Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtmannaskolor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höra dock kanske tillsammans till en). — De
lappska dialekterna hafva i senare tid behandlats
af norrmännen N. Y. Stockfleth (»Norsk-lappisk
ordbog», 1852), prof. J. A. Friis (»Lappisk
grammatik», 1856, »Lappiske sprogpröver», 1856,
och en lappsk-latinsk-norsk »Ordbog över det
lappiske sprog», 1887; liksom hos Stockfleth
normaliserad rättstafning) och J. Qvigstad
(»Lappische sprachproben» med tysk öfvers.,
Helsingfors 1888), alla dessa hufvudsakligen
sysselsättande sig med dialektgruppen 3, vidare af
svensken K. B. Wiklund (»Lule-lappisches wörterbuch»,
Helsingfors 1890, och »Laut- und formenlehre der
Lule-lappischen dialekte», Stockholm 1891), finnen
prof. A. Genetz (»Wörterbuch der Kola-lappischen
dialekte» med språkprof, 1891; dialektgruppen
1) och ungraren prof. I. Halász (språkprof
med ungersk öfvers. och lappsk-ungersk-tyska
ordböcker från dialektgrupperna 3, 4, 5 och 7 i
»Svéd-lapp nyelv» I–VI, 1885–96). Läroböcker i det
norsk-lappska bokspråket äro S. Nielsens »Lappisk
elementserlærebog» (1882) och Wiklunds »Kleine
lappische chrestomathie mit glossar» (Helsingfors,
1894); en lärobok i Lulelappska är f. n. (1897) under
utarbetning af Wiklund. Slutligen äro att beakta
Qvigstads »Beiträge zur vergleichung des verwandten
wortvorrathes der lappischen und der finnischen
sprache» (i Finska Vet. soc:s acta, XII, 1883) och
»Nordische lehnwörter im lappischen» (Kristiania,
1893) samt Wiklunds »Entwurf einer urlappischen
lautlehre I» (Helsingfors 1896).
Lappska literaturen består nästan uteslutande af
religiösa skrifter. Den första lappska boken, en
kyrkohandbok, utkom 1619; under 1600-talet utkommo
böcker på flere olika svensklappska dialekter. Fram
emot midten af 1700-talet enade man sig om ett
gemensamt svensk-lappskt skriftspråk, på hvilket
Nya test. utkom 1755 och hela bibeln 1811. Lars Levi
Laestadius började 1839 i st. f. detta »sydlappska»
skriftspråk, som visat sig mindre begripligt för
de nordligare lapparna, använda en med sydlappska
element uppblandad Lulelappska, och sedan dess
hafva bägge dessa skriftspråk jämnsides användts
i Sverige. För närv. (1897) är Nya test. under
öfversättning till ren Lulelappska. På norsk-lappska
utkom den första boken 1728, Nya test. 1840 och hela
bibeln 1895; i Finland hafva endast några få lappska
böcker utgifvits och på rysk-lappska blott ett par
öfversättningar af Matteus’ evang. Lappsk folklore
har utom i ofvannämnda språkprofsam-lingar i öfvers,
utgifvits af bl. a. Friis (»Lappisk mythologi,
eventyr og folkesagn», 1871) samt Qvigstad
och Sandberg (»Lappiske eventyr og folkesagn»,
1887). Autenticiteten af de i hufvudart. omtalade,
efter Fjellner upptecknade episka sångerna på
lappska torde vara tvifvelaktig. Möjligen äro
de hopsatta af F. sjelf och icke af lapparna.
K. B. W.
Lappskojs. Se Lobscouse.
Lappstrand. Se Villmanstrand.
*Lappvesi. 4. Socknen tillhör sedan 1897 Nyslotts
stift.
La propriété c’est le vol [la pråpprietē sä Iö våll],
Fr., »egendom är stöld». Se Proudhon.
Lapua, Lapuanjoki. Se Lappo.
*Lar har nu endast 6,000 innev.
Lara, stat i republiken Venezuela, mellan Meridas
Änder och Karibiska hafvet. 24,085 qvkm., 246,760
innev. (1891). Hufvudstad är Barquisimeto (se
d. o. Suppl.).
Larcher, dansk skådespelerska. Se L. F. A. Jacobson.
Laredo, stad i nord-amerik. staten Texas, vid Rio
Grande, midt emot Nuevo Laredo i Mejico. 11,319
innev. (1890).
Laren, zool. Se Gibbonerna.
*Larf. 8,661 har. 1,906 innev. (1896). Annexet
Lundby kallas Södra Lundby; pastoratet tillhör Vånga
kontrakt.
Larifari, psevdonym. Se Feuk, L.
La Rioja. Se Rioja.
*Larissa. 2. Nomarkien, 6,540 qvkm., hade 168,034
innev. 1889.
Larmessin [-mössä’ng], Nicolas de L. d. y.,
fransk kopparstickare, f. 1684, d. 1755,
var son af kopparstickaren Nicolas de
L. d. ä. (f. 1640, d. 1725), som bl. a. stack
ett porträtt af Karl XI af Sverige. L. utförde
12 blad, mestadels efter kompositioner af
Rafael, i det stora reproduktionsverket
»Cabinet Crozat», men stack sedermera endast
efter samtida konstnärer (Boucher, Lancret,
N. Vleughels m. fl.) samt efter porträttmålningar,
bl. a. helfigursbilden af dansösen Sallé. Sedan
1730 var han led. af franska konstakademien.
J. K–e.
*Larnaka (forntidens Kition), stad på Cypern, nära
sydöstra kusten, och hufvudort i ett af öns 6
distrikt, är trots sin dåliga redd öns förnämsta
handelsplats. 7,593 innev. (1891), af hvilka 2/3
muhammedaner.
*La Rochefoucauld. — 5. M. Ch. G. S. L. blef 1887 vid
sin barnlöse broders död hufvudman för tredje grenen
af slägten La R. och hertig af Doudeauville.
*Larrey, D. J. — Baron F. H. L. dog 1895.
*L’Arronge, A., lemnade 1894 direktörsplatsen vid
Deutsches theater.
*Lars, Sankt, socken i endast Hanekinds härad. 5,865
har. 2,870 innev. (1896).
*Larsen, A. K., har sedan 1890 utgifvit en
följd förklaringar till Gamla test:ts böcker:
De fem Mose böger (1890), Salomos högsång (1892),
Profeten Daniel og Esthers bog (1893), Predikerens
bog (1894), Jobs bog (1895), Salomos ordsprog
(1896) och har dessutom författat Lystfölelse og
sædelighed (1886), Fremtidens religion (1887), Om
ægteskabet (1888), Æstetiken og livet (1891) m. fl.
E. Ebg.
Larsen, Niels Jakob, dansk politiker, f. torpareson
i Odsherred d. 24 Nov. 1845, student 1865,
jur. kandidat 1870, redaktör för vensterns första
hufvudstadstidning »Morgenbladet» 1873–81, blef
sistn. å. folketingsman. Han var i början en trogen
anhängare af Berg, men skilde sig från denne, då
han 1887 öfvergaf förhandlingspolitiken, och har
sedan varit en af den moderata vensterns ledare
och ifrig främjare af »forliget» 1894. Sedan 1884
har L. suttit i finansutskottet och var 1892–95
dess ordförande. 1891 blef han ordförande i det
Själländska brandförsäkringsverket för mindre
landtegendomar. E. Ebg.
Lars Hiertas minne. Se Hierta, sp. 1217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
