- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
769-770

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pers. (1895). Åbo ärkestift,
Bjerno prosteri, Bjerno pastorat.
O. M. G.

*Finnekumla. 2,672 har. 380 innev. (1895).

*Finnerödja. 24,892 har. 3,033 innev. (1895).

*Finnmarker. Hertig Karl erbjöd på 1580-talet dem,
hvilka slogo sig ned som nybyggare i hans hertigdöme,
frihet från alla skatter under de första 6 åren och
gaf många äfven den första utsädesspannmålen till
skänks. Bland kolonisterna befann sig ett stort
antal finska familjer. En del hade, som det hette,
flytt undan fienden och nöden i hemlandet, andra
hade emigrerat till Sverige, lockade af hertigens
anbud om fria jordlotter. Man har länge antagit, att
de af Karl inkallade finnarna slogo sig ned endast i
Värmland, men så var ej fallet. Inflyttningar skedde
till många andra orter, ja t. o. m. till hjertat af
Södermanland. Det ligger i sakens natur, att just
dessa nybyggen voro de äldsta, ty de först öfverkomma
finska familjerna stannade på de obebygda platser,
som lågo närmast i deras väg, d. v. s. nära kusten,
och först när der icke mer lämpliga torpställen kunde
fås, drogo de senare ankomna längre vesterut. Den
finska kolonisationen sträckte sig sålunda till
bl. a. följande socknar i Södermanland: Lunda,
Stigtomta, Helgona, Råby, Sättersta m. fl. I vestra
Nerike och Värmland utbredde sig finnarna under
Gustaf II Adolfs regering och likaså i Dalarna,
Medelpad, Helsingland och Gestrikland. Historiska
dokument utvisa, att finska nybyggare brutit
bygd i icke färre än 138 socknar, hörande till 10
olika landskap. Minnet deraf har emellertid på de
flesta ställen redan länge varit utplånadt, emedan
finnarna efter ett par mansåldrar lärde sig sina
grannars språk och det svenska presterskapet ej —
på få undantag när — i kyrkböckerna antecknade de
finska familjenamnen. Endast i vestra Värmland har
intill våra dagar det finska språket hållit sig uppe;
der funnos år 1887, Gru finnskogs i Norge bebyggare
inberäknade, 3,000 pers., hvilka talade finska jämte
svenska eller norska. Inflyttningen till Sverige
afstannade fullständigt under drottning Kristinas
tid. Regeringens omvårdnad
om jernbruken och skogarna hade till följd, att
finnarnas skogsödande svedjebruk förbjöds; samtidigt
uppstodo häftiga tvister emellan de svenske och
finske grannarna, hvilka tvister ofta nog urartade
till blodiga strider. Finnarna ansågo sig förfördelade
i sin hemortsrätt, och svenskarna klagade öfver, att
deras vilda grannar utödde skogarna och villebrådet
samt skadade dem genom trolldom. Flere af de finske
deltagarna i dessa fejder nödgades biltoge fly öfver
till Norge och funno der skydd hos sina stamförvanter,
hvilka icke utan nöje åhörde berättelser sådana
som »att halffemte svensk stupat», »att lodet löpte
snällt genom svensken» m. m. Detta krigstillstånd,
hvars plats hufvudsakligen Värmland var, sträckte sig
inpå Karl XI:s regering. Med bildningsförhållandena
bland »finnskogarnas» folk var det ända till midten
af 19:de årh. klent bestäldt. Bristen på vägar och
de milslånga afstånden, som skilde finntorpen från de
svenska sockenkyrkorna, vållade, att finnarna ytterst
sällan infunno sig till gudstjensterna. Det kunde
hända, att begrafningar uppskötos i månadtal och
barndop i åratal. Den som först började ifra för en
förbättring af skogsfinnarnas upplysning var finske studenten
K. A. Gottlund (se denne). Med ungdomlig entusiasm
sökte han under och efter sina vandringar i Värmland
verka för sina återupptäckta landsmäns ekonomiska
och intellektuella väl. Om också resultaten
af Gottlunds verksamhet i tal och skrift ej
blefvo synnerligen stora, riktades dock derigenom
regeringens uppmärksamhet på finnarna, och under
de sista årtiondena hafva vägar, kyrkor och skolor
(svenska) anlagts i finnskogarna. — Jfr P. Nordmann:
»Finnarne i mellersta Sverige» (Helsingfors
1888).

*Finnskoga. Norra F. kapellförsamling. 68,063
har. 1,478 innev. (1895). — Södra F. socken, 66,050
har. 1,470 innev. (1895).

Finnus Johannaeus. Se Jónsson, Finnur.

Finnved, en del af Tiohärads (se d. o.) lagsaga.

Finsbury [fi’nnsböri], stadsdel i London n. om City,
med 4,985 innev. (1891), såsom parlaments-borough
532,888 innev.; den väljer 3 medlemmar till
underhuset.

Finsch, Otto, tysk zoolog, företrädesvis ornitolog,
och resande, f. 1839 i Schlesien, hade 1864–78
ledningen af naturhistorisk-etnologiska museet i
Bremen och har företagit vetenskapliga resor till
många europeiska land (äfven Skandinavien) och
andra verldsdelar. Så reste han 1876 med Brehm och
grefve Waldburg-Zeil till vestra Sibirien, kinesiska
Altai och Kariska hafvet; 1879–82 besökte han en
mängd af öarna i Söderhafvet och undersökte 1884–85
nordöstra kusten af Nya Guinea, hvilket ledde till
förvärfvandet af densamma såsom tyskt skyddsområde
(Kejsar Vilhelms land). Resultaten af sina resor och
studier har F. nedlagt i en mängd arbeten.

*2. Finsen, V. H., afgick 1888 från
assessorsämbetet. Han skref s. å. en mycket
vigtig afhandling Om den oprindelige ordning af
nogle af den isländske fristats institutioner
(i
Vidensk. selsk. skrifter, bd VI). 1883 afslutade han
utgifvandet af Grågås. Han dog d. 23 Juli 1892.

*Finska förlagsföreningen. Se äfven Bokhandel. Suppl.

*Finska historiska samfundets ledamöters antal är
numera faststäldt till högst 24.

*Finska konstföreningen. Jfr J. J. Tikkanen: »Finska
konstföreningen 1846–96» (1896), utg. med anledning
af föreningens femtioårsfest d. 10 Mars 1896.

*Finska literatursällskapet. 1892 bestämdes
tillsättandet af en bestyrelse för handläggning
af ekonomiska frågor och årlig prisutdelning för
förtjenstfulla skrifter på finska språket. Sällskapet
eger sedan 1890 ett hus i Helsingfors.

*Finska nationella församlingen i
Stockholm
. Medlemmarnas antal år 1895 var 1,197.

*Finsk tidskrift. Med ingången af 1887 lemnade
K. G. Estlander utgifvare- och redaktörskapet,
hvilket öfvertogs af F. Gustafsson och
M. G. Schybergson och sedan 1896 utöfvas af den
sistnämnde och R. F. von Willebrand.

Finsk-ugriska sällskapet grundlades d. 15 Nov. 1883
i Helsingfors i syfte att främja kännedomen om
de finsk-ugriska folken i språkligt, arkeologiskt,
fornhistoriskt och etnografiskt hänseende. Sällskapet
ledes af en bestyrelse, bestående af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free