Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gleerup ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sept. 1870 generalprokurator vid
appellationsdomstolen derstädes, men tog 1871
afsked för att egna sig uteslutande åt det
politiska lifvet. Invald i nationalförsamlingen
1871 och i deputeradekammaren 1877, slöt han
sig till republikanska venstern. Han vardt 1879
understatssekreterare i justitieministeriet,
var Jan.–Juli 1882 inrikesminister i Freycinets
kabinett. April 1885–Dec. 1886 undervisnings- och
kyrkominister i Brissons och sedermera i Freycinets
kabinett, Dec. 1886–Maj 1887 konseljpresident och
inrikesminister (en kort tid äfven kultusminister)
samt April 1888–Febr. 1889 utrikesminister i
Floquets radikala kabinett. Vid de allmänna valen
1889 återvaldes G. ej till deputeradekammaren,
men fick 1891 plats i senaten, der han är en af
yttersta vensterns ledare. Såsom minister uppträdde
han energiskt mot de klerikale — han genomdref
skollagen af Mars 1886, som utestängde presterna från
elementarundervisningen — och röstade med Boulanger
för ett krigiskt uppträdande mot Tyskland.
*Godard, B. L. P., fransk tonsättare, dog 1895.
Godbeiter. Se Young, B.
*Goddard, A., föddes 1836.
Godebski, Cyprian, fransk bildhuggare af polsk
härkomst, f. 1835 i Méry-sur-Cher (depart. Cher),
utbildades under Jouffroy, debuterade 1857 och har
utfört ideala eller allegoriska skulpturverk, bland
hvilka märkas marmorstatyn Uppvaknandet, statyerna
af generalerna Laudon och Lascy och violoncellisten
Servais, minnesvården öfver kompositören Moniuszko
(i Varsjavs’ katedral), monumentet öfver Krimkriget (i
Sevastopol) samt porträttmedaljongen öfver Th. Gautier
(på hans graf i Paris). Bland hans nyaste verk, hvilka
delvis äro modellerade, delvis utförda med färgens
tillhjelp (polykromiska), märkes marmorgruppen Våldet
och oskulden (i Toulons museum). J. K–e.
*Godeffroy, J. C., afled 1885 i Hamburg. Efter 1879 öfvergick
handeln med Samoa-öarna till tyska handels- och
plantagesällskapet i Söderhafvet, och 1885 började
G. skingra museet. Den etnografiska delen af detsamma
förvärfvades af Leipzigs »Museum für völkerkunde».
*Godegård. 1. Socken. 21,853 har. 3,070 innev. (1895).
*Godet, F., var professor i teologi 1850–87 först
vid universitetet i Neufchâtel, sedermera vid den
fria kyrkans teologiska akademi derstädes.
*God man. Om gode män för tillsyn å förmynderskap
se lag af d. 18 April 1884, om skiljemän och
besigtningsmän i sjörättsmål se Sjölagen af d. 12
Juni 1891, om gode män vid tvister om vägunderhåll
se lag af d. 23 Okt. 1891. Se för öfrigt lag om
skiljemän af d. 28 Okt. 1887.
Godtvädersapa, sjöv. Se Spenkert.
Godunov [gadūnåf], Boris Feodorovitj.
Se Boris Godunov och bd 14, sp. 1560–61.
*Godwin, Georg, afled 1888.
Godwin Austen [gå’doin åstön]. Se Dapsang. Suppl.
Goeje [chūje], Michael Jan De, holländsk arabist,
f. 1836, blef 1866 e. o. och 1869 ord. professor
vid Leidens universitet i arabiska språket och
literaturen. Han har utgifvit ett stort antal
arbeten på sitt område, inom hvilket han är en
af samtidens ypperste forskare, bl. a. Al-Jaqûbi,
Descriptio al-Magribe (1860), Fragmenta historicorum
arabicorum (tills. med de Jong, 2 bd, 1869–71),
Bibliotheca geographorum arabicorum (1 bd, 1870–92),
Annales quos scripsit at-Tabari (i förening med flere
lärde, 12 bd, 1879–92), Mémoires d’histoire et de
géographie orient. (2:dra uppl. 1886).
Goeree-en-Overflakke [churē-], ö på kusten af
nederländska prov. Syd-Holland, i Rhens och Maas’
mynningsområde, mellan Haringvliet i n., Krammer
och Grevelingen i s., Volkerak i ö., 39 km. lång,
högst 9 km. bred, med en areal af 233 qvkm. och
omkr. 25,000 innev.
*Goes, D. de, dog 1573.
*Goës, A. T., blef 1885 provinsialläkare i Kisa
distrikt, tog afsked 1895 och dog d. 20 Aug. 1897.
Goethe [göte; hårdt g]. Se Göthe.
Goffern, zool. Se Kindpåsgnagarna.
Gogra (Ghagra, Sardju), en omkr. 1,000 km. lång
biflod till Ganges från v., har sina källor i
mellersta Himalaja, på omkr. 6,000 m. höjd, vid
gränsen mellan Nepal och Nordvestprovinserna, bildar
med utomordentligt stort fall (omkr. 40 m. per km)
på en längre sträcka gräns mellan båda dessa områden,
blir vid Faizabad farbar för större fartyg och förenar
sig vid Behars gräns med Ganges.
*Golan. Se Djolan. Suppl.
Golaw, Samuel von, psevdonym. Se Logau, F. von.
Golden vale [va’l]. Se Tipperary.
Golder, en stam bland tunguserna (se d. o.).
*Goldmark, K., föddes 1830. Hans senare operor äro
Merlin (Wien 1886) och Heimchen am herd (Berlin 1896).
*Goldschmidt, M. A., dog d. 15 Aug. 1887. Hans
»Samlede skrifter» började utgifvas 1896. På svenska
har utkommit »Nemesis-berättelser i urval» (1884).
*Goldschmidt, Levin, dog 1897.
Goldschmidt, Adalbert von, österrikisk
tonsättare, f. 1853 i Wien, der han studerade vid
konservatoriet. G. väckte blandade omdömen genom det
bisarra, ehuru stort syftande, i Berlioz’ och Liszts
anda anlagda oratoriet Die sieben todsünden (1876)
och den Wagners stil öfverdrifvande operan Helianthus
(1884). Mera allmänt erkännande har han fått,
då han på senare år rest omkring till flere orter
(Stockholm 1893) för att bekantgöra sina populära
sånger, hvilka, till stor del genom operasångerskan
Polnas mästerliga föredrag, vunnit mycket bifall.
A. L.
Goldziher, Ignác, ungersk orientalist, f. 1850, af
judisk börd, studerade i Berlin, Leipzig och Wien samt
1873–74 i Damaskus och Kairo, blef 1876 korresp. och
1892 ord. medlem af Ungerska akademien och 1894
professor i semitisk filologi vid universitetet
i Budapest. Han är en af samtidens allra främste
arabister och utan all jämförelse den förnämste
kännaren af den muhammedanska religionen och kulturen,
hvarför han erhöll den ena af de af konung Oskar vid
orientalistkongressen i Stockholm 1889 förlänade stora
guldmedaljerna. G:s förnämsta arbeten äro till stor
del publicerade i Ungerska akademiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
