Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Essen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1760–62 års riksdag en af ledarna för mösspartiet och
utöfvade vid 1765–66 års riksdag, såsom ledamot af
sekreta utskottet och bankodeputationen, ett afgörande
inflytande på händelsernas gång samt uppsattes på
riksrådsförslag. Han angrep vexelkontorets delegare,
som störtades i förderfvet, och flere af det förut
herskande hattpartiets riksråd, som entledigades,
och genomdref kursens fällande småningom, med
ett ord han gick i spetsen för mössornas räfst med
hattpartiets maktmissbruk och slöseri. Vid riksdagen
1769–70, då han var en af förvaltarna af mössornas
partikassa, försvarade han partiets vid föregående
riksdag uppgjorda finansplan och dess rådsherrar,
men de störtades. 1771–72 var v. E. sjelf tredje
mössornas förtroendeman i den s. k. kompositionen
(se d. o.) och invaldes jämte deras öfriga hufvudmän
i sekreta utskottet, som på hans och Rudbecks
initiativ väckte det af stånden antagna förslaget,
att ingen utgift skulle af stånden beslutas utan
utskottets hörande. Jämte Wadenstierna förmådde
han adeln att antaga de ofrälse ståndens förslag
ang. konungaförsäkrans lydelse i fråga om utnämningar
till tjenster. Med Gustaf III:s revolution, som
E. försökte motarbeta, var det slut på hans politiska
betydelse. Rättrådig och i de flesta fall fri från
ytterligheter, ehuru han stod midt i partiyran, vann
han äfven motståndares aktning. Främmande ministrar
kallade honom i sina depescher mössornas »klokaste
chef» eller »hufvud»; Malmström håller före, att han
var »partiets kanske bäste man». C. H. T.
3. Essen, Fredrik von, friherre, politiker, riksmarskalk,
brorsons son af fältmarskalken grefve H. H. von
Essen, föddes på Kaflås, Hömbs socken, Skaraborgs
län, d. 30 Juli 1831, ingick 1850 vid Lifregementets
husarkår, tog 1863 afsked såsom löjtnant och egnade
sig åt skötseln af fädernegården Kaflås, som 1860
tillfallit honom såsom arf, hvarjämte han öfvertog
disponentskapet för Vattholma bruks aktiebolags stora
bruks- och landtegendomar i Upland. Vid sidan af
dessa praktiska värf egnade han tidigt sitt intresse
åt de allmänna angelägenheterna. Sedan 1863 var han
ledamot af Skaraborgs läns landsting, hvars ordförande
han var 1885–86, och såsom led. af ridderskapet
och adeln bevistade han de sista ståndsriksdagarna
(1862–63 och 1865–66). Från den nya riksdagsordningens
antagande har han tillhört Första kammaren, 1867 vald
af Skaraborgs läns landsting, 1876, 1885 och 1894 af Elfsborgs läns.
Vid riksdagarna har han utöfvat ett betydligt
inflytande såsom ledamot af bevillningsutskottet
(1871) och af statsutskottet (urtima riksdagen
1871, riksdagarna 1872–74, 1877–78, 1881–83,
1885–88). Till sina finanspolitiska åsigter
skyddstullvän, inkallades han i Bildts
protektionistiska kabinett d. 6 Febr. 1888 såsom
statsråd och chef för Finansdepartementet, hvilken
post han behöll äfven i Åkerhielms och Boströms
ministèrer till d. 6 Nov. 1894, då han tog afsked
och s. d. utnämndes till riksmarskalk. Vid 1896 års
adelsmöte var E. ordförande, och s. å. förordnades
han till ordförande i komitén för revision af
skogslagstiftningen. Han blef 1879 led. och 1891
hedersled. af Landtbruksakademien.
Essence de petits grains [-sa’ngs dö pötī grä’ng], Fr.
Se Neroli-olja.
Essence d’Orient [-sa’ngs dåria’ng], Fr. Se Löja och Perlor.
*1. Essendrop, B. L., blef 1847 (ej 1837) kyrkoherde
i Baklandet (Trondhjems stift) och tog 1883 afsked som
stiftsprost, då han flyttade till Kristiania. 1872–82
var han stortingspresident. Han dog i Kristiania
d. 13 Mars 1891 såsom stiftsprost i Kristiania stift.
*2. Essendrop, K. P. P., utnämndes till biskop d. 1
Jan. 1875. Han afled i Kristiania d. 18 Okt. 1893.
Essentiel anemi, med. Se under Perniciös.
Es-senusi. Se Máhdi.
*Essenwein, A. O. von, lemnade 1891 sin plats och
dog i Nürnberg 1892.
*Essex, grefskap, har en areal af 3,994 qvkm., med
784,258 innev. (1891). Såsom förvaltningsområde, d.
v. s. utom den till eget grefskap frånskilda staden
West Ham, 579,356 innev.
*Essex. 2. R. D. afrättades d. 25 (ej 21) Febr. 1601.
Essim. Se Axim. Suppl.
Essipov [-påff], A. Se Esipov. Suppl.
*Essunga, socken. 5,018 har. 1,921 innev. (1895).
Annex till Lekåsa, tillhörande Vånga kontrakt.
Ester, kem., benämning på sammansatta eterarter.
P. T. C.
Estetik. — Man plägar skilja mellan form-estetik
och innehålls-estetik, allteftersom skönheten
antages ligga i formen eller innehållet hos det
sköna föremålet. Hegel är t. ex. representant för
innehållsestetik, Zimmermann deremot för estetisk
formalism. Se C. R. Nyblom: »Om innehåll och form i
konsten» (1866).
S–e.
Estilo culto, Sp. Se Perez, A.
*Estland, ryskt guvernement (till 1876 förenadt
med Livland och Kurland till ett generalguvernement
under en generalguvernör i Riga), beräknades 1893
hafva en folkmängd af omkr. 412,000 pers. Vid
folkräkningen 1881 voro med afseende på språket
329,687 ester, 21,858 tyskar, 17,465 ryssar och
5,192 svenskar. Skolorna hafva öfverallt ryskt
undervisningsspråk. Värdet af E:s industriella
produktion uppgick 1887 till 41,6 mill. rubel,
deraf 28 mill. af spritvaror och 11 mill. af
bomullsfabrikat från fabriken i Kränholm vid Narva,
som sysselsätter nära 5,000 pers. och drifves af
det stora fallet i Narova. Af jernvägar ligga inom
E. 207,9 km. af linien Petersburg–Reval, 47,9 km. af
linien Reval–Baltischport och 45,8 km. af linien
Dorpat–Taps vid förstnämnda linie.
*1. Estlander, J. A., utnämndes till statsråd 1880
och afled i Messina d. 4 Mars 1881.
*2. Estlander, K. G., verkade för den finska konstens
utveckling såsom sekreterare i Finska konstföreningen
1869–76 och såsom dess ordförande 1878–96. Tillika
arbetade han verksamt för konstindustriens
uppkomst. I en broschyr Om finska konstens och
konstindustriens utveckling hittills och hädanefter
(1871) förordade han en närmare anslutning mellan
konsten och konstindustrien. Närmare belystes frågan
i Vid konstflitens härdar (1875), hvari han meddelade
iakttagelser om den konstindustriella undervisningen
i vestra Europas kulturland. Till samma område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
