Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunds veckoblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lysol, kem. tekn., en till antiseptiska ändamål
använd blandning af kreosol (se d. o.) med harts- och
oljetvål. Se Desinfektion. Suppl.
Lystringsord, krigsv. Se Kommando.
*Lysvik. 20,183 har. 3,984 innev. (1896).
Lyttelton [li’ttölten]. Se Christchurch 2. Suppl.
Lyttkens, Ivar Adolf, skolman, språkforskare,
född i Gustaf Adolfs församling, Lunds stift,
d. 19 Jan. 1844, blef student i Lund 1862, filos.
doktor 1868, läroverksadjunkt i Lund 1869 och
docent i zoologi derstädes 1870. Sedan 1876 är
han folkskoleinspektör i Norrköping. L. har varit
ledamot af en mängd komitéer, såsom för utarbetande af
läroverksstadga 1874, för granskning af läroböcker
för folkskolorna 1885–87, för omarbetning af
normalplanen för undervisning i folkskolorna 1888,
för omarbetning af läsebok för folkskolan 1889–92,
för utarbetande af folkskolestadga för rikets större
städer 1894–95. Han var lekmannaombud vid kyrkomötet
1893. Såsom författare har L. framträdt dels med en
mängd läroböcker för skolan, bland hvilka må nämnas
Naturlära för elementarläroverken (I, 1875;
i sammandrag 1880) och Läslära (1883), deri han
framställer en ny metod (»ljudbindningsmetoden»)
för den första undervisningen i innanläsning (se
vidare Ljudmetoden, sp. 1535 f.), dels med flere
språkvetenskapliga arbeten. Tillsammans med professor
F. A. Wulff i Lund har nämligen L. utvecklat en
omfattande och resultatrik verksamhet för utredande
af en mängd frågor rörande modersmålets ljudlära och
rättskrifning. De vigtigaste af dessa skrifter äro
Svenska språkets ljudlära (1885), ett särskildt
genom sina storartade exempelsamlingar högst
betydande arbete, Förslag till ändringar i svenska
språkets rättskrifning (s. å.), ett af uppslagen
till 1880-talets lifliga strid för reformer i
rättskrifningen, en fråga för hvilken L. alltid
varmt intresserat sig och i reformatoriskt syfte
verkat, Om samhörighet och dess förhållande till
ljudenlighet (1886); Svensk uttalsordbok
(1889–91), vårt förnämsta och så godt som enda arbete
i sitt slag, och Metodiska ljudöjningar (1889).
Ad. N–n.
*Lyttleton, Th., föddes 1402.
*Lytton. 2. E. R. L. blef 1888 ambassadör i Paris
och afled der 1891.
Låck, låcka, bot., i Sveriges vestra landskap den
vanligaste benämningen på sipporna (se Anemone),
sålunda hvitlåckor, blåläckor i st. f. hvitsippor,
blåsippor.
Lågtyska. Se Plattyska.
*Lågvatten. Se vidare Tidvatten.
*Långared. 8,994 har. 2,098 innev. (1896).
*Långaryd. 24,275 har. 3,101 innev. (1896).
*Långaröd. 5,034 har. 1,724 innev. (1896).
*Långasjö. 14,344 har. 2,516 innev. (1896).
Långbenta flugor, zool. Se Dolichopodidae.
*Långelanda. 4,127 har. 1,843 innev. (1896).
*Långemåla. 15,244 har. 1,870 innev. (1896).
Långeslägtet, zool. Se Långa.
Långgren, bot. Se Dvärggren. Suppl.
Långheden, en ej synnerligen hög landtrygg i nordöstra
Vestmanland, vattendelare mellan Dal-elfvens och
Mälarens vattensystem.
*Långhundra, härad, omfattar ingen del af
Össebygarn. 33,998 har. 5,441 innev. (1896).
Långlask, sjöv. Se Lask.
*Långlöt, socken. 3,163 har. 527 innev. (1896).
Långmjölk. Se Tätmjölk.
Långmärken, sjöv. Se Öfverensmärken.
Långpannade oxen, zool. Se Nötkreaturet.
Långsalning, sjöv. Se Mast.
*Långsele. 15,779 har. 2,648 innev. (1896).
*Långserud. 22,388 har. 2,729 innev. (1896).
Lång sigt, handelst. Se Vexel, sp. 793.
Långsvärd. Se Longström.
*Långtora. 2,267 har. 642 innev. (1896).
Långvingnattskärreslägtet, zool. Se Nattskärrorna.
Långörade fladdermusslägtet, zool. Se Fladdermöss.
Låsbräken, bot. Se Ophioglosseae.
*Låstad, socken. 1,590 har. 464 innev. (1896).
*Låta gå. Jfr ock Gå för rum.
*Läby, socken. Se Vänge. 2.
Läder-mosaik l. läder-intarsia. Se Beck 2. Suppl,
och Hedberg, G., Suppl, samt Intarsia.
Läderplastik. Se Beck 2. Suppl.
Läffler, L. F. A. Se Leffler 2 (äfven i Suppl.).
*Lägersmål. Finlands strafflag af 1889 innehåller
utöfver de straffbestämmelser i ämnet, som förekomma
i den svenska strafflagen, äfven ett stadgande om
straff för lägersmål med qvinna, som fyllt femton,
men ej sjutton år. Dock är straffet såväl i detta
fall som då qvinnan varit yngre bundet vid den
förutsättningen, att hon ej förut blifvit lägrad.
J. H–r.
Lägervall, sjöv. Se Vall.
Lägre elementarläroverk. Se Lärdomsskola.
Läketunga, bot. Se Ophioglosseae.
Lämånar, sjöv. Se Vigflekar.
*Längbro. 3,049 har. 1,048 innev. (1896).
*Längelmäki tillhör sedan 1897 Borgå stift.
*Länghem. 9,434 har. 1,236 innev. (1896).
*Längjum. 1. Socken. 2,381 har. 868
innev. (1896). Vessby f. d. socken har till alla
delar uppgått i L. socken.
*Längmanska testamentsfonden. Den svenska andelen af
densamma uppgick vid 1896 års slut till 2,165,264 kr.
*Längnum, socken. 798 har. 331 innev. (1896).
*Länna. 1. 13,528 har. 2,444 innev. (1896).
— 2. 10,338 har. 1,184 innev. (1896).
*Lännäs. 1. 9,851 har. 2,370 innev. (1896).
— 2. Ytter-L. 23,466 har. 5,462 innev. (1896).
— 3. Öfver-L. 14,443 har. 1,127
innev. (1896).
*Länsväsende. Anmärkningsvärdt
beträffande länsväsendets terminologi i Sverige är, att från
slutet af 1500-talet termen »förläning» alltmer
börjar användas endast om sådana län, som icke
voro gifna under arfsrätt. Arfvelän benämndes i
stället donationer, och räknades dervid Norrköpings
besluts gods samt bröst- eller lifsarfvingegods
(se Bröstarfvingegods. Suppl.) såsom »donationer
med konditioner», hvaremot med »donationer utan
konditioner» afsågos gods, gifna till evärdlig
egendom. — Vid »förläningar» i nyssnämnda bemärkelse
skildes med hänsyn till deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
