Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historia (sedan 1881). Gambettas ministèr af
d. 14 Nov. 1881 uppfyllde icke de förväntningar, som
stälts på den. Hans försök att stärka sin ställning
genom underhandlingar med England om ett gemensamt
ockuperande af Egypten misslyckades. Hans för kamrarna
framlagda förslag till författningsrevision (införande
af »listval» vid val till deputeradekammaren, ändring
af valordningen för senatorer och inskränkning af
denna korporations finansiella myndighet) möttes
af vensterns yrkande på en mycket radikalare
författningsändring. Då listvalsförslaget d. 26
Jan. 1882 förkastades med 305 röster mot 117, afgick
Gambetta, och de Freycinet bildade d. 30 Jan. ny
ministèr. Frågan om en författningsrevision fick tills
vidare förfalla. Deremot genomdrefs en lag, enligt
hvilken i alla kommuner, utom i Paris, kommunalråden
skulle ega rätt att välja märer (förut var detta
fallet blott i de mindre kommunerna). Äfven en ny
skollag antogs. I den då mycket brännande egyptiska
frågan sökte Freycinet förgäfves åstadkomma en allmän
europeisk intervention. När det blef allt tydligare,
att England ämnade med våld uppträda mot det egyptiska
nationalpartiet under Arabi pasja, men Freycinet
icke ville mer än jämte England besätta Sues-kanalen,
förlorade hans politik allas sympatier, hvilket visade
sig, då kammaren med stor majoritet afslog regeringens
begäran om 10 mill. francs till ett dylikt uppträdande
i Egypten. Kabinettet afgick, och Duclerc bildade
d. 7 Aug. ny ministèr. Under tiden nedslog England
på egen hand Arabi pasjas parti och förklarade sig
för framtiden ensamt skola utöfva finanskontrollen i
Egypten. Frankrikes protester gagnade till intet. Det
arbetade emellertid på att utvidga sitt kolonialvälde,
men stötte dervid på motstånd från flere stater. Det
gjorde anspråk på protektoratet öfver Madagaskar,
men England och Förenta staterna protesterade; det
rustade sig till en expedition mot Tongking, som
skulle framkalla Kinas motstånd; och de fördrag,
som upptäcktsresanden de Brazza för Frankrikes
räkning ingått med afrikanska höfdingar vid nedre
Kongo, kränkte Portugals rättigheter. Vid denna tid
(d. 31 Dec. 1882) dog Gambetta, hvilken helt och
hållet uppburit Duclercs ministèr. Två veckor senare
lät prins Jérôme Napoleon på husknutarna i Paris
uppslå plakat, hvari bonapartismen förklarades
vara landets enda räddning. Samtidigt höllos många
legitimistiska banketter i södra F., och orléanisterna
började förorda hertigen af Aumale till president
vid nästa val. Alla dessa anslag framkallade i
deputeradekammaren ett förslag af Floquet, att alla
prinsar af i F. förr regerande hus skulle utvisas från
franskt område. Då regeringen icke kunde enas i denna
fråga, afgick den d. 28 Jan. 1883, och
Fallières bildade ett nytt kabinett, men detta föll redan
d. 18 Febr. och efterträddes af en ministèr Ferry,
som till stor del bestod af f. d. gambettister. Derpå
utfärdade presidenten Grévy ett dekret, hvarigenom
tre i armén tjenande orléanska prinsar försattes i
disponibilitet. Då de täta ministervexlingarna skadade
F:s anseende i utlandet, enade sig de republikanska
fraktionerna om att understödja kabinettet Ferry,
hvilket äfven lyckades hålla sig qvar under mer än två
år. Derigenom kunde flere nya lagar genomföras: en
lag, som gjorde det möjligt för regeringen
att aflägsna alla mot republiken fientliga
personer ur domstolarna, lag om afskaffandet af
religiösa eder vid domstolarna och lag om rätt
till äktenskapsskillnad. Vidare gjordes 1884
några ändringar i författningen, af hvilka de
vigtigaste voro, att inga senatorer derefter
skulle utses för lifstid, att ingen prins af ett
fordom regerande furstehus, skulle kunna utses
till president samt att ingen författningsrevision
skulle få innebära republikens afskaffande. Året
förut hade genom grefvens af Chambord död (d. 24
Aug. 1883) legitimisterna förlorat sin tronkandidat,
och i Maj 1884 skilde sig den konservativt-klerikala
delen af bonapartisterna från prins Jérôme och
slöt sig till hans son Victor. Med det ultramontana
presterskapet hade regeringen flere strider rörande
skolväsendet, hvilket bl. a. framkallade en
lag (1884) att ordensandliga icke skulle
få undervisa i skolorna. Större svårigheter
bereddes ministèren genom landets dåliga
finansiella ställning. Inkomsterna understego
årligen utgifterna, och derigenom hade sedan 1874
uppstått ett deficit på 4 milliarder frs, hvilket
måste täckas genom lån och förskott. Samtidigt
minskades landets export och ökades importen,
som under de 6 första månaderna af 1883 var
729 mill. frs större än utförseln samma tid.
Ferry lyckades återställa jämnvigt i budgeten
genom att konvertera 5 proc. räntan till 4 1/2
proc., hvilket inbragte 35 mill. frs årligen, och
genom att uppgifva tanken på att lägga alla jernvägar
under staten (byggandet af jernvägar lemnades åt
enskilda bolag), hvarigenom utgiftsbudgeten lättades
med några hundra mill. årligen. Samtidigt tänkte
Ferry utvidga kolonialväldet. En expedition till
Madagaskar hade dock föga framgång, och i fredsslutet
(Dec. 1885) måste F. nöja sig med Diego Suarez
på öns norra udde samt 10 mill. frs. Af större
betydelse blef Ferrys expedition till Tongking.
1882 hade Annam kommit under F:s öfvervälde.
Redan s. å. förekommo strider mellan detta land
och fransmännen i Kochinkina. Derpå följde
krig med röfvaresamfundet »Svarta flaggorna»,
men detta kostade så mycket och medförde så
små framgångar, att Ferry måste uppmana Kina att
draga sina trupper, hvilka understödde »Svarta
flaggorna», tillbaka. Då Kina ej efterkom detta,
utbröt ett krig, i hvilket amiral Courbet tillfogade
Kina så allvarsamma förluster, att det måste gifva
efter i freden i Tien-tsin (d. 11 Maj
1884). Men kort derpå, d. 23 och 24 Juni 1884,
anfölls en fransk kår af kinesiska trupper och
led svåra förluster. Då regeringen icke vågade
begära tillräckligt med pengar för det impopulära
kriget, kunde icke häller fransmännen uppträda
med tillbörlig kraft, och deras trupper under general
Négrier blefvo slagna vid Langson d. 24 Mars 1885.
Dessa nederlag vållade Ferrys fall. Hans fiender, som
mestadels tillhörde revanchemännen, förklarade,
att truppsändningarna till fjärran land afsåge
att omintetgöra ett hämdkrig emot Tyskland.
De härmades äfven öfver ett af Ferry med Bismarck
afslutet fördrag om Kongoområdet, och när nu budet
kom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
