Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Essen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörde Om teckningskonsten och metoderna att lära
den (s. å.). Han var en af stiftarna af Föreningen
för konstfliten i Finland och dess vice ordförande
1876–82, ordförande i komitén för ombildning af
söndags- och aftonskolorna samt tekniska realskolorna
1874, hvars sakrika betänkande af 1876 han redigerade,
samt i komitén för uppgörande af förslag till
instruktion för en öfverstyrelse för manufaktur- och
bergväsendet 1879. Han var ledamot i skolkomitén af
1879, den ene af representanterna för Helsingfors
universitet vid landtdagen 1882 och konsultativ
ledamot i öfverstyrelsen för skolväsendet sedan
1879. Från utgifvareskapet för »Finsk tidskrift»
afgick han med utgången af 1886, men fortfar att
såsom medarbetare tillhöra densamma. Hans der 1887
publicerade uppsats Min ställning i språkfrågan
föranledde en häftig polemik från hans fennomanska
motståndare, hvaremot han festligt hyllades af sina
meningsfränder. Han var 1885 en af grundläggarna
af Svenska literatursällskapet i Finland, hvars
verksamhet han ledde såsom bestyrelsens ordförande
till 1897. Han är fortfarande medlem af nämnda
bestyrelse. I dess »Förhandlingar och uppsatser»
publicerade han bl. a.: J. L. Runebergs estetiska
åsikter (h. 12) och Arwidsson som publicist i
Åbo (h. 8). Till sina gamla studier öfver den
vesteuropeiska konstens historia återvände han i
den omsorgsfullt utarbetade monografien Hippolyte
Flandrin, hans lefnad och verk (1890). E., som
är ledamot af flere inhemska och utländska lärda
sällskap, valdes 1885 till hedersled. af Akad. för de
fria konsterna och 1894 till medlem af Vitt.-, hist.-
och ant.-akademien. Han fick 1891 kanslirådstitel.
Esto mihi, Lat. (»var mig»), benämning på söndagen
quinquagesima (se d. o.) l. Fastlagssöndagen, sjunde
söndagen före påsk, emedan mässan på den dagen började
med ofvannämnda från Psalt. 71: 3 lånade ord.
Estompera. Se Stomp.
Estreicher, Karol, polsk bibliograf och
literaturhistoriker, f. 1827 i Krakov, 1862 professor
och bibliotekarie vid universitetet i Varsjav, 1868
foreståndare för Jagellonska universitetsbiblioteket
i Krakov, har utarbetat bl. a. Bibliografia polska
(12 bd, 1870–91; omfattande den polska bibliografien
under 15:de och 19:de årh.), Teatra w Polsce (3
bd, 1874–79), en sammanställning af 1,400 polska
tidskrifter (1879) samt monografier öfver skalderna
A. Mickiewicz och W. Pol.
*2. Estrup, J. B. S., låg under hela den tid han
innehade ministerposten i en nästan oafbruten kamp
med folketingets flertal och tillgrep derunder
ett sådant medel som ett 9 års »provisorium»
utan laglig finansbevillning, men kunde ej bryta
motståndet. Han afgick d. 7 Aug. 1894. Se vidare
Danmark, historia. Suppl.
Estuarium. Se Aestuarier.
*Estuna, socken. 7,588 har. 1,358 innev. (1895).
Eszterhazy [ester-]. Se Esterhazy.
Etampes [eta’ngp], Anne de Pisseleu. Se Estampes.
Etan, kem. Se Kolväte.
Étang de Berre [dö bär], sjö. Se Berre. Suppl.
Etbai. Se Bedsja. Suppl.
*Etelhem, socken. 4,652 har. 532 innev. (1895).
Etelism (af Grek. ethelein, vilja), filos., den
åsigt, som fattar viljan såsom menniskosjälens
grundkraft eller rent af såsom all verklighets
innersta väsende. Fichte, Schopenhauer m. fl. hafva
framställt sådana åsigter. I samma betydelse användas
stundom äfven termerna voluntarism och telematism.
S–e.
Eteostikon. Se Kronogram.
Etersvafyelsyra. Se Etylen.
Eterteorien, Elektriska. Se Edlund, E.
*Etex, Antoine, dog 1888 i Chaville vid Paris. — Hans
broder Louis Jules E., f. i Paris 1810, dog der 1889.
Etienne [-ä’nn], Victor Joseph. Se Jouy, de.
Etil, tatarernas namn på floden Volga.
Etiolerad (af Fr. étioler), bot., säges en grön växt
blifva, då den utvecklas i mörker eller otillräckligt
ljus, hvarvid dess skott blifva abnorma, gulaktiga
och långsträckta. Jfr Växter, sp. 43. G. A.
*Etiopien (Ital. Etiopia) är nu efter italienarnas
föredöme den officiella benämningen på Abessinien,
hvars kejsare bär titeln »negus negest za Aitiopija».
Etiopiska regionen, djurgeografisk region. Se
Zoogeografi och Afrika. Suppl., sp. 73–75.
Etografi. Se Etologi.
*Etropol hade 3,486 innev. 1888.
Etrurien, konungarike, som Förste konsuln Bonaparte
bildade af storhertigdömet Toskana (efter hvars forna
namn det uppkallades) och »Stato de’presidi» och som
på grund af Lunévillefredens bestämmelse d. 21 Mars
1801 öfverlemnades åt arfprinsen Ludvig af Parma,
spanske konungen Karl IV:s måg. Efter hans död (1803)
öfvertog hans enka Maria Lovisa såsom förmyndare för
sin son Karl Ludvig regeringen, men måste enligt ett
mellan Frankrike och Spanien slutet fördrag nedlägga
densamma d. 10 Dec. 1807. E. afträddes till Frankrike
och förklarades d. 24 Mars 1808 för en del af franska
kejsaredömet. Den 2 Mars 1809 öfverlemnades det under
benämningen storhertigdömet Toskana åt Napoleons
syster Elisa Bacciocchi, hvilken såsom kejsarens
ståthållarinna residerade i Florens, tills hon efter
Napoleons fall 1814 måste afträda det till Toskanas
forne storhertig, Ferdinand III.
*Etruskerna voro enligt O. Montelius: »The
Tyrrhenians in Greece and Italy» (i »Journal of
the Anthropological Institute», Febr. 1897) till
Italien från vestra delen af Mindre Asien, från
Egeiska hafvets öar och från Grekland öfverflyttade
pelasger, äfven kallade tyrsener eller tyrrhener,
det grekiska namnet på etruskerna. — S. Bugge (se
denne. Suppl.) vill anknyta etruskernas språk till
den i Mindre Asiens inre bergiga trakter nu talade
armeniskan. — Jfr Danielsson, O. A. Suppl.
Etseri (F. Ätsäri), socken i Kuortane härad,
Vasa län, Finland, Jyväskylä domsaga, utgör ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Borgå stift,
Tammerfors kontrakt, Areal 481 qvkm. Befolkningen,
finsktalande, 5,292 pers. (1894). A. G. F.
Etsningstryck. Se Tygtryck.
*2. Ettingshausen, K. von, dog i Graz d. 1 Febr. 1897.
Etty [ä’tti], William, engelsk målare, f. i York 1787,
var i tjenst först hos en boktryckare, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
