Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fantoccini ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattigvårdssamhället, besvär kunna anföras hos K. M:ts
befallningshafvande, hvars utslag kan dragas under
K. M:ts pröfning. — Om fattigvård se derjämte
Elberfeldsystemet. Suppl, och Föreningen
för välgörenhetens ordnande. Suppl. Jfr
äfven B. H. Dahlberg: »Bidrag till svenska
fattiglagstiftningens historia intill midten
af adertonde århundradet» (akad. afh., 1893).
B. H. D.
Fattigläkare, förr benämning på distriktsläkare. Se
Sjukvård.
Fattigmans-sommar. Se Indian summer.
Fattigsakförare, jurist, hvilkens råd och hjelp
obemedlade personer ega rätt att utan afgift
anlita. På förslag af redaktör S. A. Hedlund
tillsattes i Göteborg 1872 genom stadsfullmäktiges
beslut (till en början genom enskild persons,
målaremästaren Godes, offervillighet) en
fattigsakförare, som sedermera aflönades genom anslag
från stadens bränvinsmedel. Efter exemplet i Göteborg
tillsattes 1884 i Stockholm 2 fattigsakförare, »i
främsta rummet med uppgift att åstadkomma förlikning
i de mål, som till dem anmäldes».
Fattigvårdsafgift. Se Personlig fattigvårdsafgift.
Fattori, Giovanni, ital. målare, f. 1828 i Livorno,
sedan 1877 professor vid akademien i Florens, har
gjort sig ett namn såsom batalj- och hästmålare.
Fatuhiva, en af Marquesas-öarna (se d. o.).
Fau. Se Fao. Suppl.
Faucena, forntida kloster. Se Füssen.
*Faucit, Helen, är sedan 1851 gift med den vittre
öfversättaren Sir Th. Martin (se denne). Hennes
skrift On some of the female characters of Shakespeare
har utkommit i flere uppl.
*Faugère, A. P., afled i Paris 1887.
Faulmann, Karl, tysk stenograf och skriftställare,
f. 1835 i Halle, var urspr. typograf,
anställdes 1855 vid stenografityp-afdelningen af
statstryckeriet i Wien och var sedan 1860 lärare i
Gabelsberger stenografiska system i denna stad. Död
derst. 1894. F. uppställde 1875 ett eget, särskildt
i Österrike mycket användt stenografiskt system,
kalladt fonografi, som i hög grad tillgodoser
ljudenlighetens kraf, nyttjar helt få sigler och är
enkelt äfven i afseende på vokalsymboliken samt lätt
att lära, men ej tillräckligt lättskrifvet eller
karakteristiskt i typformerna. Bland F:s utgifna
arbeten må nämnas Gabelsberger s stenographisches
lehrgebäude (1860; 33:dje uppl. 1896), Anleitimg zur
phonetischen stenographie (1883; 6:te uppl. 1896)
och Geschichte und litteratur der stenographie (1895)
samt på andra områden bl. a. Das buch der schrift
(1880; 2:dra uppl. s. å.), som innehåller alla kända
folkslags skriftsystem och alfabet.
Faun-apan, zool. Se Mikon.
Faure [får], François Felix, franska republikens
president, f. i Paris d. 30 Jan. 1841, är son till
en tapetserare, utbildades i sin faders yrke, men
tog sedermera plats som lärling i ett garfveri
i Amboise. Der gifte han sig med en nièce till
senatorn Guinot, fick sedermera plats som commis i
ett stort handelshus i Havre, men sattes snart genom
sina principalers förtroende i stånd att grunda
egen skeppsredareaffär. Snart ådrog han sig sina
medborgares uppmärksamhet och erhöll
flere kommunala förtroendeuppdrag. Under fransk-tyska
kriget 1870–71 blef han chef för en bataljon af
mobilgardet och sändes af Gambetta till England
för att inköpa vapen. Efter kriget blef han först
ledamot af, snart president för handelskammaren i
Havre och 1874 vice mar. Från 1881 till dess han
valdes till president satt han såsom representant
för depart. Seine-inférieure i deputeradekammaren,
der han slöt sig till den af Gambetta stiftade gruppen
»union républicaine». I Gambettas »stora ministèr»
(Nov. 1881–Jan. 1882), Ferrys sista ministèr
(Sept. 1883–Mars 1885) och (Jan.–Febr. 1888) i
Tirards kabinett var han understatssekreterare för
handels- och kolonialärenden. I deputeradekammaren
gällde han som en auktoritet i alla frågor rörande
kolonierna och sjöfarten samt var ofta ledamot
i parlamentariska utskott och andra komitéer. I
Jan. 1894 blef F. vice president i kammaren och
d. 30 Maj s. å. marinminister i Dupuys kabinett,
och inlade stora förtjenster i skötseln af detta
departement. Efter Casimir-Périers abdikation valdes
han d. 17 Jan. 1895 af nationalförsamlingen vid
andra voteringen med 430 röster mot 361, hvilka
tillföllo Brisson, till republikens president. Han
har i denna höga värdighet förstått att vinna stor
popularitet i landet, hvartill utom hans gedigna
egenskaper äfven bidragit hans ståtliga yttre. Han
är framstående gymnast, skicklig ryttare och en af
Frankrikes bäste florettfäktare. I besittning af en
mycket stor förmögenhet kan han utveckla en ståt,
som fransmännen gerna fordra af sin president. Till
sina politiska åsigter är han reformvänlig, en
bestämd motståndare mot socialism, klerikalism och
reaktion och ifrig frihandlare. Han har med ifver
fullföljt sina närmaste företrädares bemödanden att
vinna Rysslands vänskap, en politik, som fått sitt
mest lysande bevis på framgång i kejsar Nikolaus
II:s och hans gemåls besök i Frankrike i Okt. 1896,
hvarvid F. å nationens vägnar utöfvade ett glänsande
värdskap. F. har utgifvit flere smärre skrifter och af
Franska akademien prisbelönts för Budget de la France
et des prindpaux pays d’Europé depuis 1888, hvilket
arbete har anseende som en källskrift. J. Fr. N.
Fauré [fårē], Gabriel Urban, fransk kompositör,
f. 1845, blef 1866 organist i Rennes, 1870 i S:t
Sulpice i Paris, senare vid S:t Honoré, äfvensom
kapellmästare vid Madeleine. F. har skrifvit flere
violinsaker, orkestersvit, symfoni, pianoqvartetter,
körverk, duetter och romanser. A. L.
Faures stapel [fårs]. Se Galvanisk stapel.
*Faurås härad. 74,935 har. 17,143 innev. (1895). I
häradet ingå bland andra socknar Gällared och Gunnarp
i sin helhet.
*Fausböll, M. V., utgaf 1875–91 5 bd af en
fullständig uppl. af »Játaka» (det 6:te bandet
fattas ännu) samt 1884 en annan páliskrift »Sutta
Nipata», en samling dialoger öfver Buddhas lära. En
omfattande och intressant Ordbog över gadesproget
og saakaldt daglig tale (1866) har han utgifvit
under psevdonymen V. Kristiansen. Vid Köpenhamns
universitets jubelfest 1879 blef han hedersdoktor, och
1888 fick han Berlin-akademiens stora Boppska pris.
E. Ebg.
Favaro, Antonio, italiensk matematiker, f. i Padua
d. 21 Maj 1847, blef 1872 e. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
