Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenflycht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordmark–Klarelfvens jernväg (förr kallad Uddeholms
jernväg), smalspårig (0,891 m.), 88 km. lång,
tillhörig Nordmark–Klarelfvens jernvägsbolag, går
från Tabergs och Nordmarks odalfälts grufvor till
Uddeholms bruksegendom samt vidare till Edebäcks och
Skymnäs lastplatser vid Klarelfven, med sidolinier
till Hagfors bruk och Starrkärr. Jernvägen öppnades
för trafik d. 17 Dec. 1877. Bolaget trafikerar jämväl,
sedan d. 1 Okt. 1890, en 15 km. lång fortsättningsbana
från Björndalsbron till Munkfors, vid Klarelfven.
J. L.
Nordostkap. Se Tjeljuskin.
*Nordqvist, J. C., öfvertog 1888 genom kontrakt med
regeringen operans ledning, men lemnade 1892 denna
befattning, sedan operan till följd af ogynsamma
omständigheter bragts i mycket stora svårigheter,
och utnämndes samtidigt till förste hofkapell
mästare. Redan 1889 hade han lemnat dirigentskapet
vid Musikföreningen. 1894–97 var N. led. af komitén,
som utarbetade musik till svenska mässan.
Nordranen. Se Kanen.
Nordsjölera, geol. Se Litorinahafvet. Suppl.
Nordstedt, Karl Fredrik Otto, botanist, f. i
Jönköping d. 20 Jan. 1838, student i Lund 1856,
egnade sig först åt läkarebanan, men drogs tidigt
helt öfver till botaniska studier, på hvilkas
riktning algologen J. G. Agardhs inflytande blef
af afgörande betydelse. Först tog N. i tu med
den äfven i systematiskt afseende ofullständigt
kända algordningen Characeae och utgaf öfver
denna en serie publikationer och (tillsammans med
L. J. Wahlstedt) Characeae Scandinaviae exsiccatae
(3 fasc., 1871–74). Sedermera vidgade han sina
specialstudier till så godt som alla afdelningar
bland sötvattensalgerna, till hvilkas främste kännare
N. torde vara att räkna. Särskildt beträffande
Desmidiacéerna är han utan tvifvel den störste nu
lefvande auktoriteten. Sina forskningsresultat har
han nedlagt i bl. a. Index desmidiacearum (1896;
utg. med understöd af Vet.-akad.) och det i förening
med Wittrock och Lagerheim utgifna verket Algae
aquae dulcis exsiccatae, hvaraf 1877–96 utkommit
29 fasciklar. Såsom utgifvare och förläggare af
»Botaniska Notiser» sedan 1871 har N. utöfvat ett
icke obetydligt inflytande på de botaniska studierna i
vårt land. N. är sedan 1880 konservator vid Botaniska
institutionen vid Lunds universitet, hvilket 1881
kreerade honom till filos. hedersdoktor. N. är led. af
Fysiogr. sällsk. i Lund (1871) och Vet.-akad. (1887).
G. A.
*Nordstjerne-orden. Till kommendörer af 2:dra
kl. utnämnas numera äfven svenskar.
*Nordstrand. Rad 4 står 1436 bör vara 1634.
Nordström, Karl Fredrik, landskapsmålare, tecknare,
f. på Höga (ej Haga), Tjörn, d. 11 Juli 1855, blef
1875 elev vid Konstakademiens principskola, medan han
deremot tre gånger förgäfves gjorde försök att inkomma
i dess antikskola, och af Fersens 1876–78. 1880 gjorde
han en resa till Belgien, der på utställningen i
Gent en tafla af den franske impressionisten E. Manet
gjorde ett så starkt intryck på honom, att han begaf
sig till Frankrike. I Paris, men hufvudsakligen i
Lyons-la-Forêt (Normandie) 1881 och i byn Gréz
1882 arbetade han, på sistnämnda ställe drifvande
ihärdiga friluftsstudier, starkt påverkad af
impressionisternas 7:de utställning. 1882 exponerade
N. två landskap på »Salonen», men nödgades af brist
på medel hemvända. I Birgers, Josephsons och Hagborgs
utställning i Göteborg 1883 förmåddes N. deltaga
med två taflor, som såldes (till Fürstenberg och
Lamm). Han fick af Fürstenberg beställning på en
ny tafla, reste 1884 å nyo till Frankrike, vistades
till Juni 1886 åter i Gréz under energiskt arbete,
tog lifligt del i »opponentrörelsen» och gjorde 1886
en viss succés på »Salonen» med Skogsdunge från Gréz
(M. Waerns arfvingar) och Friluftsporträtt af fru
N. som fästmö (Fürstenbergs galleri), hvilka funno
köpare på Valands utställning i Göteborg s. å. Under
vistelsen på Tjörn 1886–88 arbetade han flitigt efter
naturen och utvecklade sin färgton från fransk till
alltmera nordisk. Bosatt i »Gula huset» på Skansen
(Djurgården) hösten 1888–sommaren 1892 började
han se naturen med en drömmande lyrikers ögon,
och en sommarvistelse i Visby 1889 gaf åt hans
konst impuls till en allvarligare, högstämdare
hållning. På verldsexpositionen i Paris 1889
utställde han åtskilliga taflor, mest snö-effekter,
och på konstnärsförbundets utställning i Köpenhamn
hösten 1892 rönte han stor framgång med en serie
Djurgårdstaflor. I dessa framträder en medveten
sträfvan efter dekorativ hållning och dekorativ
enkelhet, med undvikande af oväsentliga detaljer,
på det att en så mycket mera samlad och ostörd
stämnings- eller känsloverkan skall framkallas. Dit
höra Marsqväll på Skansen (K. Fåhraeus), Nattstämning
på Stockholms ström (Prins Eugen), Utsigt öfver
»Fåfängan», nattstämning (dr Walter, Göteborg),
I vinterhamn, alla från 1891, samt Det gula huset
(Göteborgs museum) och Bellmansbilden Templet
(Kristiania nationalgalleri), bägge från 1892. I
Köpenhamn lärde N. värdera den nyaste danska
konsten (J. Paulsen, Hammershöj m. fl.) och tog
intryck af fransmannen Gauguins klara dekorativa
förenkling. Under vistelse på Tjörn 1892–93 utförde
han de kärft allvarliga vestkustbilderna Påskeld
(A. L. Zorn) och Ovädersmoln, och under vistelsen i
Varberg och (om somrarna) i den derutanför liggande
byn Äppelvik 1893–95 tillsammans med Bergh och Kreuger
(»Varbergsskolan») fortsatte han denna stränga,
manliga och dystra stil, hvarjämte han sökte förena
det dekorativa i linierna med fördjupning i färgen
och särskildt gifva denna en utprägladt nordisk
ton. Resultaten visade sig på Konstnärsförbundets
utställningar i Stockholm 1894–95 i bl. a. Varbergs
fäste (Fürstenbergs galleri), Skymningsmotiv
från Varberg (Nationalmuseum), Natt, alla från
1894, Granngårdarna i Äppelvik, Solglitter på
hafvet (1894–95) och Borreberg på Tjörn (1895,
prins Eugen). Hans senaste taflor äro En vårafton
från Roslagstull och Månuppgång i Bellevue park
(båda från 1896; tillh. C. R. Lamm), Vinterafton vid
Eoslagstidl (1897), Hartippen på Tjörn (Fürstenbergs
galleri) och Höga på Tjörn, bägge från 1897–98. I sina
sista arbeten har N. lagt mera vigt vid detaljerna,
utan att helhetsverkan lider. N. hör genom sin starka
konseqventa utveckling till de intressantaste bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
