
rundbyggnad (tholos), Asklepiostemplet och den
stora pelaresal (abafon), der patienterna lågo,
hafva blottats. Byggnaderna äro jämnade med marken;
endast fundamenten och arkitekturfragment finnas
qvar. Ett stort antal statyer och inskrifter, som
bl. a. innehålla berättelser om underkurer, som
egt rum i Asklepioshelgedomen, har påträffats. Jfr
Kavvadias: »Les fouilles d’Epidaure» (1893).
Epidemisk hjernfeber. Se Dragsjuka.
Epididymis. Se Testikel. — Epididymitis. Se
Orchitis.
Epifani. Se Epiphania.
Epigenes (af Grek. epi, på, och genesis, alstring),
embryol., en åskådning inom utvecklingsläran
(embryologien), hvilken först framträdde
såsom en opposition mot den af Haller, Bonnet,
Spallanzani m. fl. hyllade evolutions- eller
preformations-teorien, d. v. s. den läran att i ägget
finnas alla den fullt utbildade organismens olika
delar förebildade. Embryots utveckling är enligt
denna äldre åskådning endast en tillväxt af förut
bildade former. Enligt den epigenetiska uppfattningen,
hvars förnämste förkämpe var K. F. Wolff (d. 1794),
utgör ägget en formlös massa, ur hvilken embryot
nybildas. Denna uppfattning trängde småningom
igenom vid början af 19:de årh. I våra dagar
kan den gamla striden mellan evolutionister och
epigenesister sägas hafva upplågat på nytt. Den
gäller dock numera ej ägget, utan den substans, som
anses utgöra det materiella substratet för anlagens
öfverförande från fader- och moderorganismen till
embryot, de s. k. kromosomerna (se Ärftlighet). De
moderna evolutionisterna antaga från början skarpt
uttalade olikheter mellan de smådelar, af hvilka
kromosomerna bestå, och dessa olikheter motsvara
skillnaden mellan den utvecklade organismens olika
delar. Epigenesisterna i våra dagar antaga deremot
en likformig anlages-substans, ur hvilken småningom
under utvecklingens gång en nybildning (epigenes)
eger rum. J. E. J–n.
Epigyn, bot., säges blomkronan (och öfriga blomdelar)
vara, då fruktämnet är undersittande. G. A.
Epikaste. Se Iokaste.
*Epinal, 21,431 innev. (1891), har efter kriget
1870–71 blifvit en vigtig jernvägsknut och för den
skull starkt befästs.
Épinay [-nå], Prosper d’, grefve, engelsk bildhuggare,
f. på ön Mauritius, visade alltifrån ungdomen stora
anlag for bildhuggarekonsten och begaf sig på inrådan
af prinsen af Wales till Paris för konstnärliga
studier. Han blef elev af Dantan, vistades länge i
Rom och slog sig ned i Paris 1880, der han äfven ofta
utställt å Salonen. Af hans arbeten nämnas Hannibal
i strid med en örn, Gyllene bältet, David, alla tre
marmorstycken; Evoë, likaså, Leontina Bella, relief,
Spartanskt barn (1880), Marie, efter Mussets »Rolla»
(1884), Bacchus’ triumf, bronsvas (1888), samt många
byster, särskildt af Prinsen af Wales och Prinsessan
af Wales i 1500-talets kostym.
Epiphania (Epifaneia), fordom namn på staden
Hama (se d. o.).
Epipogum aphyllum, bot. Se Orchideae.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
