Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kernmjölk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den engelsk-ryska gränsregleringen på Pamir 1895
lemnade provisoriskt åt K. Sarikol-dalen, men
den exakta gränsen på detta håll fastställes först
efter afslutandet af den engelsk-ryska gränskomiténs
arbeten, som ännu (1897) pågå. Inom sina
nya gränser ligger Kinesiska riket mellan 21° 10’
och 53° 30’ n. br. samt 73° 40’ och 135° 10’
ö. lgd. Arealen beräknas af Trognitz till 11,081,100
qvkm., med en folkmängd af omkr. 430 mill., fördelade
på följ. sätt: Egentliga K. (»de 18 provinserna»)
3,970,100 qvkm., 419 mill. innev., Mandsjuriet
942,000 qvkm., 6,75 mill. innev., Mongoliet med
Tarbagatai 2,831,000 qvkm., 2,1 mill.
innev., Kan-su-Sin-tsiang med Kuldsja 1,426,000
qvkm., 1,286,000 innev., samt Tibet och
Kuku-nor 1,912,000 qvkm., 2 mill. innev. — Om
Kinas naturbeskaffenhet må tilläggas följande.
Östra Kuen-lun, såsom Richthofen kallar det, eller
Tsin-ling och Fu-niu-sjan, delar K. i två olikstora
delar: norra och södra K. I norra K. kan man
särskilja två regioner: den stora slätten
i ö. kring Hoang-ho och Peiho från Peking
till Nanking samt berglandet i v., det sistnämnda
deladt i flere olika områden: Pe-tsji-lis och norra
Sjan-sis berg, ordnade i fyra parallella kedjor
i riktning s. v.–n. ö., södra Sjan-sis terrasser,
en jättestor trappa, hvars lägsta afsats har 420
och högsta 1,500 m. höjd, norra Sjen-sis och
östra Kansus platå af 1300–1800 m. höjd, bildad af
arkeiska bergarter och betäckt med ett mäktigt lager
af »löss» samt inneslutande de rikaste stenkolslager
i verlden. Sistnämnda platå skiljes i v. från
Nan-sjans berg i vestra Kan-su af en sänka på
Lan-tsjeu-fus meridian, hvilken utgör återstoden
af en af de många vikarna i Han-hai, det
asiatiska Medelhafvet under tertiärtiden, hvilken vik
sträckte sig längs den nuvar. Tao-hos dal till staden
Min-tsjeus breddgrad. Kina s. om östra Kuen-lun
är i sin helhet högre än norra K., saknar större
slätter ock har en stor likformighet i bergskedjornas
anordning. Emellertid kan man dela det i tvänne
olikstora områden belägna v. och ö. om 102:dra
längdgraden. Vester om denna meridian ligga
i vestra Se-tsjuan och Junnan stora bergskedjor
af 3,500–5,000 m. höjd och deröfver, tillhöriga
indo-kinesiska systemet, med nord-sydlig riktning,
och till dem sluter sig i s. ö. en kalkplatå, som
påminner om det dalmatiska Karst och som upptager
det öfriga Junnan och Sydvestra Kuang-si. Hela det
öfriga södra K. ända till hafvet uppfylles af ett
stort antal kedjor med nordöstlig riktning, mellan
hvilka ligga ytterst bördiga dalar. — I geologiskt
hänseende är större delen af K. bildad af arkeiska
bergarter (kristalliniska skiftrar, gneis o. a.) och
lager från primärtiden, från kambriska till karboniska
perioden, karakteriserade af ofantliga stenkolslager
i landets norra del. Sekundära systemet är företrädt
endast genom kontinentalbildningar, i synnerhet från
permo-triasperioden (i Junnan) och juraperioden
(i Se-tsjuan, Fu-kian etc.), inneslutande kol
och bergsalt. Krit- och tertiärsystemen äro icke
representerade. Yngre bildningar upptaga en ofantlig
areal. Nästan hela den stora slätten äfvensom södra
K:s dalar och bäcken bestå af alluvium, under det
att i n. v. den för K. utmärkande lössformationen
är förherskande, hvilken ock framtränger mellan
bergen ända till den stora slätten. »Löss» l. den gula
jorden (hoang-tu) betäcker i Hoang-hos bäcken ett
område större än Frankrike, nående på vissa ställen en
mäktighet af 450–600 m. Dess outtömliga bördighet har
haft ett afgörande inflytande på det kinesiska folkets
öde. Söder om 32° n. br. träffar man icke »löss», men
en annan ung bildning, laterit, ett slags röd jord,
bildad af gamla bergarter.
K:s ofantliga mineraliska tillgångar hafva
först på sista tiden, företrädesvis efter
fransk-kinesiska kriget (1885), börjat i större mån
tillgodogöras. Stora aktiebolag hafva bildats. De
utomordentliga stenkolslagren i Sjen-si och
Sjan-tung brytas endast på några få ställen för lokala
behof. Deremot sysselsätta Kaipings grufvor 3,000
arbetare, som bryta 800–900 ton om dagen. Endast
jerngrufvorna i prov. Kwei-tsjeu bearbetas. Ett
inhemskt syndikat i Se-tsjuan erhöll 1894 regeringens
tillstånd att borra efter petroleum. I fransk-kinesiska
fördraget 1896 erhöllo franska ingeniörer rätt att
exploatera alla grufvor i provinser, som gränsa
till Tongking.
Klimat. K. ligger mellan årsisotermerna 5° och 23°
C. (reducerade till hafsytan). Oaktadt sitt läge
mellan Athos, Menorcas och Coimbras breddgrad, 40°,
och det tropiska bältet har det ett jämförelsevis
kallt klimat. Medeltemperaturen i England och
Belgien, 10°, är densamma som Pekings, Shanghais
medeltemperatur är ungefär lika med Marseilles
och Genuas, och 20-gradsisotermen, som går genom
södra K:s kust, går genom Peloponnesos, Sicilien
och Andalusien. Men medeltemperaturen för året
ger ej en sann bild af klimatet; man måste äfven
taga i betraktande ytterligheterna af köld och
värme. I detta afseende kan man säga, att K. är
på samma gång nordligare och sydligare än Europa,
med större värme om sommaren och större köld om
vintern. Januari månads isotermer variera på olika
orter mellan –18° och +17°, d. v. s. motsvara dem,
som gå genom Spetsbergen och Kanarieöarna, under
det att Juli-isotermerna ligga mellan 25° och 29°,
temperaturer, som motsvara Central-Afrikas. —
Nederbörden är i allmänhet större än i vestra
Europa, men minskas mot n. v., der klimatet blir
centralasiatiskt med mindre nederbörd än 0,20 m. På
södra kusten, i prov. Kuang-tung och Fu-kian,. har
man iakttagit en medelnederbörd af 1,75 m., s. om
Jang-tse är den 1,30–1,80 m. utom i prov. Kuei-tsjeu,
Setsjuan och Junnan, hvilka jämte det öfriga södra
K., den stora slätten och prov. Sjang-tung hafva
en nederbörd af endast 0,60–0,80 m. Årstidernas
regelbundenhet är en af de orsaker, som mest bidragit
till jordbrukets i K. utveckling. Stora katastrofer,
såsom öfversvämningar och stundom äfven absolut
brist på nederbörd kunna dock frånrycka befolkningen
den väntade skörden; hungersnöd är då en oundviklig
följd. Öfversvämningar äro i synnerhet täta på den
stora slätten, genom Hoangho eller Pei-ho.
Rörande befolkningens storlek kommer ryssen P. Popov
i en studie (1896), grundad på uppgifter af kines.
finansministerns rapporter till kejsaren 1882, hvad
6 provinser beträffar, och 1894, hvad de öfriga 13
angår, till en slutsumma af 418,870,000 (Wagner anslår
1890 K:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
