Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episkopalism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utverkade derjämte 1827 E:s utnämning till kapten
vid fältjägarekåren; också satte denne framgent
stort värde på sin kaptenstitel och ville hälst
benämnas med den. I London blef E. snart intressent
i J. Braithwaites maskinverkstad och uttog under
de 9 år han tillhörde firman 30 patent. Förutom
de i hufvudart. nämnda uppfinningar (ångvagnen
»Novelty», ångsprutan, propellern, varmluftsmaskinen,
ytkondensorn, djuplodet, länkrörelsen för
slidomkastning) må bland dessa ett och annat här
tillfogas. Hans uppfinning af ångpanna med tuber
(se Ångpanna, sp. 445), hvilken nu allmänt brukas
för bränslebesparings och hastigare ångbildnings
skull, har (i förening med »Noveltys» artificiella
fläktdrag och fullständiga fjädersystem) möjliggjort
lokomotivets utveckling. Hans metod (1828) att
förlägga ångfartygsmaskineriet under vattenlinien
tillämpas numera allmänt på krigsfartyg. Hans
användning af komprimerad luft för öfverförande af
kraft till maskindrift på långa afstånd och samtidigt
åstadkommande af ventilation har blifvit till gagn för
grufdriften och möjliggjort alptunnlarnas borrning. Af
den sinnrikaste beståndsdelen i E:s varmluftsmaskin,
regeneratorn, begagnade Wilh. Siemens sig sedermera
för sina regenererande ugnskonstruktioner. Från E:s
Londonvistelse härröra äfven hans hydrostatiska
våg, ett instrument för utrönande af vattnets
hoptryckbarhet, en apparat för att utdraga salt ur
hafsvatten (1830), en larmbarometer, som genom slag
få en gong-gong skulle varna sjöfarande för annalkande
storm, ett instrument för mätning af afstånd på sjön,
en pyrometer m. m. Till nyheten och originaliteten
i hans idéer bidrog nog att han utvecklat sig som
autodidakt, men samma egenskaper medverkade i sin
ordning till att hans snillrikaste och nyttigaste
uppfinningar i England (och delvis äfven sedermera)
rönte från de maktegandes förstockade slentrian
och underlägsna medtäflares afund ett motstånd,
som skulle förkrossat hvarje mindre spänstig natur än
E. En uppmuntran för honom i London var vänskapen med
hans landsman A. E. v. Rosen (se denne), som biträdde
honom i arbetet på propellerns fullkomnande. I den
stora finanskrisen 1837 måste firman Braithwaite
& Ericsson stoppa, och E. kom för flere månader
på gäldstuga, hvarefter han tog anställning såsom
banmästare vid en jernväg, der han bl. a. konstruerade
en sinnrik terrasseringsmaskin. Efter ankomsten
till Amerika trädde han i nära förbindelser med
C. H. Delamaters mekaniska verkstad (New York),
och hans vänskap med dess innehafvare höll profvet
under 50 år. E. vardt 1848 naturaliserad amerikansk
medborgare. Emellan den i flere afseenden epokgörande
propellerångaren »Princeton» (1843) och »Monitor»
(1862) uttog E. 40 patent inom maskinväsendet. Efter
Krimkrigets utbrott erbjöd han 1854 kejsar Napoleon
sin monitor-modell, men kejsaren upptog endast idén
om bepansringen för de tre flytande pansarbatterier,
som han lät bygga, och som voro upphofvet till
nutidens pansarfartyg. E:s under inbördeskriget
konstruerade slätborrade kanoner af 15 tums kaliber
(gröfre än dittills försökta kanoner) visade sig ega
ovanligt stor hållbarhet. Större delen af sina med
tiden betydande inkomster uppoffrade han alltjämt på
nya undersökningar och experiment. Sålunda åtgingo flere
hundratusentals kronor på konstruerandet
(1870–88) af 26 olika solmaskiner, hvilka, liksom hans
modeller i allmänhet, voro mönster af sinnrikhet och
elegans. Såsom ritare och konstruktör var E. utan
like; hans idéer togo klar och lefvande form i
hufvudet, innan de med en rent af underbar snabbhet,
säkerhet och fullständighet utkastades på ritbrädet.
Sin djupt rotfasta kärlek till det gamla
fäderneslandet ådagalade E. icke blott genom en
ständigt flödande enskild välgörenhet, utan äfven
genom den varmaste omtanke om medlen att värna
Sveriges sjelfständighet. Monitorn, till hvilken
han redan i slutet af 1820-talet hade modellen i
hufvudsak färdig, hade han i det längsta afsett
för Sveriges försvar vid förefallande fara från
Rysslands sida. Under 1860-talet vände han verksamt
sin uppmärksamhet på Sveriges blifvande sjövapen,
och såsom ett hufvuddrag deri tänkte han sig ett
flytande skärgårds- och positionsförsvar till skydd
för hamnar och inlopp, hvilket kustförsvar borde
kunna hindra fienden att effektivt landsätta en
härsmakt. Utom monitorer konstruerade han (1866)
för svenska marinen en art kanonbåtar (monitorer
i miniatur), numera kallade pansarbåtar af tredje
klassen (se Pansarfartyg, sp. 688. Genom blockad med
30 dylika ericssonska kanonbåtar kufvade Spanien 1870
för en tid det cubanska upproret.) Till den första
pansarbåten, »Sköld», skänkte E. maskineriet och till
den förste svenske monitorn, »John Ericsson», två
15-tums kanoner. De stora och ofantligt kostsamma
moderna pansarkolosserna kunde han aldrig förlika
sig med; han kallade dem »torpedo-mat». Sina åsigter
i dessa frågor förfäktade han 1867 o. följ. i svenska
tidningsartiklar och bref, men stötte på segt motstånd
och drog sig djupt bedröfvad tillbaka. Sedermera
gillade han systemet med pansarbåtar af »Sveas»
cert (men snabba och ramförsedda) jämte snabbgående
kryssare, torpedobåtar, monitorer och Destroyers.
E:s personliga väsende och handlingar buro städse
vittne om storsinthet och varmt hjertelag. Med all
sin sjelfaktning var han en ovanligt flärdlös och
oegennyttig man. Det var en ärelystnad af ädlaste
slag, som dref denna eldiga natur att alltifrån tidiga
år drömma om storverk och fullborda så många. För
de flesta yttre hedersbetygelser hyste han afsmak,
och exempelvis afböjde han en anhållan, att han
måtte lemna några sina personliga tillhörigheter
till Nordiska museet i Stockholm, hvilket emellertid
efter hans död har lyckats förvärfva hans arbetsrums
möbler och redskap m. m., dyrbara reliker efter en
af de störste män i 19:de årh. och ett af verldens
största mekaniska genier.
3. Ericson, John Filip, friherre, politiker,
ämbetsman, son af E. 1, född d. 2 Maj 1834 på Åker,
vid Trollhättan, blef 1854 underlöjtnant, vid Vestgöta
regemente, hvilket han 1870 lemnade såsom kapten,
hvarefter han egnade sig åt landtbruk. Såsom ledamot
af Andra kammaren 1867–75 för Väne, Flundre och
Bjerke härad intog han en ganska bemärkt plats. Han
var nämligen jämte A. Posse och E. Key
Landtmannapartiets ledare, lade i dagen mycket liberala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
