Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Getingen (Allmänna getingen). Se Vespa.
*Getklöfver (Getblad, Getkål), bot., i norra Sverige
namn på Menyanthes trifoliata.
Getpors, bot. Se Ledum.
Getväppling, bot. Se Anthyllis. Suppl.
Getz [hårdt g], Bernhard, norsk jurist, f. på
Strinden vid Trondhjem d. 21 Mars 1850, blef
1868 student, aflade 1873 juris kandidatexamen
med det sällsynta betyget »med utmärkelse»
och utnämndes 1876 till professor i juridik vid
Kristiania universitet. Vid Köpenhamns univ:ts
jubelfest 1879 kreerades han till hedersdoktor. Som
universitetslärare har han utöfvat ett mycket stort
inflytande på den yngre generationen af jurister,
hvarjämte han utvecklat stor produktivitet såsom
juridisk författare. Han har utgifvit Om den
saakaldte delagtighed i forbrydelser (1875), Om
vindikationsrettens begrænsning efter norsk ret
(s. å.), Om en reform i varetægtsarrestvæsenet
(1878), Om omstödelse af svigagtige retshandlinger
efter norsk ret (s. å.), Om paaanke til
höiere ret i civile og kriminelle sager (1884)
m. fl. afhandlingar. G. var ledamot af komitén
ang. förslag till lag om höjd stämpelafgift
(1876–77) och af komitén ang. statens räkenskaps-
och uppbördsväsende (1878–79). Under
striden om juryväsendet på 1880-talet utarbetade
han i förening med Bachke (och delvis J. Bergh) ett
»Forelöbigt udkast til lov om rettergangsmaaden i
strafsager samt til lov om sikkerhedsfaengsel»
(1885), i hvilket yrkades på införande
af meddomsmandsinstitutionen och muntligt
processförfarande. Han var derefter ordförande
i en departemental komité, hvars »Udkast till
lov om rettergangsmaaden i straffesager med
motiver» (1886) ligger till grund för den 1887
antagna jurylagen. Såsom ordförande i
strafflagskomitén framlade G. »Udkast til borgerlig
straffelov for Norge, almindelig del, med motiver»
(1887) och »Forslag til forelöbige förandringer i
straffeloven» (1888), hvilka lades till grund för
de förändringar i strafflagstiftningen, som under
de följande åren vidtogos. 1889 utnämndes G. till
riksadvokat. Tillsammans med F. Hagerup utgaf han
s. å. »Lov om rettergangsmaaden i straffesager
med oplysende anmerkninger og henvisninger»
(2:dra uppl. 1890), och 1893 framkom han med
ett fullständigt motiveradt förslag till allmän
civil strafflag. 1895 utnämndes han till medlem
af unionskomitén. G. är en reformernas man. Men
hans verksamhet går icke i en nedbrytande riktning,
utan med sin klara blick och sin stora förmåga att
erkänna det berättigade äfven i andras idéer begagnar
han sig i fullt mått af det bestående, på samma gång
som han tillegnar sig det nya och har sålunda kunnat
skapa verk, som beteckna en stor utveckling. Till
sina politiska åsigter är han moderat högerman.
O. A. Ö.
Get-öarna. Se Egadiska öarna.
*Gevaërt, F. A., har i Nouveau traite
d’instrumentation (1885) och dess fortsättning
Cours méthodique d’orchestration (1890) fullständigt
omarbetat sitt tidigare verk af detta slag och tillika
öfverflyglat Berlioz’ berömda instrumentationslära,
numera föråldrad i skildringen af blåsinstrumenten. I
Les origines du chant lithurgique (1890) har
G. alldeles kullkastat traditionerna om
Gregorius den stores förtjenster om tonkonsten, och i
La mélopée antique dans le chant de l’église latine
(1895) har han ställt sammanhanget mellan kyrkosången
och antiken i ny belysning. A. L.
Gevelsberg [gefels-], stad i
preuss. reg.-omr. Arnsberg, Westfalen, vid vestra
änden af Enneper strasse och flere statsbanor. 10,698
innev. (1895). G., som blef stad 1886, har stor
tillverkning af jern- och stålvaror.
*Gevär. Om de i de europeiska staterna f. n. antagna
gevär m. m. se Eldhandvapen. Suppl.
*Gevärsfaktori. Rörsmeder och harneskmakare
funnos redan under Erik XIV:s tid på landsbygden i
Vestmanland och Helsingland och i staden Arboga. Under
början af 1600-talet drefs fabrikationen äfven
i Upland, Nerike, Småland, Vestergötland samt i
Jönköpings stad. Sedan under åren 1620–40 åtgärder
vidtagits för att förmå rörsmederna att inflytta till
städerna, funnos vid midten af 1600-talet faktorier
i Örebro, Arboga, Vesterås, Upsala, Norrtelge,
Söderhamn, Norrköping och Jönköping. Den svenska
vapentillverkningen hade sin blomstringstid under
senare hälften af 1600-talet, men drabbades hårdt af
industriens allmänna förfall under Karl XII:s
krig. För att tillgodose statens stora vapenbehof
höllos likväl faktorier fortfarande i gång i
Örebro, Norrtelge, Söderhamn, Norrköping, Jönköping
(med Husqvarna), Ronneby (endast en kort tid) och
Hedemora. Sedan riksdagen 1756 beslutit att öfverlåta
gevärstillverkningen åt enskilde, öfvergingo 1757
de då återstående faktorierna i Örebro, Norrtelge,
Söderhamn, Norrköping och Husqvarna i privat ego,
hvarvid en del särskilda förmåner medgåfvos de nye
innehafvarna. Sedan faktorirörelsen upphört 1795
i Örebro (dess tillverkningsrätt flyttades till
Husqvarna), i slutet af 1700-talet i Norrköping och
1813 i Söderhamn, anlade staten för att trygga sitt
behof af inhemsk tillverkning 1814 Karl Gustafs
stads gevärsfaktori. Norrtelges faktori nedlades
1842. Husqvarna är numera Sveriges enda enskilda
gevärsfabrik. –fz–
Gevärspost. Se Post, krigsv.
Geyger [hårda g], Ernst Moritz, tysk etsare, f. i
Rixdorf 1861, utbildade sig först till målare vid
akademien i Berlin, men öfvergick 1886, påverkad
af kopparstickaren Hans Meyer, till gravering
på koppar. I knappt mindre grad än M. Klinger
och K. Stauffer-Bern räknas G. till den nyare
tyska sjelfständiga koppargravyrkonstens främste
representanter. Han beherskar med fullkomligt
mästerskap sin konsts mångfaldigt vexlande tekniska
metoder och är särskildt den förnämste utöfvaren i
Tyskland af den s. k. »grafstickelraderingen ». G:s
verk äro af en utpräglad originalitet. Ett slags
modern Aisopos, uttrycker han sina satiriska och
humoristiska tankar genom representanter ur djurens
verld och röjer dervid ett fint sinne för djurens
karakteristiska egenskaper. Bland hans arbeten märkas
Lejonpar i bur, Elefanterna, Marabut (satir på en
sjelfbelåten lärd pedant), Apor i bur, Darwinistisk
disputation (1888) samt en reproduktion efter
Botticellis »Våren». G. är äfven skulptör. Några
grupper i brons (Lejon, Kamp mellan ett lejon och en
flodhäst) röja genom ett energiskt naturstudium en
med den franske djurskulptören A. L. Barye jämförlig
talang. J. K–e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
