Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaskök ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cambridge 1878, och har sedan 1883 varit föreläsare i
fysiologisk kemi vid Cambridges universitet. 1889
erhöll han Royal societys guldmedalj för sina
undersökningar om hjertats innervation och om det
sympatiska nervsystemets beskaffenhet.
Gaskök. Se Gas-olja och Gasspisar.
*2. Gasparin, Valérie B. de, f. i Genève 1813 (ej
1815), dog der 1891.
*Gass, F. AV. H. J., dog 1889.
*Gasser, Joseph, är äldre broder till Hans G. och
föddes 1816. Han adlades 1879 med namnet von Valhorn.
Gaster, Lat., magsäck. Se Mage.
Gasteromycetes. Se Gastromycetes.
Gastraea-teorien, zool. Se Haeckel. Suppl.
*Gastritis. Se vidare Magsjukdomar.
*Gastromalasi. Läs: Gastromalaci.
Gastrophilus, zool. Se Styngflugor.
Gastropoda (af Grek. gaster, buk, och pus, fot),
zool. Se Bukfotingar.
Gastrus equi, zool. Se Häststynget.
Gastuni. Se Peneios.
Gata. 1. Sierra de G., bergskedja på gränsen mellan
spanska prov. Cáceres och Salamanca, utgörande en
vestlig fortsättning af Sierra de Gredos, börjar
vid Alagons källor under namnet Peña Gudina,
heter längre vesterut, der hon innesluter Batuecas
och Las Hurdes’ dalar, Peña de Francia (öfver 1,700
m.) och får vid sistnämnda dalgrupp namnet Sierra de
G. I Portugal, der hon utbreder sig till en platå,
kallas hon Serra das Mesas (1,145 m.) och förenar sig
med Serra da Estrella. Sierra de G. är rik på källor,
och dess dalar äro i allmänhet välodlade. Högsta
punkten är Cerro Jalama, nära Portugals gräns (2,300
m.). — 2. Cabo de G., udde på Spaniens södra kust,
prov. Almeria; den derifrån mot n. ö. längs kusten
strykande bergskedjan kallas Sierra del Cabo de G.
*Gateshead bildar sedan 1888 eget grefskap (12,7
qvkm.) och hade 85,692 innev. 1891.
Gathas, buddhistiska heliga sånger. Se Indiens språk
och literatur, sp. 562–563.
*Gatien-Arnoult, A, F., dog 1886.
Gâtinais [-nä], fordom franskt landskap, tillhör nu
hufvudsaldigen depart. Seine-et-Marne och Loiret
(se d. o.).
*Gatling, R. J. Om gatlingskanonen se vidare
Kulspruta.
Gaulois, Le [lo gålåa’], Fr. (»galliern»), en fransk,
i Paris sedan 1868 utgifven tidning af legitimistisk
och klerikal färg samt i ton och stridssätt hänförlig
till boulevardpressen. Dess hufvudredaktör är
Arthur Meyer.
Gaultier [gåtie’], Bon, psevdonym. Se Martin, Sir Th.,
sp. 1015.
Gaussen, Louis, en af den reformerta kyrkans förnämsta
ortodoxa teologer i nyare tid, född i Genève 1790,
blef 1816 pastor i Satigny vid Genève och snart en af
ledarna af den religiösa rörelse, som vid den tiden
började i kantonen Genève (se Mômiers). Genom sina
rationalistiska ämbetsbröders bearbetningar afsattes
han 1832 af statsrådet i Genève och var 1836 till
sin död, 1863, professor vid en af honom och Merle
d’Aubigné stiftad fri teologisk fakultet i Genève. I
sitt mest bekanta arbete, Le canon des Saintes
Écritures sous le double point de vue de la science et
de la foi (2 bd, 1860), försvarar han i ett glänsande
språk den strängt ortodoxa uppfattningen af kanon.
Gautar, Isl. Se Götar.
Gaute-tolga, Förnn. Se Finnö.
Gauthier de Coste [gatie’ dö kåst]. Se Calprenède.
*Gautier, E. T. L., sedan 1887. led. af Institutet,
har vidare utgifvit bl. a. det prisbelönta arbetet
La chevalerie (1884; 2:dra uppl. 1890).
Gautland, Fornn. Se Götaland.
*Gavazzi, A., dog 1889 i Rom.
Gavelius, Magnus. Se Lagercrantz, svensk adlig ätt.
Gavelius, Per. Se Cederschiöld 1.
*Gayette-Georgens, J. M. von, dog 1895.
Gayenhofen, slott vid Bludenz (se d. o. Suppl.).
Gazaniderna. Se Gassaniderna.
Gazi (Ghazi). Se Rasi.
Gebauer, Jan, tsjechisk språkforskare, f. 1838 i
Böhmen, blef 1874 e. o. och 1881 ord. professor
i slavisk filologi vid Prags universitet. Han har
utgifvit gammaltsjechiska skrifter och författat
betydande lingvistiska arbeten, bl. a. Hláskoslovi
jazyka českého (Tsjechiska språkets ljudlära, 1877)
och Mluvnice česká (Tsjechisk grammatik, 2 bd, 1890),
början till en stor historisk grammatik öfver det
tsjechiska språket (I. Ljudlära, 1894). Sedan 1874
är han medredaktör af »Listy filologické». Det
är hufvudsakligen genom G:» bevisföring som
Königinhofhandskriftens (se Königinhof) oäkthet
ådadalagts.
Gebern, Johan de. Se Axehjelm.
2. Gebhardt, Oskar Leopold von, tysk protestantisk
teolog och literaturhistöriker, kusin till målaren
E. von G., f. 1844 i Wesenberg, Estland, blef 1884
bibliotekarie och 1891 afdelningsdirektor vid
k. biblioteket i Berlin och 1893 öfverbibliotekarie
vid universitetsbiblioteket i Leipzig. Han har
utgifvit en mängd publikationer ur den bibliska
och gammalkristna literaturen samt utgifver sedan
1882 »Texte und untersuchungen zur geschichte der
altchristlichen literatur» (med Harnack och andra).
Gebhart [göbār], Émile, fransk kulturhistoriker,
f. 1839, sedan 1879 professor i sydeuropeiska
literaturer vid Faculté des lettres i, Paris, har
belyst den antika odlingens konstnärliga sida i
bl. a. Histoire du sentiment poétique de la nature
dans l’antiquité (1860), och renaissancens väsende
i Rabelais, la renaissance et la réforme (1877):
och Les origines de la renaissance en Italie (1879),
alla tre arbetena prisbelönta af Franska akademien.
Gedanum, latinsk namnform för Danzig.
Geddes [dje’ddes], Alexander, skotsk katolsk
teolog. Se Bibelkritik. Suppl., sp. 824.
Gedimin, litavisk storfurste. Se Gendimin.
Gedis-tsjai l. Sarabat (Grek. Hermos), flod i Mindre
Asien, har sina källor i vilaj. Chodavendikjar i
berggruppen Ak-dagh n. v. om staden Gedis, strömmar
i sydvestlig riktning och, faller efter ett lopp af
omkr. 300 km. ut i Smyrnaviken. Under regntiden är
den ända till 5–6 m. djup, men förer eljest mycket
litet vatten. Längs nedre floddalen går jernvägen
Smyrna–Älasjer.
*Gedrosia. Se vidare Mekran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
