Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klorofyllan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tandade, stundom spiralvridna band, hvilka ofta
innesluta kärnformiga bildningar, som äro härdar
för stärkelsebildning, s. k. pyrenoider. Hos
moss-slägtet Anthoceros förekomma kloroplasterna
i form af en större platta, men hos öfriga
mossor och högre växter i form af smärre plattade
korn, klorofyllkorn. Kloroplasterna utgöras af en
ofärgad grundsubstans, enligt Bredow ett gallerverk
af stafvar, och i maskorna mellan dem förekomma
klorofyll, nästan konstant ett orangefärgadt ämne,
karotin, ofta stärkelsekorn och stundom ett
oljeartadt ämne. Hos diatomacéer och brunalger
förekommer utom klorofyll ett vattenlösligt brunt
färgämne, hvarför dessa algers kloroplaster benämnas
phaeoplaster. Hos floridéerna förekommer utom
klorofyll ett rödt, med ägghviteämnen beslägtadt
kristalliserbart pigment, kalladt fykoerytrin,
och färgämneskornen benämnas rhodoplaster.
Alla dessa organ äro inom cellen i viss mån
sjelfständiga och förökas genom delning liksom
cellen sjelf. Klorofyllets kemiska natur är ännu,
trots en mängd undersökningar, föga känd, hvilket
beror derpå att det är ett i högsta grad lätt
förändradt ämne, hvilket vid kemisk behandling mer
eller mindre metamorfoseras. Det af Hoppe-Seyler
framställda gröna kristalliserbara ämnet, som numera
benämnes klorofyllan, är en sönderdelningsprodukt af
klorofyllet. Enligt Schunk vill det synas, som vore
det naturliga klorofyllet antingen en glykosid eller
ett med en glykosid associeradt ämne. Klorofyllanet
åter är uppenbarligen ett lecitinartadt ämne,
ett slags eterart af kolinglycerinfosforsyra och
grönfärgade syror, som spela i klorofyllet samma
rol som fettsyror i lecitin. Klorofyllet förändras
mycket lätt af syror, och dervid bildas successivt
ett gulbrunt ämne, fylloxantin, troligen identiskt
med Pringsheims hypoklorin, och fyllocyanin,
ett blågrönt pigment. Genom inverkan af alkalier
på dessa ämnen eller på klorofyll erhåller man
som slutprodukt ett ämne, fyllooporfyrin, som
är nära beslägtadt med gallans färgämne och med
hematoporfyrin, en sönderdelningsprodukt af blodets
röda färgämne. Sambandet ses af formlerna för
fylloporfyrin, C32 H34 N4
O2, och hematoporiyrin, C32 H34 N4 O5. Det visar
sig således en högst märkvärdig slägtskap
emellan djurrikets och växtrikets vigtigaste
färgämnen. Klorofyllets bildande beror af ljus, och
blekta (etiolerade) växter antaga, äfven vid svag
belysning, grön färg, emedan deras leukoplaster
i ljus utvecklas till kloroplaster. Ett märkligt
undantag göres endast af hjertbladen till barrträdens
groddplantor, som blifva gröna äfven i fullständigt
mörker. Å andra sidan blekes och förstöres klorofyllet
i intensivt ljus. Till förekommande af förstöringen
af detta för växtens assimilation oumbärliga ämne har
naturen vidtagit en mängd sinnrika anordningar. Hos
många växter förekommer t. ex. i cellsaften ett rödt,
ljusabsorberande färgämne. En annan anordning beror
på flyttning af klorofyllkornen, som i allmänhet
äro belägna i plasmats periferiska delar, så att
de vid svag belysning lagras innanför den del af
cellväggen, som gränsar utåt, men vid stark belysning
samlas vid de väggar, med hvilka cellerna beröra
hvarandra. Bladens hårbeklädnad och deras riktning
äro oftast anordningar för att skydda
klorofyllet för alltför starkt ljus. Klorofyllet
är oumbärligt för växtens assimilation (se
d. o. Suppl.) och saknas hos inga assimilerande växter
(jfr dock art. Jäsning, salpeterjäsning. Suppl.),
men väl hos parasiter och saprofyter, hvilka lifnära
sig af andra organismers organiska ämnen. Hvilken
rol klorofyllet spelar under assimilationen är
deremot icke ännu till fullo utredt. Att det
skulle verka såsom ett slags ljusskärm, hvilket
Pringsheim påstått, är numera icke antaget. De
flesta fysiologer ställa klorofyllet i samband
med sjelfva assimilationsprocessen och antaga,
att det ljus klorofyllet absorberar omsättes i
kemisk energi, som erfordras till reduktion af
kolsyra till i första hand formaldehyd, genom hvars
polymerisering stärkelse bildas såsom första synliga
produkt. Härunder tyckes klorofyllet sjelft undergå
förändring och alltjämt återbildas. De ljusslag,
som absorberas af klorofyllet, är en del af de
röda, orangefärgade, gula och gulgröna ljussorterna
i solspektret, hvartill kommer en fullständig
absorption af de ultravioletta solstrålarna. För
öfrigt utmärkes klorofyllets alkohollösning af en
intensiv fluorescens, så att, om man medelst en
lins riktar en solstråle genom en klorofyll-lösning,
ljuset synes intensivt blodrödt. Assimilationen
visar en olika intensitet i olika ljusslag. Den
är mycket svag i blått och violett ljus, men
deremot lifligast i gula ljusslag. Vid bladens
död undergår klorofyllet förändring, och bladen
färgas, såsom allmänt kändt, gula om hösten. Den
gula färgen beror dels af kloroplasternas karotin,
som qvarstår efter klorofyllets förstöring, dels
med stor sannolikhet af en gul sönderdelningsprodukt
af klorofyllet. Den röda färgen hos höstblad beror
deremot på ett rödt pigment, som finnes löst i
cellsaften och sannolikt uppkommit af garfämnen.
P. T. C.
Klorofyllan. Se föreg. art.
Kloroplaster, bot. Se Klorofyll. Suppl.
Klorsilfver, miner. Se Silfverhornerz.
Kloster, ö. Se Utstein.
*Kloster. 2. Socken. 5,055 har. 2,531 innev. (1896).
Klostermann, Heinrich August, tysk evangelisk
teolog, f. 1837, sedan 1868 professor i Gamla
test:s exeges i Kiel, är en af samtidens
förnämsta bibeltextkritiker. Han har utgifvit
bl. a. Untersuchungen zur alttestamentlichen theologie
(1868), Die bücher Samuelis und der könige ausgelegt
(1887), Der Pentateuch (1893) och Geschictite des
volks Israel bis zur restauration unter Esra und
Nehemia (1896).
Klosterön. Se Utstein.
Klostridier. Se Mikrober.
*Klotdjur. Se vidare Volvocineae.
*Kloten. Gammelbo masugn, Nyhammars och Bergshytte
stångjernssmedjor samt Malingsbo jernbruk äro
numera nedlagda. Vid Nyfors jernbruk tillverkas
årligen omkr. 1,200 ton smältstycken, i K:s och
Björsjö masugnar omkr. 6,000 ton tackjern. Årliga
kolproduktionen uppgår till omkr. 23,000 nyläster à
20 hektoliter.
Klotformiga bakterier l. kulbakterier. Se
Bakteriologi. Suppl., sp. 515–516 och 533 o. f.
Klotstryck. Se Tygtryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
