Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannover ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bok växer på de lägre åsarna och barrskog på öfre
Harz. Enligt räkningen 1892 funnos omkr. 222,600
hästar, 985,300 nötkreatur, 1,177,000 får, 1,041,000
svin och 221,000 getter. Bergsbruket lemnade
s. å. en afkastning af 577,400 t. stenkol, 53,800
t. brunkol, 418,200 t. jernmalm, 8,500 t. zinkmalm,
48,000 t. blymalm, 20,300 t. kopparmalm samt 103,400
t. koksalt. Jernvägarna hade 1895 en längd af 2,327
km. Genom den nya kretsordningen, som trädde i kraft
d. 1 April 1885, förändrades landdrosteien till
regeringsområden och upphäfdes amtsindelningen. H. är
nu indeladt i 6 regeringsområden: Hannover
med 13, Hildesheim med 17, Lüneburg med 16,
Stade med 14, Osnabrück med 11 och Aurich med 7
kretsar. I judicielt hänseende lyder provinsen under
Oberlandesgericht i Celle, under hvilken sortera 8
landgerichte. — 2. Regeringsområdet, 5,716 qvkm.,
hade 584,604 innev. 1895 och omfattar 13 kretsar. —
3. Hufvudstaden hade 1895 (efter utvidgning af
stadsområdet) 209,560 innev. Kungl. slottet är nu
lokal för 10:de armékårens generalkommando. Bland
nybyggnader förtjenar nämnas den 1876–80 för
en kostnad af omkr. 22,5 mill. mk uppförda
centralbangården, hvilken betraktas som mönster för
alla nyare bangårdsanläggningar. Det i artikelns
slut nämnda lustslottet Montbrillant (Welfenschloss)
i nuv. stadsdelen Herrenhausen ombyggdes 1859–66
till teknisk högskola, hvilken 1895 hade 65 lärare
och öfver 800 studerande.
*Hannover, A., upphörde med praktiken 1878, fick
1890 etatsråds titel och dog d. 7 Juli 1894.
E. Ebg.
Hannoverska alliansen. Se Wienska alliansen.
*Hannäs. 13,389 har. 1,478 innev. (1896).
Hanotaux [annåtå], Albert Auguste Gabriel, fransk
politiker, historiker, f. 1853 i depart. Aisne,
genomgick École des chartes, anställdes 1879
vid utrikesministeriets arkiv, befordrades 1881
till sous-chef och 1883 till biträdande chef i
utrikesministerns kabinett och var 1885–86 ambassadråd
i Konstantinopel. H. hade säte i deputeradekammaren
1886–89, blef 1889 underdirektör och 1892 direktör
i utrikesministeriet och öfvertog utrikesportföljen
i Dupuys andra kabinett (Maj 1894–Jan. 1895) samt å
nyo i Ribots (Jan.–Okt. 1895) och i Mélines kabinett
(April 1896). Han var presidenten Faure följaktig på
dennes resa till ryska kejsarehofvet i Aug. 1897 och
lär hafva inlagt stor förtjenst om fullbordandet af
den då proklamerade alliansen emellan Frankrike och
Ryssland. H. har författat bl. a. Henri Martin, sa
vie, ses oeuvres, son temps (1885), Etudes historiques
sur le XVI:e et le XVII:e siècle en France (1886)
och det med utomordentligt bifall helsade, af Franska
akademien prisbelönta arbetet Histoire du cardinal
de Richelieu (2 bd, 1893–96). Han invaldes 1897 i
Franska akademien.
*Hanpteau, H., afled 1890.
Hanriot, François. Se Henriot.
Hanság [ha’nsjāg], en omkr. 400 qvkm. stor kärrtrakt
i Ungern, s. ö. om Neusiedlersjön, till större delen
i komitatet Wieselburg, till mindre del i Oedenburg
och Raab. H. genomskäres af
Rabnitz, som utgör dess aflopp till Donau, och
skiljes från Neusiedlersjön genom en i slutet af
förra årh. uppförd damm. En stor del af den genom
torrläggning minskade kärrtrakten är skogbevuxen.
*Hansen (sp. 722). — 3. Octavius H., jurist och
politiker, den föregåendes son, född d. 5 Febr. 1838
i Köpenhamn, blef 1855 student och 1862 jur. kandidat
samt 1869 overrets- och 1874 höjesteretsadvokat
derstädes. Han var (1865) en af stiftarna af »Nordisk
samfund» och 1870–74 medlem af dess styrelse. Han
har utgifvit Gjældsfængslets afskaffelse i
Frankrig (1868), med förslag om en liknande reform
i Danmark, hvilken 1872 genomfördes. 1872–76 var
han folketingsman och hörde närmast till centern,
men närmade sig sedan oppositionen. Som advokat
uppträdde han 1880–90 som defensor i en mängd
politiska rättegångar. Han var en af stiftarna (1883)
af den liberala valmansföreningen och blef 1885 dess
ordförande. 1890 valdes han till landstinget såsom
vensterns representant. E. Ebg.
*1. Hansen (sp. 722), H. C., dog d. 2 Maj 1883 i Wien.
*2. Hansen, T. E. (sp. 723), dog d. 17 Febr. 1891
i Wien.
*Hansen, F. J. (sp. 725). Hans »Poetiske skrifter»
utkommo 1857.
*Hansen, Heinrich, dog d. 10 Juli 1890.
*Hansen, J. J. (sp. 725), har avancerat till franskt
ambassadråd och intagit en synnerligt inflytelserik
ställning inom franska utrikesdepartementet samt
anses hafva i högsta grad bidragit till närmandet
emellan Frankrike och Ryssland.
*Hansen, Peter (sp. 726), utgaf 1883–86
Illustreret dansk literaturhistorie (2 bd;
2:dra uppl. 1895), hvilken har tjenat som förebild
för både H. Jægers norska och H. Schücks och
K. Warburgs svenska literaturhistoria. Han har
dessutom utgifvit Den danske skueplads, illustr.
theaterhistorie (3 bd, 1891–96) samt öfversättningar
af Göthes »Faust» (2:dra delen, 1889), »Herman
og Dorothea» (1892) och »Ingenia paa Tauris»
(1893). H. blef 1895 kommitterad vid k. teatern.
E. Ebg.
Hansen, Emil Christian, dansk botanist och
bakteriolog, född d. 8 Maj 1842 i Ribe, var först
målaregesäll, men tog 1864 skollärareexamen och
blef 1871 student. 1873 ledde han en undersökning
af mossar efter J. Steenstrups anvisning och vann
1876 guldmedalj för en afhandling om De danske
gjödningssvampe. 1876 blef han föreståndare för
Carlsbergfondets fysiologiska laboratorium och
tog s. å. doktorsgraden på en afhandling om Öl og
ölurt. Han fortsatte dessa undersökningar och skref
en rad vigtiga afhandlingar dels i »Meddelelser
fra Carlsbergfondet» (om alkoholsvamparna), dels i
utländska tidskrifter (om svampar och bakterier). Hans
största förtjenst är dock att hafva åstadkommit en
fullständig reform i bryggeri-industrien (se derom
Öl, sp. 629–630). H. fick 1892 professors titel.
E. Ebg.
Hansen-Grut. Se Grut. Suppl.
*Hanslick, E., öfvergick 1864 från »Presse» till »Neue
freie presse» och lemnade 1895 professuren. Hans
bok »Vom musikalisch schönen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
