Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudlära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttalsförändringarna i ljudlagsenliga och
analogibildningar är oriktig bl. a. derför att
de flesta ljudlagsenliga förändringar sjelfva
bero på analogi (associationsverksamhet; se nedan)
och derför att denna indelning icke ger plats åt de
funktionelt motiverade uttalsändringar, som icke bero
på analogi, t. ex. tja (för ja) såsom uttryck för
en viss sinnesstämning, eller herre je (för Jesus)
af undseende (»eufemism»).
Termen »ljudlag» åstadkommer fortfarande oreda inom
den vetenskapliga literaturen, emedan den fattas i tre
olika betydelser, nämligen: a) Ljudlag i ofvan använda
mening, d. v. s. kausalsammanhanget mellan en viss
beskaffenhet hos ljudmaterialet och dennas nödvändiga
följd. Liksom alla lagar har en ljudlag den logiska
formen af ett hypotetiskt omdöme, som anger, att
under vissa betingelser inträder ett visst bestämdt
resultat, hvilket sålunda är en oundviklig följd af
dessa förutsättningar (tänkta såsom de enda
förhandenvarande). Men naturligtvis kan en ljudlag, likaväl
som en »naturlag», till sin verkan mer eller mindre
lätt (och i större eller mindre grad) neutraliseras
af andra i ett enskildt fall förhandenvarande
faktorer. Man kan derför med från mekaniken lånade
termer tala om labila och stabila ljudlagar
(eller ljudtendenser och ljudlagar i inskränkt
mening). Liksom en på kant ställd griffeltafla ramlar
redan för en obetydlig fläkt (labil jämn vigt), under
det att en ganska betydlig kraft tarfvas för att
bringa samma tafla ur sin ställning, då den ligger
på flatsidan (stabil jämnvigt), så undantränges det
på en blott ljudtendens beroende uttalet undambedja
lätt (och vanligen) af det på inflytande af undan
beroende undanbedja, hvaremot det ljudlagsenliga
uttalet motaga för mottaga är hårdt när outrotligt. b)
Ljudregel, d. v. s. en språkvetenskaplig formulering
af en ljudlag. Då en dylik regel är en af oss gjord
sammanfattning af det för en mängd likartade fall
gällande, så kräfves, för att den skall vara riktig,
dels att vi samlat alla fall, dels att vi fullt
riktigt analyserat dem, vilkor, som nästan aldrig
kunna uppfyllas, d. v. s. man lyckas
nästan aldrig exakt formulera en ljudlag. c)
Ljudöfvergång eller ljudlagsenlig uttalsförändring,
d. v. s. resultatet af en ljudlags verksamhet. Att
kalla detta (t. ex. öfvergången från Fsv. hj
till j i hjerta o. d.) för ljudlag är tydligen lika
oegentligt som att t. ex. säga, att regn och snöfall
äro »naturlagar» i stället för »på naturlagar beroende
företeelser».
De flesta ljudlagar uttrycka icke, såsom man antagit,
en fysiologisk, utan en rent psykisk process, en
akt af associationsverksamhet. Hvad som t. ex. vid
s. k. ljudskridning »skrider» är egentligen icke
ljuden, utan dessas minnesbilder. Om man t. ex. en
gång tillfälligtvis (såsom då man håller en cigarr i
munnen e. d.) kommit att producera icke sitt vanliga
a-ljud, utan ett mera å-liknande, så är i regeln
denna afvikelse icke större, än att man associerar
detta nya a-ljud med de förr frambragta och förenar
dem alla i en och samma minnesbild, hvilken nu dock,
emedan de färskaste intrycken ju äro de starkaste,
är i någon mån förskjuten åt å-hållet, ehuru den
talande härom icke är medveten. I den mån man nu vid
sitt tal lyckas i att reproducera denna nya
minnesbild, har man befäst uttalsändringen och
erhållit ett nytt, i någon mån åt å-hållet förskjutet
a-ljud, som med tiden, derest samma process upprepas,
kan komma att öfvergå till ett utprägladt å-ljud.
Ad. N–n.
Ljudlära. Se Fonologi. Suppl. och Morfologi 2.
Ljung. 1. Socken i Göteborgs och Bohus län. 4,195
har. 1,528 innev. (1896). — 2. Socken i Östergötlands
län, endast Gullbergs härad. 9,840 har. 1,765
innev. (s. å.).
*Ljunga. 1. Norra L., socken i Jönköpings län. 4,642
har. 1,176 innev. (1896). — 2. Södra L., socken i
Kronobergs län. 12,414 har. 1,747 innev. (1896).
*Ljungarum. 3,207 har. 917 innev. (1896).
*Ljungberg, K. E., utarbetade ensam 4:de delen
af Agardhs »Statsekonomiska statistik». Hans
Sveriges materiella utveckling etc. utkom 1866. På
regeringens uppdrag utgaf han 1867 La Suède, son
dévéloppement moral, industriel et commercial. Han
har vidare skrifvit De diplomatiska angelägenheterna
(1891). Sedan 1894 är L. led. af Första kammaren för
Elfsborgs län.
*Ljungby. 1. Socken i Hallands län. 5,548 har. 1,767
innev. (1896). — 2. Socken i Kalmar län. 12,617
har. 3,649 innev. (s. å.). — 3. Socken i Kronobergs
län. 5,626 har. 1,962 innev. (s. å.) med inräkning
af köpingen. — 4. Köpingens folkmängd år 1896 var
675 pers.
*Ljunggren, G. H. J., föddes d. 6 Mars 1823. Han
tog 1889 afsked ifrån professuren. L. har utom
forts. af Svenska vitterhetens häfder etc. (hvaraf
5:te delen, »Striden emellan gamla och nya skolan
1815–1821», utkom 1S95) ytterligare utgifvit
Svenska akademiens historia 1786–1886 (2 bd,
1886). Han är hedersled. af Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg), led. af Fysiogr. sällsk (1865) och af
Vitt. hist. o. ant. akad. (1876) samt hedersled.
af Vet. soc. i Upsala (1887).
*Ljunghem. 1,579 har. 271 innev. (1896).
Ljungman, Axel Vilhelm, zoolog, riksdagsman,
f. i Ljungs socken, Göteborgs och Bohus län, d. 1
Sept. 1841, blef student i Upsala 1859, promoverades
till filos. doktor 1872 och var 1871–84 docent i
zoologi derstädes, men åtnjöt nära nog oafbruten
tjenstledighet med anledning af offentliga uppdrag
till främjande af det bohuslänska sillfisket. För
dess rationella skötsel och för belysningen af
sillens lefnadsförhållanden och sillfisket har han
verkat bl. a. genom en mängd dels särskildt utgifna
skrifter (åtskilliga öfvers. i »Report of United
States Commission of fish and fisheries»), dels
uppsatser i den af honom uppsatta och redigerade
»Bohuslänsk fiskeritidskrift» (1884–95) och i
»Nord. tidsskr. f. fiskeri» (af hvars årggr 5–7,
1879–82, han var medredaktör) m. m., hvarjämte han i
»Öfversigt af Vet. akadts förh.» (årg. 21, 23, 27, 28)
lemnat bidrag till kännedomen om ophiuriderna. 1880–82
och 1885–96 tillhörde han Göteb. o. Bohus läns
landsting. Sedan 1881 har L. varit led. af Andra
kammaren för Orust och Tjörn, gjort sig bemärkt genom
mängden af sina motioner och suttit i tillfälligt
utskott 1883–84, konstitutionsutskottet 1885–87 och
1891–98 (1887, 1891–98 som vice ordf.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
