Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan kinesiska läroämnen meddelas af inhemska
lärare. Dessutom finnas flere skolor under ledning
af katolska och protestantiska missionssällskap
i Shanghai samt lägre skolor i Shanghai och andra
hamnar, i hvilka engelska språket och elementära
kunskaper meddelas. Tullförvaltningen har anlagt
en skola i Kanton, som undervisar endast i
engelska och räkning, och en i Shanghai, der
europeiska lärare undervisa i folkrätt, kemi,
fysik, astronomi samt engelska, tyska, franska
och ryska språken. Enligt senaste underrättelser
skola många elementarskolor efter europeiska
förebilder anläggas i norra K. och ett universitet
i Tien-tsin. Förenta staternas konsulsrapport
1896 omtalar öppnandet af ett universitet af
amerikanska metodister. För öfrigt finnas nu
krigs- och torpedoskolor med europeiska lärare, 4
meteorologiska och magnetiska samt 2 astronomiska
(i Peking och Honkong) observatorier. »China
branch» af »Asiatic society» i London, inrättad i
Shanghai 1858, är ett af Asiens mest blomstrande
lärda sällskap. Jämte tre eller fyra andra lärda
publikationer, utgångna från tryckerier i Shanghai,
och tidningar, som publiceras der och i Hongkong,
är detta sällskaps »Journal» en rik fyndgrufva för
upplysningar om K. och kineserna. Dessa senare imitera
dessutom européerna och utgifva tidningar åtminstone i
traktathamnarna. Den förnämsta kinesiska tidningen,
den officiella King-pao (hofvets, hufvudstadens
nyheter) i Peking, är den äldsta tidning i verlden
(från dynastien Tangs tid, 7:de–10:de årh.). Den
europeiska pressen är ganska rikt representerad
i Shanghai och Hongkong. Regeringen inrättade
1868 en öfversättningsbyrå i Kiang-nan för att
publicera främmande vetenskaplig literatur. Sedan
1872 utsändas på regeringens bekostnad unga kineser
för att utbilda sig i Europa och Nord-Amerika. Den
första europeiska bokhandel med vetenskaplig literatur
och kartor öppnades i Tien-tsin 1896. H. Cordiers
»Bibliotheca Sinica» (2 bd, 1878–85; suppl. 1893–95)
innehåller uppgift på all vesterländsk literatur
rörande K. från boktryckerikonstens början till
1894. K. undertecknade 1897 konvention om anslutning
till Verldspostföreningen, men torde först 1899 vara
färdigt att inträda i densamma.
Mynt. Ända till sista tiden har K. egt endast
småmynt (cash, tsien, tsjokh) af brons (0,35 öre)
för mindre betalningar samt silfverstänger (liang
l. taël) samt decimaler af dessa (tsien, fan, och
li), hvilkas värde vexlar på olika ställen (2,84–4,20
kr.). Vid större affärer användes ett fingeradt mynt,
haikuan-taël, hvars värde under senare åren varierat
mellan 2,84 kr. och 4,68 kr. Enligt ett kejserligt
dekret af 1890 skall piastern från myntet i Kanton
af 27,27 gr. vigt, af 9/10 fint silfver (således
motsvarande den mejikanska piastern, nordamerikanska
silfverdollarn och japanska jen) vara lagligt mynt
öfver hela riket. Utländska mynt mottagas endast efter
metallvärdet. I K. finnas omkr. 60 europeiska bankhus.
Historia. Åren 1882–85 invecklades K. i Frankrikes
strider med Annam rörande Tongking, i hvilka K. ingrep
till Annams förmån, utan att kunna förhindra dess
nederlag. I freden i Tien-tsin d. 9 Juni 1885
erkände K. Frankrikes öfverhöghet öfver Annam och
dess besittningstagande
af Tongking, hvarjämte det öppnade landgränsen
för franska handeln. Samma fördel medgafs 1886
Storbritannien, som efter Birmas annektering blifvit
K:s granne. I Febr. 1889 öfvertog kejsaren sjelf
regeringen, och kejsarinnan-regentinnan Tze-si, den
förre kejsarens moder, drog sig derefter tillbaka
från offentligheten. I slutet af 1880-talet hemsöktes
landet af fruktansvärda naturolyckor, öfversvämningar
af Hoang-ho, jordbäfningar i Jun-nan samt hungersnöd
i flere provinser. Uppror utbröto flerestädes, och de
kristne missionärerna voro flere gånger på 1890-talet
utsatta för förföljelser, hvilka hotade att bringa
K. i allvarliga förvecklingar med de europeiska
stormakterna; genom regeringens beredvillighet att
lemna upprättelse och godtgöra missionerna för deras
förluster undvekos de dock. De kristnas ställning
är likväl fortfarande hotad, emedan de flesta högre
provinstjenstemännen äro fientliga mot främmande
inflytande, hvilket de frukta kunna verka inskränkande
på deras makt. I allmänhet har K. visat en försigtig
eftergifvenhet för de europeiska makterna, hvilkas
styrka det lärt känna. Deremot underskattade det sin
östra grannes, det framåtsträfvande Japans, makt,
med hvilket det för Koreas skull inlät sig i ett krig,
som till fullo ådagalade K:s svaghet (se vidare derom
Japan. Suppl.) Japans öfverraskande framgångar väckte
farhågor hos Ryssland, och det lemnade K. sitt bistånd
dels genom att i förening med Frankrike och Tyskland
åstadkomma en lindring i fredsvilkoren, dels genom
att öfvertaga garantien för ett K:s lån på omkr. 16
mill. pd (Aug. 1895).
Genom traktat af Nov. 1896 förband sig Ryssland att
bistå kineserna i återställandet och befästandet
af krigshamnarna Port Arthur och Talienvan med
rätt att fritt begagna Port Arthurs arsenaler,
att derstädes anlägga koldepot, upprätta proviant-
och vapenförråd samt att, i händelse af krig, der
koncentrera trupper. Tages dertill i betraktande,
att Ryssland erhållit rätt att draga en bana tvärs
igenom Mandsjuriet från Vladivostok till Nertsjinsk
och att Port Arthur skall genom jernväg förenas med
den transsibiriska banan, d. v. s. med Petersburg,
så synes, att Ryssland både kommersielt och politiskt
skaffat sig ett fruktansvärdt försprång framför andra
makter i yttersta Östern. I Dec. 1897 besatte det ock
Port Arthur, samtidigt med att Tyskland ockuperade
Kia-tsjeu (se d. o. Suppl.), åtgärder, hvilka
betraktats såsom en begynnelse till K:s delning,
emedan hvarken England eller Japan kan underlåta att
för egen säkerhets skull skaffa sig fast fot inom det
kinesiska riket. A. W–g.
Kina, lustslott. Se Drottningholm (äfven i Suppl.).
Kinamin. Se Kina-alkaloider.
Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, zoolog, läkare,
veterinär, f. i Grönby prestgård, Malmöhus län,
d. 13 Maj 1820, blef 1838 student i Lund, der
han promoverades 1844 till filos. och 1850 till
med. doktor, hade sedermera förordnanden som
läkare, bl. a. såsom uppbördsläkare (och zoolog)
på fregatten »Eugenie» under dess verldsomsegling
(1851–53; i berättelsen om expeditionen utarbetade
han afd. zoologi, Annulata, 2 hftn, 1857–58), var
1853–56 prosektor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
