Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labrang ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bell till 1,450,000 qvkm. Kusterna äro öfverallt
branta, men för öfrigt är kustlandet öfvervägande
flackt. I allmänhet kan L. betraktas som ett
kuperadt, på sjöar rikt högland af arkeiska
bergarter, hvars yta är betäckt med nakna stenar,
kärr och mossar samt glacialt grus. Medelhöjden
sätter Low till omkr. 450 m., Bell till icke fullt
540 m. Höjden af de tre sjöarna Mistassini, Nitchiquan
och Kaniapiscow bestämde Low till resp. 410, 540 och
515 m. — Några utpräglade bergskedjor finnas icke;
vattenskillnaden är följaktligen föga utvecklad på
grund af glacierbildningens ringa utveckling. De
många i allmänhet långsträckta sjöarna kan man,
frånsedt ett litet antal enstaka sjöar med aflopp mot
n., dela i två stora grupper: en östlig, med aflopp
genom Michikamow, Hamilton inlet och George river
till Atlantiska hafvet, och en vestlig, som ligger
ö. om den båge kusten gör mellan Kap Dufferin och Kap
Jones. Många af dessa sjöar, liksom flerestädes i
Canada, hafva dubbelt aflopp, några, såsom Clear lake,
lära t. o. m. hafva tre aflopp. De rinnande vattnen
äro, i synnerhet i sina öfre delar, föga utvecklade
och fördjupade samt visa ofta benägenhet att stiga
öfver sina stränder, som ligga föga lägre än det
omgifvande landskapet, och välja sig nya banor, och
tillfälliga strömdelningar äro icke sällsynta. I sitt
nedre lopp deremot gå floderna ofta genom cañonlika
dalar, hvilka stundom såsom fjordar fortsätta till
hafvet. L. är deladt i fyra flodområden, af hvilka
östkustens är minst, vestkustens störst. Den förra
har endast tre större floder, hvilka alla utmynna
i Lake Melville, fortsättningen af Hamilton
Inlet: Northwest, Hamilton och Kenamou river. I
Hamiltonfloden förtjena särskildt nämnas de berömda
Grand Falls, hvilka hafva en höjd af 100 m., och på
en sträcka af 14 km. faller floden sammanlagdt 270
m. Vestkustens största floder äro Rupert, East Main,
Big river samt Great och Little Whale river, hvilkas
längd i rak linie är omkr. 800 km. Floderna kunna
endast på kortare sträckor trafikeras af större
farkoster än infödingarnas näfverkanoter, emedan
forsar och fall möta kort ofvanför mynningen. —
Af nyttiga mineral har man funnit kopparmalm vid
Atlantiska hafvet utan att närmare uppgifter
föreligga, vidare guld i qvartsgångar vid Kap
Chidley i ö. och på Ottwa-öarna i v., jernmalm i stor
utsträckning från Hamiltons källor till Ungavaviken
i n. samt antracit af utmärkt beskaffenhet på
Long island vid Kap Jones. Istiden har lemnat
spår efter sig på mångfaldigt sätt. Utbredningen
och riktningen af glacierreporna häntyda på, att
isströminar utbredt sig från midten af halfön i alla
riktningar. Efter istiden har L. öfverallt höjt sig,
såsom de jämförelsevis unga strandlinierna visa,
hvilka iakttagas vid alla kuster. Klimatet är i södra
hälften tempereradt och angenämt och i n. arktiskt
strängt. Men i det stora hela måste medgifvas, att
de hittills gängse föreställningarna om klimatets
stränghet och halföns ogästvänlighet äro öfverdrifna,
hvilket bäst bevisas genom en blick på skogarnas och
de enskilda trädarternas utbredning. Skogar bekläda
mer eller mindre tätt nästan hela halfön med undantag
af nordvestra delen och ett litet område i n. vid
Atlantiska kusten. De äro dock ej af synnerligt
stor ekonomisk
nytta. Till byggnadsvirke lämpa sig få träd, de flesta
blott till jernvägssyllar, telegrafstolpar l. d., ty
minsta antalet har mer än 2 fot i diameter, de flesta
mindre än 1 fot. Bell har uppdragit utbredningsgränser
för några vigtiga trädslag. Längst i n. (ungefär
till 59°) gå Picea alba och P. nigra, hvilkas
utbredning mot n. sammanfaller med skogsgränsen;
derefter följa ett lärkträd (Larix americana), några
poppelarter samt kanotbjörken (Betula papyrifera),
vigtig emedan den lemnar material till innevånarnas
näfverkanoter. Af landtdäggdjur äro alla pelsbärande
djur i östra Nord-Amerika mer eller mindre talrikt
representerade. Bäfvern är sällsynt. Norr om
skogsgränsen uppträda en räfart, vargen, polarbjörnen
och grisslebjörnen. En elgart anträffas i Sydvestra
delen, renen är vanlig i n. och företager stora
vandringar. Af foglar känner man hittills 209 arter,
deraf få roffoglar. De södra floderna äro mycket
rika på lax. Befolkningens antal beräknades af Bell
till 13,400 hvita, 3,000 indianer det inre och 2,100
eskimåer, de senare längs kusten från Kap Chidley
till Kap Jones.
Labrang. Se Lha-sa.
Labrax lupus, zool. Se Hafsaborre.
Labridae, Labrus, zool. Se Bergfiskar.
*Labuan har hvarken som handelsplats eller kolstation
motsvarat de förväntningar England fäst vid kolonien,
som ständigt hade att kämpa med ett deficit. Derför
beslöt engelska regeringen 1890 att öfverlåta
förvaltningen af L., som dock fortfar att vara
kronkoloni, åt Brit. North Borneo Co.
La Camargue. Se Camargue (äfven i Suppl.).
La Carolina. Se Carolina.
*Lacaussade, A. föddes 1817.
*Lachambeaudie, P., föddes 1807.
*Lachner. 1. Franz L., afled 1890. — 2. Ignaz L.,
afled i Hannover d. 25 Febr. 1895. — 3. Vincenz
L. dog 1893.
*Lackalänga. 1,054 har. 1,278 innev. (1896).
Lack-dye [läck dej], Eng. Se Gummilacka.
Lack-Lack. Se Gummilacka.
Lacome-d’Estalenx [lakåm destalang], Paul Jean
Jacques, fransk kompositör, f. 1838, prisbelöntes af
Bouffes-Parisiens för en operett och skref sedan en
mängd sådana, af hvilka i Stockholm äro gifna Jeanne,
Jeannette och Jeanneton samt Fru Boniface. L. har
äfven skrifvit sånger, pianosaker, stycken för
blåsinstrument och musikaliska artiklar i diverse
tidningar. A. L.
Laconica l. Laconia. Se Lakonien.
La Cour, Paul. Se Cour, La. Suppl.
*Lacroix, S. F., dog i Paris 1843.
*La Crosse hade 25,090 innev. 1890.
Lactarius, bot. Se Brötlingar. Suppl. och Riskan.
Lactes, Lat, Se Mjölke.
Lada, kamer. Se Tiondelada.
*Ladak uppgifves hafva en areal af 73,142
qvkm., med endast 28,274 innev. 1891.
Laddningsrum, artill. Se Krutkammare.
*Ladmirault, L. K. P. D. de, lemnade senaten 1891
och dog 1898.
*Ladugårdsgärdet. Se vidare Djurgården. Suppl. och
Rättelser, bd 18, sp. 846.
*Ladugårdslandet kallas enl. stadsfullmäktiges beslut
d. 16 Juni 1885 Östermalm. Den 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
