Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkök ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I riksstaten för år 1897 äro de ordinarie anslagen
till folkundervisningen upptagna till ett belopp af
5,092,525 kr.
Förslagsanslaget till Lappmarks ecklesiastikverk,
hvaraf en del är afsedd för folkundervisningen, är
i samma års riksstat uppfördt med 55,000 kr. Vidare
äro å samma års e. o. stat för folkundervisningen
uppförda 4 belopp, tillsammans uppgående
till 68,600 kronor. Slutligen äro å samma års
ordinarie stat uppförda 357,373 kr. såsom »Bidrag
till folkskolelärares pensionering» och 63,500
kr. såsom »Bidrag till folkskolelärarnas enke-
och pupill-kassa».
För närmare detaljer ang. folkskoleundervisningen
hänvisas till »Bidrag till Sveriges officiela
statistik P. Undervisningsväsendet. Berättelse
om Folkskolorna för år 1894» och till K. M:ts
»Berättelse» till 1897 års riksdag, som med afseende
på folkskoleväsendet innehåller de vigtigaste
rikssummorna för 1895 och är intagen i
Sv. Förf. saml., Bihang n:r 9. Jfr äfven P.
Lidell: »Sveriges folkskolelärarematrikel 1895» (1896).
S. N.
*Folkskoleafgift. Se Personlig folskoleafgift.
*Folkskole-inspektörer. Dessa förordnas numera af
K. M:t, som äfven för dem utfärdar instruktion. Den
nu gällande är af d. 10 Dec. 1892. Den löpande
inspektionsperioden omfattar åren 1893–98, och
utgör inspektörernas antal f. n. 47. Till arvode
och resekostnadsersättning åt inspektörerna är
i riksstaten för 1897 uppfördt ett ordinarie
anslag af 95,000 kronor. Förutom Stockholm hafva
äfven följande städer, hvilka likväl stå under
den allmänna inspektionen, egna inspektörer,
nämligen Göteborg, Malmö, Norrköping, Gefle (tillika
statens), Jönköping, Linköping, Halmstad och Kalmar.
S. N.
Folkskoleläraremöten. Se Läraremöten.
*Folkskolelärare-seminarium. Den 29 Jan. 1886
utfärdades ny seminariestadga, hvari sedermera
vissa ändringar gjorts genom k. kung. af d. 30
Sept. 1887, d. 10 Dec. 1892, d. 16 Nov. 1894 och
d. 19 Aug. 1895. Utom statens seminarier finnas
19 af landsting, 2 af Göteborg och Malmö samt 6
af enskilda underhållna seminarier för bildande
af lärarinnor eller lärare vid småskolan (af
lärare dock endast 2 eller 3). Äfven vid statens
folkskolelärare-seminarier utbildas numera lärare och
lärarinnor för småskolan. Å 1897 års riksstat upptogs
anslaget till seminarierna till 317,525 kr. och
till stipendier för seminarieelever till 75,000 kr.
S. N.
*Folkskolelärarnas pensionsinrättning. Dess reglemente
har ytterligare undergått vissa ändringar genom
k. kung. af d. 7 Dec. 1888 och d. 1 Juni 1894. Vid
1895 års slut uppgick kapitalbehållningen till
9,364,409 kr. och i den under samma direktion
ställda Folkskolelärarnas enke- och pupillkassa
till 3,327,942 kr. — Under direktionens
förvaltning är äfven ställd Småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för hvilken d. 22
Juni 1892 af K. M:t utfärdades reglemente, hvari sedan
en ändring gjorts genom k. kung. af d. 5 Juli 1895. Om
statsbidragen till pensionering se Folkskola. Suppl.
S. N.
*Folkskolor, högre. På grund af k. kung. af d. 2 Juni
1893 kan statsanslag erhållas äfven för sådan skola
i stad, der hvarken allmänt läroverk eller pedagogi
finnes. F. n. finnas 15 högre folkskolor, hvaraf 1
i stad. S. N.
*Folksång. Under 1890-talet har den af E. Dybeck
till en svensk melodi författade sången Du gamla, du
friska, du fjellhöga nord börjat i allt vidsträcktare
kretsar (såsom vid Nordiska skolmötet i Stockholm
1895) nyttjas såsom »svenska folksången» i st. f. Ur
svenska hjertans djup etc. (»kungssången»).
Folkteatern i Stockholm. Se Stockholms teatrar,
sp. 633.
Fólkvángr, Isl. Se Folkvång.
*Folkvisor. Jfr. H. Schück: »Våra äldsta
historiska folkvisor» (i »Hist. tidskr.» 1891),
J. Steenstrup: »Vore folkeviser fra middelalderen»
(1891), E. Wrangel: »Några ord om folkets visor i
uppteckningar och skillingstryck» (i »Samlaren», 1894)
och »Hvad folket sjunger» (i »Nord. tidskr.», 1895).
*Folkärna, socken i Folkare härad (och Hedemora
fögderi), 21,066 har. 4,978 innev. (1895).
Folliculus, Lat., bot. Se Follikel och Fröhylsa.
*Follingbo, socken. 3,685 har. 534 innev. (1895).
Folåsa. Se Förbättringsanstalter.
Fon, dahoméernas inhemska namn.
Fonem (af Grek. fone, ljud) l.
språkljudsqvantum kallas hvarje större eller mindre massa af i
ett taladt språk förekommande ljud, så snart dessa
betraktas blott såsom språkligt material, utan att
man fäster sig vid deras innebörd för tanken, deras
»betydelse» (eller brist på betydelse). Det minsta
fonemet är det enskilda (språk)ljudet, t. ex. s,
k, r, i. Flere dylika tillsammans i omedelbar följd
bilda ett större fonem, ljudförbindelsen, t. ex. sk,
skr, skri, skriker du. Om fonemen handlar den del
af grammatiken (språkläran), som kallas fonologi
(ljudlära), och som är dels deskriptiv, redogörande
för de olika slagen af fonem, deras bildning och
förekomst, dels etymologisk, behandlande de särskilda
fonemens historiska utveckling och derpå beroende
förhållande af inbördes vexling. Ad. N–n.
*Fonograf. Förbättringar i konstruktionen af
instrumentet, genom hvilka vunnits större hållbarhet i
cylinderns betäckning samt större tydlighet och styrka
i det återgifna ljudet, hafva gjorts under de senare
åren. Sådana nya konstruktioner äro bl. a. grafofonen
och mimeografen (1895; af urmakaren G. A. Björksell).
*Fonografi. Pitmans Stenografi uppfanns 1837. —
Om ett annat stenografiskt system, som ock benämnes
fonografi, se Faulmann. Suppl.
Fonologi (af Grek. fone, ljud, och logos, lära)
l. ljudlära, gramm., i vidsträckt bemärkelse den
del af grammatiken, som handlar om fonemen (se
d. o. Suppl.) och noga bör skiljas från fonetiken (se
d. o.), d. v. s. vetenskapen om fonemens akustiska,
anatomiska och fysiologiska förutsättningar. Ljudläran
i inskränkt bemärkelse är den del af fonologien, som
afhandlar fonemens absoluta egenskaper, d. v. s. dem,
som de ega oberoende af all jämförelse sins emellan,
alltså deras »qvalitet», i motsättning mot fonologiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
