Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Königsberger mucker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Laaland hade 67,913 innev. 1890, af hvilka 14,000
kommo på städerna. Landtbefolkningen visade deremot
blott ringa tillväxt. E. Ebg.
*Laale, P. Ny, fullständig uppl. af L:s »Ordsprog»
utgafs 1889–94 af A. Kock och C. af Petersens. Bidrag
till tolkningen af dem hafva lemnats af E. Wadstein i
»Medeltidsordspråk» (i »Nyare bidr. t. känned. om de
sv. landsmålen etc.», 1896). — Om Málsháttarkvædi
se Bjarne Kolbeinsson. Suppl.
*Laar, P. van, föddes d. 13 Juli 1582 i Haarlem och
dog d. 30 Juni 1642. J. K–e.
Laas [las], Ernst, tysk filosof. Se Positivism.
Laatokka [lāt-], det finska namnet på Ladoga.
La Barre-Duparcq [la’barr dypark], N. E. de. Se
Duparcq.
*Labatt, L., återvände i början af 1890-talet
till Sverige och afled efter mångårig sjuklighet i
Stockholm d. 7 Mars 1897.
La belle Corisande [-bäll kårisa’ngd], Fr. Se Guiche,
Diane.
Labia, Fausta, italiensk operasångerska,
f. 1872, debuterade 1892 i Neapel såsom Valentine i
»Hugenotterna» och var 1893–95 fäst vid k. operan i
Stockholm genom ett permanent »gästspel», hvarunder
hon utom nyss nämnda parti sjöng Santuzza i »På
Sicilien», Margareta-Helena i »Mefistofeles»,
Elisabeth i »Tannhäuser», Aida, Gioconda m. fl. Hennes
granna, ehuru ej tillräckligt skolade sopranstämma och
hennes tilltalande apparition gjorde sig bäst gällande
i italienska operor, der den sydländska naturellen
mest öfverskylde bristen på dramatisk tolkning och
studier. Hon uppträder f. n. uti Italien. A. L.
Labialpalper, zool. Se Palper.
*Labiche, E. M., dog 1888 i Paris.
Laboratorium mechanicum. Se Polhem, sp. 1493.
Labouchère [labousjåör], Henry, engelsk politiker,
literatör, f. 1831, tillhörde 1854–64 diplomatien, var
1865–68 parlamentsledamot, vistades derefter länge på
kontinenten och väckte såsom korrespondent till »Daily
news» från det belägrade Paris (1870–71) uppmärksamhet
genom sitt Diary of a besieged resident in Paris. 1880
invaldes han åter i underhuset, för Northampton, och
blef snart en af dess mest framstående debattörer. Han
understödde Gladstones home-rulepolitik och
hade hoppats erhålla en plats i dennes fjerde
kabinett, hvilket dock ej inträffade, såsom det
påstods till följd af drottning Viktorias motstånd
(han har ofta på ett hänsynslöst sätt uppträdt mot
konungahuset). Han är en af de ifrigaste kämparna för
öfverhusets afskaffande. Han eger och utgifver den
radikala, satiriska veckotidningen »Truth». J. Fr. N.
Labour department [lēbör], Eng.,
arbetsdepartement. Se Arbetsstatistik. Suppl.,
sp. 345.
*Labrador hör ännu till de föga kända delarna af
jordytan. Men kunskapen om detsamma hae nyligen
ökats utomordentligt genom de kanadiskn geologerna
A. P. Low och Rob. Bell. Dek förre hade redan 1888
i vestra delen af halför undersökt områdena kring
de till Hudsons vik strömmande floderna Big river,
Great Whale river och Clearwater river och 1892
trakten kring East Main river. Derefter företog
han 1893–94 en vandring tvärs öfver halfön: från
Mistassini-sjön i s. först mot n., derefter längs öfre
East Main till Big rivers källsjö Nitchiquan och till
Kaniapiscow-sjön längs dennas aflopp Koksoak river
till Ungavaviken i n. Våren 1894 utgick han från
Hamilton inlets mynning uppfor denna flod förbi de
berömda stora fallen till Sandsjön och derifrån efter
ett besök vid Petitsihkapow-sjön till Aswanipi-floden
mot s. till Romaine och S:t John river. Rob. Bell
hade redan 1875–77 undersökt vestkusten af halfön
från dess södra ände till Moskito-viken och 1880 de
båda stränderna af Hudsonsundet. 1884–85 följde han
som läkare och naturforskare två af Canadas regering
utsända fartyg i Hudson-sundet och Hudsons vik och
lärde derunder känna L:s nordkust och vestkusten
från Kap Wolstenholme till Moskitoviken. Redan
1858 hade han undersökt S:t Johnssjön och Saguenay
river och senare hela sydkusten från Saguenay till
Belle-Isle-sundet. Till dessa personliga iakttagelser
har han lagt en mängd upplysningar af andra resande,
hvarjämte han tillgodogjort sig resultaten af Lows
resor och åstadkommit en sammanhängande vetenskaplig
bild af halfön i »Scottish geograph. magazine»
1895. Såsom L:s gräns mot det öfriga fastlandet
betraktar Bell en linie från Tadousac vid S:t
Lawrenceflodens mynning (48° 10’ n. br.) längs
Saguenay river förbi S:t Johnssjön i nordvestlig
riktning till Rupertflodens mynning. Nordligaste
punkten är K. Wolstenholme (62° 35’ n. br.). Halföns
storlek med denna begränsning får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
