Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtmannaskolor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*La Paz hade 45,007 innev. 1892.
La Plata, hufvudstad i argentinska prov. Buenos
Aires, 56 km, s. ö. om förbundshufvudstaden och 8
km. från sin hamn Ensenada, med hvilken L. liksom med
hufvudstaden är förenadt genom jernväg. L. anlades
1882 och hade 43,486 innev. 1895.
*Lappar. Nu gällande lag för reglering af förhållandet
emellan svenskar och lappar är af d. 4 Juni 1886.
Lappeen [-pen]. Se Lappvesi.
Lappeenranta [-pen-]. Se Villmanstrand.
L’appétit vient en mangeant [lappeti’ viängt ang
mangṡja’ng], Fr., aptiten kommer, medan man äter.
Lapphår, bot. Se Nardus.7
*Lappland. 2. Sedan numera
ingen del af Malå socken räknas till landskapet, hör
Piteå lappmark till endast Piteå domsaga. Pastoraten
äro till antalet 14, omfattande 16 församlingar. Se
vidare Lappmark.
Lappljung, bot. Se Phyllodoce.
*Lappmark. En begränsning af ordet lappmarker till
de två nordligaste länen har meddelats genom lagen
d. 4 Juni 1886 ang. de svenske lapparnas rätt till
renbete i Sverige, genom hvilken de berättigas att
uppehålla sig med sina renar icke allenast »inom
Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker» och
å de för dem »inom Jämtlands län afsätta land», utan
äfven å de trakter i öfrigt, der de enligt gammal
sedvana nyttjat land och vatten till uppehälle
för sig och renar. Den af lappmarksbefolkningen
åtnjutna friheten från militärtjenst har upphört;
dock är värnpligtig, som tillhör den nomadiserande
lappbefolkningen, dels befriad från personlig
inställelse till inskrifning, dels, om ock
såsom vapenför inskrifven till vapentjenst, under
fredstid frikallad från värnpligtens fullgörande i
beväringen. Förbuden mot införsel och försäljning
af spirituösa äro genom k. kung. d. 31 Dec. 1897
upphäfda. Lappmarkernas hittills beräknade areal i
qvkm. utgör inom Norrbottens län: Torneå l. 19,850,
Luleå l. 36,381, Piteå l. 20,774; inom Vesterbotten län:
Lycksele l. 22,090, Åsele l. 16,401. Dessa summor för
Norrbottens län torde vara tillsammans omkr. 1,000
qvkm. för låga. Folkmängden 1896 utgjorde i Torneå
l. 3,874, Luleå l. 11,271, Piteå l. 6,811; Lycksele
l. 14,040, Åsele l. 13,848. S. å. uppgifvas renarnas
antal inom dessa lappmarker till resp. 74,950,
75,870, 24,750; 26,500, 12,600. Af befolkningen inom
Norrbottens läns lappmarker år 1895, 20,868 pers.,
uppgifvas i anseende till nationaliteten 12,505 vara
svenskar, 4,988 finnar och 3,375 lappar, af hvilka
sistnämnda 2,500 nomadlappar. Af Vesterbotten läns
lappmarkers befolkning år 1895, 27,226 pers., räknades
blott 608 bofasta och 753 nomadiserande lappar.
K. S.
Lappmarkens ecklesiastikverk. Genom svenskarnas
kolonisation af öfre Norrlands kuststräcka under
medeltidens sista århundraden fingo lapparna någon
kännedom om kristendomen. Omkr. 1400 sökte lappqvinnan
Margareta att intressera de styrande för verksammare
åtgärder till lapparnas kristnande. Drottning
Margareta utfärdade en skrifvelse, hvari de uppmanades
att låta döpa sig, då de äfven skulle erhålla samma
yttre förmåner som de kristna. En del öfvergick till
kristendomen, men i stort sedt voro lapparna ännu
vid nya tidens början ett hedniskt folk. Gustaf I
sände 1526 Vadstenamunken Bengt till Norrbotten
och 1559 ännu en missionär, Mikael. Äfven Johan
III vidtog några åtgärder i dette afseende. Det
var dock först Karl IX, som lade grunden till en
kyrklig organisation. Han lät bygga flere kyrkor
och prestgårdar, såsom i Lycksele, Arvidsjaur och
Jockmock, och sökte förmå presterna att ständigt
bo i sina lappmarksförsamlingar. I saknad af
dugliga prester förmådde han dock ej mycket
uträtta. Gustaf II Adolf lade, då planen att
bilda sjelfständiga lappmarkspastorat stötte på
motstånd från presterskapets sida, lappmarkerna
under pastoraten vid kusten, till hvilka de förut
hört. Vid denna tid uppstod den s. k. Skytteanska
skolan i Lycksele. Genom kungl. bref d. 20 Juni 1631
uppdrogs skolans direktion åt riksrådet Johan Skytte,
hvilken öfverlemnade till skolan 5,000 dlr s. m.,
som han och andra intresserade sammanskjutit. Bland
skolans förste lärare har Olaus Stephani Graan (d. som
pastor i Lycksele 1690) gjort sig bemärkt genom att
utge en katekes och en handbok på lappska. Under
drottning Kristinas förmyndareregering begynte en
liflig bruksrörelse i Lappmarken, och denna gaf äfven
anledning till förnyadt intresse för de kyrkliga
förhållandena derstädes. År 1640 inrättades fyra
sjelfständiga pastorat i Pite lappmark, hvarjämte
presterna förpligtades att städse bo vid sina
kyrkor. Bland prester vid midten af 1600-talet framstå
särskildt Johannes Jonae Tornaeus, kyrkoherde
i Neder-Torneå (d. 1681), och Gabriel Tuderus,
först prest i Kemi lappmark, derefter kyrkoherde i
Neder-Torneå (d. 1705). Karl XI, som hyste lifligt
intresse för Lapplands kolonisation och odling samt
kraftigt understöddes af superintendenten i Hernösand
Matthias Steuchius samt landshöfdingarna Johan Graan
och Hans Abrahm Kruse, förordnade, att samtliga
lappmarker skulle indelas i sjelfständiga pastorat
och förses med egna prester. Ännu vid 1600-talets
slut hade hedendomen emellertid ett starkt rotfäste
på många ställen, ehuru lapparna visserligen sedan
slutet af 1500-talet allmänt böjt sig för yttre
kyrklig sed och ordning. Under inflytande af den
norska missionen, som leddes af Thomas v. Westen,
vaknade vid Frihetstidens början ett lifligt intresse
äfven for de svenske lapparna. Vid nästan alla
Frihetstidens riksdagar förekommo öfverläggningar
om den lappska missionen. Förordningen af d. 3
Okt. 1723 gaf uppslaget till en ny organisation
af Lappmarkens ecklesiastikverk. Det föreskrefs,
att alla lappmarksprester skulle vara kunniga
i lappska språket; bränvinsförsäljning vid
marknaderna förbjöds; vid hvarje hufvudkyrka i
Lappmarken skulle en skola upprättas; lappska
böcker skulle tryckas på offentlig bekostnad;
visitationer skulle flitigt hållas. Den 12
Jan. 1739 tillsattes en särskild Direktion öfver
Lappmarkens ecklesiastikverk, bestående af de
riksråd, som voro akademiekanslerer, ärkebiskopen,
justitiekansleren och justitieborgmästaren i
Stockholm. Direktionen egde att i samråd med
vederbörande landshöfding och konsistorium utöfva
ledningen af ecklesiastikverket. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
