- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
1223-1224

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jacques Souffrant [ṡjak souffra’ng], psevdonym. Se
Ulbach, L.

Jaeger, tyska målare. Se Jäger.

*Jaeger, G., lemnade professuren 1884.

Jaeger, Henrik Bernhard, norsk literatur-historiker,
f. i Bergen d. 4 Jan. 1854, aflade 1874 examen artium,
hade derefter anställning vid en hufvudstadstidning,
studerade sedan 1878 i Köpenhamn, Berlin, Dresden,
München och Wien literaturhistoria och dramatisk konst
och hade efter hemkomsten anställning som artistisk
rådgifvare vid Kristiania teater, tills platsen 1883
indrogs. Spelåret 1888–89 var han instruktör vid
Bergens teater. Död d. 19 Dec. 1895. H. utgaf ett
par dramatiska arbeten, Löse fugle (1882),
Arvegods (1885) samt proverbet Et fotografi
(1881). I tidningspressen var J. en flitig
medarbetare, högt värderad i synnerhet som
följetongsförfattare och kritiker. En kort tid
redigerade han ock »Ny illustreret tidende». Mest
framstående var han som literaturhistoriker genom
Literaturhistoriske pennetegninger (1878), Norske
forfattere. Literaturbilleder
(1883), Henrik
Ibsen 1828–88
(1888; öfvers. till flere språk)
och Illustreret norsk literaturhistorie (2 bd,
1892–95, ofullb.; efter förf:s död afslutad af
skolföreståndaren O. Andersson), hans förnämsta verk.
O. A. Ö.

Jaensson [Jānsson], Karl Vilhelm, landskapsmålare,
f. i Tjällmo, Östergötland, d. 18 Mars 1853,
utbildades vid Konstakademien 1875–81 under
P. D. Holm samt i Paris 1883–84 och erhöll 1881
kungl. medaljen. Bland J:s arbeten med motiv
från olika delar af Sverige märkas Rekognoscering
(vinterlandskap) och Aftonstämning vid hafvet (1897,
i Nationalmuseum). Dessutom har J. sedan 1875 verkat
såsom teckningslärare vid flere läroanstalter i
Stockholm. J. K–e.

*Jafa är utgångspunkt för den 87 km. långa, 1890–92
af ett franskt bolag byggda jernvägen till Jerusalem.

*Jaffé, P. Af J:s Regesta etc. (omf. tiden till 1198)
utgafs 1881–84 en ny, tillökad uppl. (6,027 n:r i
st. f. 4,500) af Löwenfeld, Kaltenbrunner och Ewald.

Jagerslejdare, sjöv. Se Lejdare.

*Jagga, som under de senare åren närmare undersökts af
engelsmän och företrädesvis tyskar, ligger inom Tyska
Öst-Afrika, och det tyska östafrikanska sällskapet
anlade 1889 en station (Kilimandjarostationen)
vid Moschi, hvilken 1891 flyttades till Marangu.

*Jaggarasocker. Se Palmsocker.

Jaghan, indianstam. Se Eldslandet. Suppl.

*Jagić, V., blef 1886 professor i slavisk filologi
i Wien.

Jagring, sjöv. Se Mast.

*Jagt. Spjut eller skjutgevär får numera ej uppgillras
såsom jagtmedel, liksom ej häller elg får jagas
under skidlöpande eller fångas i grop. Det tyska
»schweisshund» (sp. 999, r. 6 uppifr.) bör återgifvas
med blodhund, ej »svetthund». — Fridlysta under
viss del af året äro från och med år 1898 utom de
å sp. 1001 nämnda vildbrådsarterna äfven knipa,
svärta, alfågel samt andra dykänder. Bäfvern,
som i mer än 20 år saknats i vår fauna, är liksom
kanada-(wapiti-)hjorten tills
vidare helt och hållet fridlyst. Inom åtskilliga
län och för vissa år gäller äfven fullständig
fridlysning för elgen, rådjuret, tyska haren och
staren. Ang. fridlysningstiderna för ofvannämnda
djur- och fogelarter se Domänstyrelsens kung. d. 22
Maj 1897. — Skottpenningarna (sp. 1003) för de af
staten premierade rofdjuren utgå sedan 1894 med:
för varg 50 kr., för lo 25 kr. och för järf 10
kr. — Förföljningsrätten har blifvit väsentligt
inskränkt genom k. förordn. d. 31 Dec. 1892,
som gifver jagtstadgans § 7 följande ändrade
lydelse: »Hvar som under utöfning af loflig jagt
sårar villebråd så, att det faller å annans mark,
må detsamma tillvarataga och behålla. Der någon å
egen mark eller der han eger lof att jaga drifver
upp björn, varg, lo eller järf, ege han att jagten
in på annans egor fullfölja.» Jägaren är sålunda nu
berättigad endast att upptaga det djur han sårat
på egen mark, men sett falla på en angränsande. —
Fångst med finare giller och snaror är numera tillåten
endast i Jämtlands län samt Norr- och Vesterbotten
lappmarker. — I Sverige hafva under de sista åren
blifvit dödade minst 1,500 elgar årligen. Af
rofdjuren har vargen under de sista tre åren
betydligt ökats i de norra delarna af landet. Under
5-årsperioden 1891–95 dödades i riket 124 björnar, 359
vargar, 175 lon, 544 järfvar och 92,683 räfvar. Att
rofdjurspremier utgå af stats- och landstingsmedel
motiveras tydligen af en öfversigt af den skada,
som af rofdjur åsamkas husdjursbesättningen. Åren
1891–95 dödades nämligen 5 hästar, 28 nötkreatur,
40,187 får, svin och getter, 19,273 renar och 321,600
st. fjäderfä. Sammanlagda värdet af dessa beräknas
till 646,810 kr., medan för samma tid de utgifna
skottpenningarna — i hvilken summa inräknats äfven de
för skadegörande roffoglars dödande utgifna medlen —
belöpte sig till endast 240,908 kr. En förståndig
jagtvård bjuder i första hand att med all kraft
förfölja de djurarter, som öfva skadegörelse på
vildnaden, hvarjämte sjelfva jagandet bör utföras
med tillgodoseende af jagtvårdens fordringar.
H. Szs.

*Jagtspindeln. Se äfven Spindeldjur, sp. 253.

*Jagtstadga. Nu gällande jagtstadga af d. 21
Okt. 1864 fullständigas i väsentliga punkter jämväl
af k. kung. d. 31 Maj 1888, d. 31 Dec. 1892, d. 19
Maj 1893, d. 20 April 1894 och d. 15 Mars 1895.
H. Szs.

Jaina-dialekten. Se Indiens språk och literatur,
sp. 562.

Jaipur. Se Djaipur. Suppl.

*Jaisalmir. Se Djasalmir äfven i Suppl.

Jak (yak), zool. Se Grymtoxen.

*Jakamaren. Jfr Trögfoglar.

Jakko. Se Vedderna.

*Jakob, F. E. S., »Pretendenten». Uppgiften att
Alberoni sökt egga Karl XII att hjelpa pretendenten i
1715–16 års resning saknar grund. Deremot förespeglade
Görtz (se denne Suppl.) pretendentens anhängare hjelp
mot ett kontant lån.

Jakoba l. Garo-n’ Bautsji (»Bautsjis stad»), stad i
Sokoto i Sudan, hufvudstad i riket Bautsji, hvilket
af somliga betraktas som en provins i Sokoto, men i
verkligheten är oberoende deraf och endast i religiöst
hänseende står i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free