Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekonomiedepartement var numera finsksinnad. Vid valen till 1897
års landtdag bibehöll det svenska partiet majoriteten
inom borgareståndet. M. G. S.
Undervisningsväsendet. Endast ett fåtal kommuner
saknar numera folkskola, och många äro indelade
i folkskoledistrikt med en skola i hvarje
distrikt. Läsåret 1894-95 funnos på landsbygden
956 finskspråkiga folkskolor, med 42,547 elever,
194 svenskspråkiga, med 7,783 elever, samt 21
finsk-svenska, med 986 elever. I städernas folkskolor
undervisades 17,158 elever på finska, 6,229 på svenska
samt 29 på ryska. 1895 upprätthöllos med bidrag af
statsmedel s. k. »fortsättningskurser» till folkskolan
på 38 orter. S. å. inrättades 2 nya seminarier med
finskt undervisningsspråk, det ena för manlita elever
i Raumo, det andra för qvinliga elever i Brahestad. —
Folkhögskolerörelsen har sedan slutet af 1880-talet
vunnit liflig anslutning. Elementarläroverken
indelades genom en förordn. af d. 29 Dec. 1883 i
åttaklassiga klassiska lyceer med undervisning
i latin och grekiska, åttaklassiga reallyceer,
i hvilka de klassiska språken skulle ersättas
af de moderna kulturspråken, samt i fyra-, tre-
eller tvåklassiga elementarskolor, motsvarande
lyceernas lägre klasser. Sedermera hafva flere af
elementarskolorna öfverlåtas åt stadskommunerna,
hvilka, med löfte om statsunderstöd, omorganiserat
dem till vanligen femklassiga real- eller
kommunalskolor. Fruntimmersskolorna omorganiserades
genom en förordn. af d. 27 Nov. 1885. Kursen
fastställdes till femårig, och inträdesåldern
till 11 år. Till de två fruntimmersskolorna i
Helsingfors, den ena med svenskt, den andra med
finskt undervisningsspråk, fogades två förberedande
klasser, hvarjämte i förbindelse med hvardera af
dem »fortbildningbläroverk» inrättades, afsedda
att bereda elever, som genomgått flickskolekurs,
utbildning till lärarinnor eller tillfälle till
vetenskapliga studier. Undervisningsspråket i de
offentliga läroverken förändrades till väsentlig
del genom att de tidigare inrättade finskspråkiga
privatläroverken successivt öfvertogos af staten,
medan flere i det inre landet upprättade högre och
lägre svenskspråkiga elementarläroverk indrogos. Å
andra sidan inrättades ett stort antal svenskspråkiga
privatläroverk, gosslyceer eller flickskolor eller
ock, till största delen, samskolor för gossar och
flickor. De svenskspråkiga elementarskolorna utgjordes
läsåret 1894–95 af 23 statsskolor, med 2,345 elever,
och 28 privatskolor, med 2,904 elever, tillsammans
5,249 elever; de finska af 28 finskspråkiga
statsskolor, med 3,582 elever, och 15 privatskolor,
med 1,304 elever, tillsammans 4,886 elever. De privata
elementarläroverken åtnjuta statsunderstöd.
Genom en förordn. af d. 25 Nov. 1885 inrättades 6
industriskolor, 3 svenskspråkiga (i Helsingfors, Åbo
och Vasa) och 3 finskspråkiga (i Kuopio, Tammerfors
och Viborg). M. G. S.
Finlands literatur. Svensk literatur. De skalder,
som uppträdde i slutet af 1870-talet voro den
äldre idealismens epigoner. Rafael Hertzberg
(f. 1845, d. 1896) bearbetade med stor talang
finsk folksång, skref berättelser för barn och
utgaf lyriska diktsamlingar. Vilhelm Gabriel Lagus
(f. 1837, d. 1896) skref romanser, dramer och lyriska
dikter. Odo Morannal
Reuter (f. 1850) är hufvudsakligen lyriker. En mera
realistisk riktning företräddes af Jakob Ahrenberg
(f. 1847), som i östra F:s brokiga förhållanden
och F:s sociala lif fann ämnen för sin målande
penna. Ännu konsekventare har den begåfvade Karl
August Tavaststjerna (f. 1860) i lyrik, drama och
novell genomfört den realistiska uppfattningen. Äfven
Mikael Lybeck (f. 1864) har gjort sig bemärkt såsom
lyriker och novellist. Gustaf Adolf v. Numers har
skrifvit effektrika tragedier och lustspel, af hvilka
några framträdt på finska. Bland historiska verk
må nämnas Magnus Gottfrid Schybergsons (f. 1851)
»Finlands historia» (1887–89). En öfverblick af
den vetenskapliga literaturen liksom af F:s nyaste
utveckling öfver hufvud kan erhållas ur det rikt
illustrerade verket »Finland i 19:de seklet» (1893).
Finsk literatur. E. Lönnrot dog 1884, A. E.
Ahlqvist 1889. Bondenovellen hade en
produktiv representant i Pietari Päivärinta
(f. 1827), hvars konstlösa skildringar af egna
lifserfarenheter efterhärmades af talrika lika litet
skolade författare. Bland nyare novellister med
konstnärliga anspråk är den främste Johan Brofeldt
(psevd. Juhani Aho, f. 1861), som genom såväl
smärre skisser som större berättelser vunnit en
betydande popularitet. Johan Henrik Erkko (f. 1849)
är lyriker och dramatiker. Minna Canth (f. 1844)
har såsom novellist och dramatiker inslagit en
naturalistisk riktning med ämnen hemtade ur folkets
och medelklassens lif. Synnerligen mångsidig var
Julius Leopold Fredrik Krohn (f. 1835, d. 1888)
såsom lyrisk skald, historisk berättare, publicist
och literaturhistoriker.
Tidningspressen. »Helsingfors Dagblad» upphörde
1889. Den 1893 uppsatta tidningen »Nya Pressen»
är organ för det svenska partiet. De fennomanska
sträfvandenas språkrör på finska, »Morgonbladet»,
nedlades 1885. Såsom organ för det yngre finska
partiet uppstod 1890 »Päivalehti» (Dagbladet).
Finsk konst. Arkitekturen är fortfarande
eklektisk. C. G. Nyström (f. 1856) har gjort sig
ett namn genom monumentala byggnader i Helsingfors
(Statsarkivet, Ständerhuset). En realistisk riktning
inom skulpturen inslogs af Robert Stigell (f. 1852;
De skeppsbrutne) och Ville Vallgren (f. 1855;
Aino, Eko, Korsfäst, Mariatta) och Emil Wikström
(f. 1864). Såsom landskapsmålare framträdde Viktor
Westerholm (f. 1860). En begåfvad representant för
en ny, på en gång impressionistisk och symbolistisk
riktning är Axel Gallén (f. 1865), till hvilken
Eero Järnefelt (f. 1863) anslutit sig. Musiken, som
först slog rot genom Fredrik Pacius, har vunnit en
ökad betydelse för bildningslifvet under ledning af
kompositörerna och musikdirektörerna Richard Faltin
(f. 1835), Martin Wegelius (f. 1846), Robert Kajanus
(f. 1856) och Jean Sibelius (f. 1865). Helsingfors’
musikinstitut (direktor M. Wegelius) grundlades 1882.
M. G. S.
*Finlands bank. Se äfven Finland. Suppl., sp. 762.
Finnby, kapell af Halikko härad och domsaga, Åbo och
Björneborgs län, Finland. Areal 74 qvkm. Befolkningen,
till större delen finsktalande, 1,514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
