Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isoëtes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudart. äro angifna. Till de i densamma nämnda lyrikerna
må tilläggas följande, hvilka nästan alla återfinnas
särskildt behandlade i detta arbete: I. Nievo
(1832–61), G. Revere (1812–89), Arnaldo Fusinato
(1817–88), Emilio Praga (1839–75), Arturo Graf
(f. 1848), G. Prati (1815–84), hvilken företer
mera böjelse för realism, Ol. Guerrini (f. 1845,
psevdon. Lorenzo Stecchetti), som representerar
en kärf, ohöljd naturalism (»verismen»), samt
slutligen den märkvärdigt rikbegåfvade Gabriele
d’Annunzio (f. 1863). Redan i sitt sextonde år vann
denne ett berömdt namn med sin af feberglödande
inspiration genomträngda diktsamling »Primo
vere», som efterföljdes af »In memoriam» (1880)
och den plastiskt formrena, men oförtäckt sinliga
»Intermezzo di rime» (1883) m. fl. En orgiastisk
skönhetsdyrkan, en omättlig sensualism, som erinrar
om renaissance-menniskornas skaplynne, förenas i hans
diktning med den moderna »dekadentens» raffinemang;
han är på en gång realist och symbolist. Förtrogen
med hafskust och högberg, återgifver han det
italienska landskapets sjelfva musikaliska stämning,
dess färg och doft. Derjämte visar han sig i sina
liddsefyllda prosaberättelser vara en så skarpsynt
psykolog som trots någon i nutiden (novellen »Terra
vergine», 1882; romanerna »Il piacere», 1889, »Trionfo
della morte», 1894, och »Giovanni Episcopo», svensk öfvers.
1895, m. fl.). Bland öfriga nyare roman-
och novellförfattare förtjena vidare nämnas
A. Barrili (f. 1836), Luigi Capuana (f. 1839),
A. Fogazzaro (f. 1842), de två folklifeskildrarna
G. Verga (f. 1840) och D. Ciàmpoli (f. 1855) samt
författarinnan Mathilde Serao (f. 1856); bland
dramatikerna ytterligare G. Costetti (f. 1834),
G. Giacosa (f. 1847), C. Antona-Traversi (f. 1857)
och Marco Praga.
Italiensk trädgårdsanläggningsstil. Se
Trädgårdskonsten.
Itambe. Se Itacolumi. Suppl.
Ita-palm, bot. Se Mauritia.
Itenez. Se Guaporé. Suppl.
*Iteration. Finlands nya strafflag (1889) innehåller
en föreskrift att straffskärpning på grund af återfall
icke eger rum, der, innan återfallet skedde, tio år
förlidit ifrån den dag, då den brottslige till fullo
utstått sitt straff för den förra handlingen. Denna
s. k. återfallspreskription är numera införlifvad
äfven med den svenska rätten. Genom 1890 års lag
angående ändringar i strafflagen har det nämligen
stadgats att, om vid den tid, då det nya brottet
begicks, tio år
förflutit, sedan straffet för det förra brottet blef
till fullo verkstäldt, särskildt högre straff för
återfall ej skall ådömas, såvida ej den brottslige
under de tio år, hvilka närmast föregått återfallet,
antingen föröfvat brott, som i lag är belagdt med
förlust af medborgerligt förtroende, eller undergått
bestraffning för sådant brott. J. H–r.
Ito-Hirobumi, japansk statsman och sjömilitär,
f. 1840, vistades i England 1861–63 och i Amerika
1870, inrättade efter återkomsten ett tidsenligt
myntverk och tog initiativet till anläggande af
den första japanska jernvägen (mellan Tokio och
Jokohama). I. deltog i Ivakuras lysande ambassad
till Amerika och Europa 1872–73. Han medverkade till
införande af ett konstitutionelt regeringssystem i
Japan, blef inrikesminister 1878 och studerade 1882
i Berlin den preussiska författningen. I. upphöjdes
1885 i grefligt stånd, var 1885–87 konseljpresident,
utnämndes till president i öfverhuset 1890 och i
statsrådet 1891 samt blef å nyo konseljpresident
1892. Han är den egentlige upphofsmannen till den nya
japanska författningen efter preussiskt mönster,
hvilken trädde i kraft 1890. I kriget mellan
Japan och Kina 1894–95 deltog I. med utmärkelse
såsom amiral: han förstörde d. 17 Sept 1894 den
kinesiska transportflottan utanför Jaluflodens
mynning (Korea), och i Febr. 1895 eröfrade han
sjöfästningen Vei-hai-vei samt den derstädes instängda
kinesiska flottan. Efter fredsslutet s. å. erhöll
I. värdigheten af markis. I Aug. 1896 afgick han
från premierministerplatsen.
*Iturbide föddes 1783.
Ituri. Se Aruvimi. Suppl.
Itämeri, det finska namnet på Östersjön.
*Ivakura, T., dog 1887.
*Ivalo (Ivalojoki). Se Finland. Suppl., sp. 760.
Ivangorod, fästning i guvern. Lublin, Polen, vid
Wieprz’ utlopp i Weichsel och en jernvägsknut,
består af ett hufvudverk och 9 smärre verk på
Weichsels högra strand och 3 framskjutna verk på den
venstra; den bildar jämte Varsjav, Novo-Giorgievsk
och Brest-Litovski den polska »festningsfyrkanten».
Ivara, F., italiensk arkitekt. Se Juvara.
Ivar Blå, psevdonym. Se Bergstrand, V. A. Suppl.
Ivens, Roberto, portugisisk Afrikaresande. Se
Capello. Suppl.
Iverskoj, ryskt kloster. Se Valdai.
Izamal. Se Yucatan.
Izjaslav, rysk storfurste. Se bd 14, sp. 1546.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
