Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lulua ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiskeriassistent 1876, fiskeriintendent vid Landtbruksakademien
1878 samt fiskeriinspektör och led. af
Landtbruksstyrelsen 1889, har författat
bl. a. Meddelanden rörande Sveriges fiskerier (2
bd, 1883, 88), Det stora sillfisket i Skåne under
medeltiden (i »Ant. tidskr.», bd 11, 1891) samt en
mängd artiklar rör. fiskarna och fisket i Nordisk
Familjebok. Han redigerar den af honom 1892 uppsatta
»Svensk fiskeritidskrift». 1892 blef han led. af
Landtbruksakademien.
Lundberg, Johan Teodor, bildhuggare, f. i
Stockholm d. 21 Juni 1852, ett par år elev af Lea
Ahlborn, studerade sedan 1872 vid Konstakademien
i 6 år. 1881 vann han akademiens kungliga medalj
för statyn Loke täljande mistelten (inköpt af
Konstföreningen). Sedan han följ. år för statyn
Vid badet belönats med akademiens resestipendium,
vistades han 1882–88 i Paris (till 1884) och
Italien. I Paris, der L. var elev af Falguière
och äfven arbetade på egen atelier, utförde han
statyerna Narren (1882; Salonen 1883) och Hatet
(eller Försåtet, 1883; utställd å Nationalmuseum),
bägge i naturlig storlek. På resan till Italien
utförde L. i München sitt stipendiatarbete, en torso
af en yngling (Konstakademien i Stockholm). I Italien
skapades statyetterna Per Svinaherde (1885; utförd
i brons samt köpt af Konstföreningen och H. M:t
konungen) och Liggande Capri-gosse (s. å.; köpt af
Konstföreningen), statyerna Första vapnet (1886;
naturlig storlek; utställd i Göteborg s. å.) och
Gosse, som kastar smörgås (1887; brons, naturlig
storlek, Konstföreningen) samt gruppen Fosterbröderna
(utförd 1887–88, exponerad i Stockholm 1888, i
Paris 1889 och i Köpenhamn 1890), som väckte stort
uppseende, beställdes af både svenska och danska
staten i brons och pryder nu Nationalmuseums park
och Charlottenborgs gård. L. har vidare utfört
goss-statyn Fiskaren (1890), Flickhufvud (1892),
åtskilliga arbeten 1892–94 för Upsala domkyrkas tre
portaler — dels reliefer i tympanonfälten (Christus
Consolator i södra portalen, Herdarnas tillbedjan
i vestra), dels fristående statyer (David, Mose,
Aron och Elias i södra portalen, Erik den helige,
Maria med barnet, Josef och Johannes i vestra
portalen), allt af sandsten, dels 6 små reliefer i
täljsten med ämnen ur Gamla test. i södra portalen —,
marmorstatyerna S. Georg och Våren (för arffurstens
palats 1895–96), bronsgruppen Konstslöjd (utförd
1896–97 för Nationalmuseums portik och bekostad af
E. Cederlund), den poetiska statyettgruppen Vågen och
stranden (1897; marmor, H. M:t konungen), den liggande
qvinnostatyn Sorg (1897), bronsstatyn Fackelbärare
(1897; för uppgången till H. M:t konungens våning
i Operan) och Olaus Petris bronsstaty (1898; afsedd
att resas vid Storkyrkans östra gafvel). Dessutom har
L. utfört en serie porträttbyster: arkitekten Clason,
arkitekturmålaren Axelson, norske stortingsmannen
Wiel, en ung tysk Fischer (samtliga i Rom) samt
arkitekten Wickman (1892), ärkebiskop Sundberg (1893;
marmor, Nationalmuseum), sånganföraren O. Arpi (1895)
och professor Svedelius (1897: för hans grafvård)
äfvensom porträttmedaljonger: professorskan C. Boklund
(1890), brukspatron Murén 1891), arkitekten Hårleman
(1893; Konstakademiens inre) samt pastor primarius Fehr (1897;
för hans grafvård). L. blef 1889 ledamot af samt
extra lärare vid Konstakademien och leder f. n. der
en kurs i punkteringskonst, hvarigenom det för
framtiden torde blifva möjligt att låta hugga ett
skulpturverk i Sverige i stället för att låta det
ske uti Italien. L. har dessutom infört i Sverige den
återupplifvade förträflliga renaissance-metoden att
gjuta brons »à cire perdue» (med vaxmodell). L. var en
af de fyra konstnärer, som 1894 inbjödos att täfla om
utförandet af Karl X Gustafs ryttarestaty i Malmö, ur
hvilken täflan Börjeson utgick som segrare. L:s konst
har ett utprägladt manligt och kraftigt grunddrag. Den
framställer också hälst manliga figurer och bildar
derigenom en kontrast mot Hasselbergs, mot hvilken den
afsticker äfven genom en viss hårdhet i behandlingen
af sjelfva huden. I »S. Georg» har L. dock visat,
att han kan på ett utmärkt sätt icke blott framhäfva
en härlig kroppsstruktur i stora linier, utan äfven
känsligt genomarbeta hudens partier och följa dem
i dess oändligt fina unduleringar. I »Vågen och
stranden» har han gifvit ett prof på lidelsefull
och poetisk natursymbolik, men i allmänhet är hans
konst strängt realistisk och mera lagd för det
klara episkt-monumentala än det lyriskt-musikaliska
och stämningsfulla. — L:s hustru, Ellen, dotter
af C. R. Nyblom, f. i Upsala d. 15 April 1869, har
uppträdt både som skaldinna, med diktsamlingen Lyriska
stämningar (1895; belönt 1894 med Svenska akad:s 2:dra
pris) m. m , ock som målarinna (blomsterstycken),
hvarjämte hon visat konstindustriel begåfning. J. K–e.
1. Lundberg, Karl Robert, genremålare, f. i
Stockholm d. 15 Febr. 1861, elev af xylografen
Engberg, vid Tekniska skolan och 1883–87 vid
Konstakademien (der han genomgick endast antik- och
modellklasserna), vistades 1888–90 i Finland,
Marokko och Paris (der han stannade åtta månader)
och bosatte sig hösten 1897 i England. L:s
förnämsta arbete är Stockholmsbilden Vid
högvakten (Konstnärsförbundets utställning, 1888;
Nationalmuseum), som väckte uppseende för sin
friskhet och sin behagliga färgstämning och vittnade
om inflytande från det franska friluftsmåleriet. Utom
andra genre-taflor, bland hvilka märkes Marokkanska
murare (Konstnärsförbundets utställning 1890), har
L. utfört landskap (Första December, Göteborg, 1891),
en del porträtt i tämligen litet format
(sjelfporträtt, historierade bröstbilder af medlemmarna i
komitén för Gamla Stockholm, utställningen 1897
m. fl.) samt aqvareller. J. K–e.
2. Lundberg (Seelig-L.), Lotten Jenny
Anne-Marie, skådespelerska, den föregåendes
hustru, född i Stockholm d. 31 Juli 1867, var elev
vid k. teatern 1884–86 och fäste då stor uppmärksamhet
vid sig såsom den fjortonåriga Hedvig i »Vildanden».
Hon var engagerad derstädes 1886–87, vid Svenska
teatern i Helsingfors 1887–89, hos Aug. Lindberg
1889-90, vid Svenska teatern i Stockholm 1890–91
och tillhör sedan 1891 Dramatiska teatern derstädes,
vid hvilken hon 1892 blef premieraktris. Hon trädde
1892 i äktenskap. Med lämpliga yttre gåfvor för
skådebanan förenar hon ett starkt temperament och
mycken förmåga af natursann, troskyldig framställning.
Bland hennes roller må vidare nämnas Iza i
»Bildhuggaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
