Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faliscus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Faliscus. Se Gratius.
Falk, Matths, universitetslärare, matematiker,
f. i Eskilstuna d. 19 Sept. 1841, blef student i
Upsala 1861, filos. doktor 1869, docent i matematik
s. å., lektor i matematik och fysik vid högre
elementarläroverket i Skara 1876 och i Upsala
1877. Efter att flere terminer hafva förestått
e. o. professuren i matematik vid Upsala universitet
och åtskilliga gånger hafva förordnats att uppehålla
professorns i mekanik examensskyldighet utnämndes
han 1890 till professor i matematik. F:s arbeten
sträcka sig öfver många och olikartade områden af
matematiken. Äfven om det icke lyckats honom att
framdraga några nya resultat af större betydelse, så
vittna de dock om vidsträckta kunskaper och utmärkt
framställningsförmåga. Hans många matematiska
afhandlingar äro till största delen utgifna
i Upsala universitets Årsskrift, i »Nova acta
reg. soc. scient. Ups.», i »Tidskr. f. mat. o. fys.»,
af hvars redaktion han var medlem 1874, samt i
»Acta mathematica», äfvensom i danska, tyska,
franska och engelska tidskrifter. Dessutom har
han utgifvit Lärobok i determinantteoriens första
grunder (1876) och Lärobok i plan analytisk geometri
(1886). F. är led. af Vet. soc. i Upsala (1878)
och Vet. akad. (1886).
*Falke, Jakob von, var 1885–95 direktör vid
österrikiska museet för konst och industri. F:s
»Geschichte des modemen geschmacks» utkom 1881
i svensk öfversättning (»Den moderna smakens
historia»). Bland hans senare arbeten må nämnas
Ästhetik des kunstgewerbes (1883; »Konststilar och
konstslöjd», 1885) och Geschichte des geschmacks im
mittelalter (två uppl. 1893).
*Falkenberg, stad (hör ej till Faurås härad),
hade 2,096 innev. 1895. Taxeringsvärdet var
s. å. 2,221,900 kr., hvaraf 305,700 kr. för jord. Ny
kyrka invigdes 1893. Den byggdes 1891–93 efter
ritning af arkitekten A. Petersson i Göteborg i
gotisk stil (s. k. Gotlandsgotik) af ohuggen granit i
s. k. cyklopverk och betraktas som en af de vackraste
kyrkorna i Sverige. Pedagogien indrogs d. 1 Juli
1893, men afkastningen af dess tillhörigheter må,
såvidt den icke tages i anspråk till fyllande af
pedagogens lön på indragningsstat, tillgodokomma
3-klassiga privata läroverket derstädes. Staden har en
sjukstuga med 24 sängar. 1894 funnos 50 handlande, med
57 biträden, 62 handtverkare, med 134 arbetare, samt 2
fabriker, med 17 arbetare och ett tillverkningsvärde
af omkr. 50,000 kr. Fabrikanters och handtverkares
sammanlagda bevillning var 414 kr. Staden hade
s. å. 8 segelfartyg, om 558 tons, och 3 ångfartyg, om
30 tons och 37 hästkrafter. Å stadens sjömänshus voro
s. å. inskrifna 7 fartygsbefälhafvare och 46 andra,
sjömän. Antalet 1894 inkomna och utgångna fartyg
var 577, om 36,963 tons drägtighet. Sedan 1886 har
staden jernvägsförbindelse medelst Mellersta Hallands
jernväg, numera inköpt af staten, och den derifrån
gående Falkenbergs jernväg (se d. o. Suppl.). — Jfr
A. F. Möller: »Några anteckningar till Falkenbergs
historia» (1891).
*Falkenberg, kontrakt. 79,150 har. 21,018
innev. (1895).
*Falkenberg, D. von. Med en till visshet gränsande
förmodan antager man, att F. vidtagit anordningar
för att låta Magdeburg gå upp i lågor, på det att ej
denna i strategiskt afseende så vigtiga stad skulle
till Gustaf II Adolfs skada falla oförstörd i de
kejserliges händer. Jfr K. Wittich: »D. von F.,
oberst und hofmarschall Gustav Adolfs» (1892),
refererad af P. Sondén i »Hist. tidskr.» (1893), i
uppsatsen »Tvänne hjeltar från trettioåriga kriget»,
till hvilken artikel hänvisas för närmare detaljer
om F:s lefnad och verksamhet.
Falkenbergs jernväg, en smalspårig (0,891
m.), 51 km. lång jernväg, tillhörig Falkenbergs
jernvägsaktiebolag, förbinder staden Falkenberg med
den straxt n. om halländska gränsen i Vestergötland
belägna Elfsereds kyrkoby. För allmän trafik öppnades
sträckan Falkenberg–Fridhemsberg d. 28 Sept. 1894; den
återstående delen kommer att under år 1897 upplåtas
för trafik. J. L.
*Falkenstein. 3. Köping i Oberpfalz, 634
innev. (1890). Slottet, som nu tillhör furst Thurn und
Taxis, brändes af svenskarna 1641 (ej 1631). — 4. By
och luftkurort i preussiska reg.-omr. Wiesbaden på
högsta delen af Taunus, öfver 400 m. höjd. Omkr. 950
innev.
Falkenstein, fordom riksomedelbart tyskt grefskap,
hvaraf större delen nu ligger i norra delen af
Rhen-Pfalz. Det bestod af slottet och staden
Willweiler, slottsruinen Falkenstein och några
byar. Det kom 1628 genom arf i svenska grefliga
ätten Lewenhaupts ego och innehades af denna (under
långvariga processer med grefvarna Daun-Oberstein
och hertigarna af Lothringen) tidtals till 1723, då
hertigen af Lothringen med våld fördref den derifrån.
*Falkenstein, J. P., afled i Dresden 1882.
Falkenstein, Julius August Ferdinand, läkare, tysk
Afrikaresande, f. 1842 i Berlin, deltog i den af
Afrikanska sällskapet utsända Loango-expeditionen
1873–76, som han beskref (1876–79), och hemförde
utom värdefulla samlingar den första lefvande gorilla
till Europa.
Falkgamar, zool. Se Polyborini.
*Falkirk hade 19,769 innev. 1891. Graham’s dyke är
namnet på Antoninus’ vall, ej på Hadrianus’.
*Falklandsöarna äro nu en britisk kronkoloni med
en endast af kolonister bestående befolkning af
1,789 pers. (1891). Hufvudort är Port Stanley,
på nordöstra kusten af East Falkland, med god
hamn och 694 innev. (1891). Der residerar en
anglikansk biskop, hvars stift omfattar hela
Syd-Amerika utom Guyana. Befolkningens hufvudnäring
är boskapsskötsel. Moderlandet bidrager icke till
koloniens underhåll, och någon kolonialskuld finnes
ej. Till kolonien räknas äfven Syd-Georgien.
*Falkman, L. B., tog afsked 1881 och afled i Stockholm
d. 3 Jan. 1891. — Bland hans skrifter må tilläggas
Om mått och vigt i Sverige (2 bd, 1884–85).
Falkman, Severin Gabriel, målare, f. i Stockholm
d. 25 April 1831, flyttade 1840 med sina föräldrar
till Helsingfors och blef student derstädes 1850. Sin
konstnärsbana begynte han 1857 i Paris såsom elev af
Couture. Motiven till sina taflor, hvilka utmärkas
genom mera plastisk än koloristisk uppfattning,
hemtade han till stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
