Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galitsin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Galitsin. 1. Vasilij Vasiljevitj G. föddes 1643 och
dog 1714. — 2. Dmitrij Michailovitj G. föddes 1665. —
4. Dmitrij Vladimirovitj G. dog 1844. — 5. Michail
Michailovitj G., krigare, broder till G. 2, f. 1675,
ådagalade från Stora nordiska krigets början betydande
fältherreegenskaper. Segern öfver A. L. Lewenhaupt
vid Ljesna (1708) berodde till väsentlig del på
honom. Sedan han 1713 och 1714 slutfört Finlands
eröfring, förblef han till freden i Nystad (1721)
rysk öfverbefälhafvare och visade stor mildhet
och rättrådighet mot landets innevånare, hvilkas
lidanden han på hvarjehanda sätt sökte lindra. Det
berättas, att de ryske soldaterna på spe kallade
honom »den finske guden». Han utnämndes 1725 af
Katarina I till öfverkrigsmarskalk och 1728 till
president i krigskollegium, senator samt medlem
af hemliga rådet. G., som i vesterländsk bildning
stod framom de fleste af sin tids ryska generaler,
verkade efter Anna Ivanovnas tronbestigning för
införande af en konstitutionel författning, men
råkade dervid i onåd. Han dog 1730. — 6. Emanuel
Michailovitj G., f. 1804, d. 1853, skref bl. a. La
Finlande. Notes recueillies en 1848 (2 bd, 1852). —
7. Nikolaj Sergejevitj G., f. 1808, d. 1892,
krigshistoriker, generallöjtnant och professor vid
generalstabens Nikolaj-akademi, skref ett verk på
13 bd i allmän krigshistoria, som i utdrag utgifvits
på svenska (»Allmän krigshistoria», 5 dlr 1875–87).
5. M. G. S.
*Galium. Jfr Hvitmåra.
*Galizien hade 6,607,816 innev. 1890, af hvilka
54,4 proc. voro polacker, 43,1 proc. rutener;
tyskarnas antal var 227,600. Till bekännelsen voro
2,999,062 rom. katoliker (öfvervägande polacker i v.),
2,790,577 grek. katoliker (mest rutener i östra
delen af landet), 43,279 protestanter, 2,230 armenier
och 770,468 israeliter. De grek. katolikerna
hafva en ärkebiskop (i Lemberg) och 2 biskopar
(i Przemysl och Stanislau), protestanterna hafva
2 superintendenter. Vid folkräkningen 1890
voro 65 proc. af den manliga och 72 proc. af
den qvinliga befolkningen öfver 6 år okunniga i
läsning och skrifning. Antalet folkskolor hade
1892 ökats till 3,802 med 609,700 barn (63 proc. af
de skolpliktiga). — Af hela arealen äro omkr.
48,5 proc. åkerjord, 11 proc. ängsmark, 1,4
proc. trädgårdar, 9,6 proc. betesmark och 26
proc. skogsmark. 1890 funnos 765,000 hästar, 1,200
åsnor och mulåsnor, 2,448,000 nötkreatur, 631,000
får, 21,000 getter och 784,500 svin. I statens båda
saltverk, Wieliczka och Bochnia, erhöllos 1892
72,920 ton salt och dessutom ur 9 saliner i östra
G. 49,700 ton. Af petroleum och jordvax erhöllos s.
å. 95,500 ton med ett värde af 4,25 mill. gulden,
hufvudsakligen från Jaslo, Boryslav och Kolomea.
Stenkolsgrufvorna n. v. om Krakov lemnade 632,500 t.
Andra bergverksprodukter voro 7,980 t. jernmalm,
3,260 t. blymalm, 13,770 t. zinkmalm och 19,260
ton brunkol. — De vigtigaste industrigrenarna
äro klädesindustrien i Biala och omgifning
(1890: 19 fabriker med 2,200 arbetare, 17,700
spindlar och 700 mek. väfstolar), bränvinsbränning
(1892: 556 brännerier med en tillverkning af 41,6
mill. hektolitergrader alkohol), öltillverkning (1892:
842,000 hl. öl i 153
bryggerier), petroleumraffinaderier (1890: 40,
med en tillverkning af 49,400 t. raffinerad
petroleum och 14,000 t. petroleumprodukter),
trävaruindustri, qvarnar, tobaksfabriker (5
tillh. staten med 3,775 arb. och en tillverkning
af 3,624 t.), papperstillverkning och mekaniska
verkstäder. Jernvägarna hade 1894 en längd af
2,704 km. — Landtdagen består af 3 ärkebiskopar, 5
biskopar och 2 universitetsrektorer, hvilka på grund
af sitt ämbete äro sjelfskrifna medlemmar, samt 44
valda ombud för större godsegare, 20 för städer och
köpingar och 74 för landskommunerna. Till österrikiska
riksrådets deputeradekammare skickar G. sedan 1896
78 ledamöter. Underdomstolarnas antal är nu 179.
*Gallaerna, som tillhöra den kusjitiska grenen af
de hamitiska folken, kunna sägas vara ett blandfolk,
till hälften negrer, till hälften araber. Hudfärgen
varierar mellan ljust kaffe- och mörkbrun, håret
mellan lockigt och ulligt, ansigtstypen mellan den
kaukasiska (företrädesvis i n.) och den fulaste
negertyp. Karaktersegenskaperna äro likaledes
mycket olika: medan de norrut, framförallt de med
abessinerna i ständigt fientlig beröring stående
muhammedanska vollo-galla, utmärka sig genom fanatism,
trolöshet och roflysnad, skildras de hedniske södra
gallaerna som redbara och öppenhjertiga. De norra
äro delvis beroende af Abessinien, de södra äro
alldeles oberoende. De senare hafva sällan mer än
en hustru. Qvinnan köpes icke, utan medför tvärtom
åt mannen en hemgift. Rikedomen på kreatur är så
stor, att hos många stammar komma 7-8 nötkreatur på
hvarje person. Gallaernas älsklingssysselsättning
är jagt. Antalet af hvarandra oberoende stammar är
mycket stort. Den valde höfdingens makt är begränsad
genom familjefädernas råd. De hedniske gallaerna
hafva inga fetischer; deras rent personligt tänkta
gud, vak l. vaka, har två undergudomligheter, oglie,
en manlig, och atete, en qvinlig, åt hvilka offras
kor och får. Presterna åtnjuta högt anseende. Öfver
gallaernas språk utgaf Massaja 1867 en grammatik,
Viterbo 1892 ordbok jämte grammatik, De Gubernatis
1888 en lingvistisk skiss (i »Bullettino della Societá
africana d’Italia»). Jfr Bianchi: »Alla terra dei G.»
(1884), Paulitschke: »Beiträge zur ethnographie und
anthropologie der somal, galla und harari» (1886) och
Prätorius: »Zur grammatik der gallasprache» (1893).
*Gallait, L., dog d. 20 Nov. 1887 i Bruxelles.
Gallbildningar (cecidier), bot., äro sjukliga
utväxter eller förändringar af växter och kunna
vara förorsakade af både växter (svampar och alger)
och djur (insekter, spindlar och maskar). De af
svampar (oftast rost- och brandsvampar) förorsakade
gallbildningarna kallas mykocecidier. De visa
sig som ansvällningar eller utväxter af tämligen
oregelbunden form, hvilka blifva betäckta med eller
innehålla svampens sporer. Äfven bakterier (knöliga
utväxter på olivträd, ask etc.) och slemsvampar
(»fingrar och tår» på kålrötter) kunna uppträda
gallbildande. Af alger förorsakade gallbildningar
(fykocecidier) äro sällsynta. Som gallbildande djur
äro kända flugor (dipterocecidier), skinnbaggar
(hemipterocecidier), steklar (hymenopterocecidier),
fjärilar (lepidopterocecidier), skalbaggar
(coleopterocecidier), spindlar (fytoptocecidier)
och maskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
