- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
849-850

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frejdebetyg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maj 1794 frihamnsprivilegiet. — Frågan om en
frihamns inrättande hölls vid lif vid riksdagarna
1809, 1812, 1823, 1828–30 (det gällde då Visby och
Slite) och 1844–45 (Höganäs) samt kom på 1880-talet
åter under riksdagens ompröfvande. Motioner härom
väcktes 1886, 1891, 1892 och 1894, i väsentlig
grad till följd deraf att i Köpenhamn upprättades
ett frihamnsområde. En af K. M:t d. 5 Okt. 1894
tillsatt komité för frågans utredning framlade i
utlåtande af d. 22 Juni 1895 förslag till förordning
om inrättande af frilager och frihamn i Sverige,
ett förslag, med anledning hvaraf Kommerskollegium
och Generaltullstyrelsen i und. utl. d. 30 Maj 1896
visserligen framhöllo frilagersinstitutionen såsom
god, men ansåg inrättandet af frihamn vara af minst
sagdt tvifvelaktig nytta för Sverige. Samtidigt
har i vissa städer (Malmö, Göteborg, Stockholm)
ett stort intresse visat sig för inrättande af en
frihamn. J. Fr. N.

*Frihandel. Det allmänna prisfall och de dermed
följande tryckta tider, som sedan midten af
1870-talet inbröto öfver hela verlden, började
rubba den gamla tilliten till frihandeln, enär
man merendels såg orsaken till det ekonomiska
betrycket i den utländska konkurrensen. Dertill
kom att Förenta staterna, hvilkas industri och
åkerbruksprodukter synnerligen nedtryckt prisen i
Europa, aldrig omfattade frihandeln och derför icke
erbjödo Europas stater någon motsvarighet till de
fördelar, som unionen åtnjöt i Europa genom dess
låga tariffer. Det ansågs då nödvändigt att äfven
här höja tullarna. I Tyskland utfärdades 1879 en
protektionistisk tulltaxa, som ytterligare skärptes
1881, 1885 och 1888. Europas öfriga stater följde
med några få undantag exemplet, så att numera endast
England, Holland, Danmark och Norge behålla den under
1860-talet intagna ståndpunkten, om äfven i dessa
land kraftiga yrkanden på tullskydd framställts. I
Sveriges riksdag framställdes det första förslaget
om en protektionistisk revision af tulltaxan 1878,
men först efter tio års strider genomdrefs detta
yrkande 1888. Den nya afspärrning emellan staterna,
som blifvit en följd af skyddstullsystemets allmänna
antagande, måste synnerligen skada de land, hvilkas
industrier arbeta för export. För att öppna nya vägar
för afsättningen af deras alster hafva regeringarna
åter börjat ingå handelstraktater. Särskildt
har Tyskland måst tillgripa denna utväg. Genom
ett handelsfördrag med Österrike 1891 samt genom
fördrag med Ryssland, Schweiz, Belgien och Rumanien
hafva vissa lättnader beredts för import i dessa
land af tyska industrialster mot det att Tyskland
sänkt importtullen hufvudsakligen på spanmål
från nämnda land. Detta har dock framkallat
missnöje bland jordbrukarna (se Agrarier. Suppl.).
J. Fr. N.

*Friherre. (Se Rättelser, bd 18, sp. 836.) Under
Gustaf II Adolfs tid tillkommo äfven friherreskapen
Wesenberg (i Estland), som 1616 förlänades Reinoud
van Brederode (se denne. Suppl.), och Sixenburg (i
Ingermanland), som 1628 förlänades åt holländaren
Abraham Sixt.

*Frihetsmil (fredsmil). Genom 1617 års adliga
privilegier frikallades landbönder under frihetsmilen
derjämte från alla gärder — de ovissa räntorna
inräknade — samt från skjutsning och
gästning (grefve- och friherreskapens landbönder voro
dock ej befriade från sistnämnda besvär). S. C.

Frihetsrättigheter. Se Medborgerliga rättigheter.

*Frihetsstraff. Genom en lag af 1884 afskaffades
i Sverige förvandlingsstraffet fängelse vid vatten
och bröd samt ersattes med enkelt fängelse. Sådant
förvandlingsfängelse är dock (då det utstås för sig
och ej sammanlägges med annan bestraffning) i flere
afseenden svårare än annat fängelsestraff. Fången är
nämligen underkastad arbetstvång och får ej förskaffa
sig eller mottaga underhåll eller beqvämlighet utöfver
hvad honom vid straffinrättningen bestås; han skall
ock hållas i vanlig cell, icke s. k. fönstercell
(jfr Fängelse). Enligt Finlands nya strafflag af
1889 äro frihetsstraffen af två slag tukthusstraff
och fängelse. Deportation till Sibirien för dem,
som dömts till dödsstraff, men benådats till lifvet,
förekommer ej mer. Den upphörde 1888 (redan året förut
hade det föreskrifvits, att fångar ej vidare skulle
få inkomma med ansökningar att med befrielse från
ådömdt frihetsstraff blifva afsända till kolonierna
i Sibirien). J. H–r.

Frihultslist, skeppsb. Se List.

*Friis. — 7. K. E. Krag-Juel-Vind-Frijs afled d. 12
Okt. 1896 på Boller vid Horsens.

*Friis, J. A., utgaf vidare novellen Klosteret i
Petschenga
(1884), Ordbog över det lappiske sprog
med latinsk og norsk forklaring samt en oversigt
over sprogets grammatik
(1885–87), F:s förnämsta
verk, samt Revision af ethnograftsk kart over
Finmarken
(1889–90). F. afled i Kristiania d. 16
Febr. 1896. Kort förut hade han tagit afsked från
professuren. O. A. Ö.

*Friis, H. G., afled d. 20 Juli 1892.

Frikonis. Se Kyme.

Friktionsmätare. Se Tribometer.

Frikyrkliga, frireligiösa kallas medlemmarna af
de protestantiska religiösa samfund, hvilka icke
tillhöra statskyrkan. De frikyrkligas antal i Sverige
beräknades 1895 utgöra omkr. 148,500 pers., af hvilka
nära 90,000 »waldenströmare», 37,600 baptister,
16,500 metodister o. s. v.

Frilager (Fr. entrepôt, T. niederlage) kallas
den lättnad i tullen, då varorna utan föregående
undersökning få uppläggas i landet utan att någon tull
behöfver erläggas; egaren har dessutom rätt att med
godset vidtaga hvilken bearbetning och ompackning
som hälst, endast det sker å frilagrets område,
som är stäldt under särskild tullbevakning. Denna
institution infördes efter holländskt föredöme
af Colbert i Frankrike, afskaffades snart och
återupprättades 1803. I Sverige har frilagersrätt
1874 lemnats Malmö, Landskrona och Helsingborg för
proviantering af fartyg i Öresund samt spritfabriken
i Karlshamn för rening af utländskt råbränvin för
export. Vid 1886 års riksdag föreslog K. M:t införande
af allmänt frilager, men förslaget förkastades på
grund af de dryga omkostnader, som hyra för lokal,
kontroll m. m. skulle medföra och hvilka endast rika
firmor på gynnade orter och inom vissa affärsbranscher
skulle kunna betala. Man har äfven befarat, att
tullinkomsterna skulle minskas, i det att emballaget
vid en mängd varor bildar en betydlig del af varans
vigt, enligt hvilken förtunningen sker,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free