- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
1775-1776

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oskar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


*Ossian. Jfr Th. Hasselqvist: »’Ossian’ i den svenska
dikten och litteraturen jämte inledning» (akad. afh.,
Lund 1895).

Ossip Schubin. Se Kirschner, A. Suppl.

*Ost. Sp. 441, r. 30, står nära staden bör vara i byn;
samma sp., r. 51, står hästmjölk bör vara stomjölk.

*ostende, med öfver 27,000 innev., skall, enligt 1898
antagen plan, erhålla flere rymliga hamnar, hvilka
skola blifva i stånd att mottaga handelsfartyg af
det största djupgående.

Osteometri. Se Antropometri. Suppl.

*Osterode. 1. Staden hade 11,278 innev. 1895.

Ostinops cristata, japun, zool. Se Icteridae.

Ostpreussen hade 2,006,689 innev. 1895. Jernvägarna
hade s. å. en längd af 1,806 km.

Ostracion. Se Koffert-fiskar.

*Ostrau, stad i Mähren, hade 19,243 innev. 1890. Rika
Stenkolsgrufvor. — På andra sidan Ostrawitza, i
österrikiska Schlesien, ligger köpingen O. (Polska
O
.) med omkr. 7,000 innev.

Ostrimmiga boniten, zool. Se Tonfiskslägtet.

*Ostrog har nu omkr. 20,000 innev.

Ostronskrapa. Se Ostronfiske.

Ostwald [å’stvalt], Wilhelm, tysk fysiker och
kemist, f. i Riga 1853, student i Dorpat 1872,
amanuens hos fysiske professorn derstädes
v. Oettingen 1875 och docent 1877, blef 1881
professor i kemi vid polyteknikum i Riga och 1887
professor i fysikalisk kemi i Leipzig. Redan i Dorpat
utmärkte O. sig genom sina af flit och originalitet
präglade undersökningar, särskildt Volumchemische
studien
(1878) och Studien zur chemischen dynamik
(1883–85). Genom Arrhenius fästes hans uppmärksamhet
på det nära sambandet mellan syrors ledningsförmåga
för elektricitet och deras förmåga att åstadkomma
kemiska reaktioner. Hans arbeten riktades en lång
tid nära nog uteslutande åt detta håll. Hit höra
Elektrochemische studien (1885–87), Affinitätsgrössen
organischer säuren
(1889) och Die farbe der jonen
(1892). Nära detta område ligga äfven hans Studien zur
kontaktelektricität
(1887) och andra arbeten angående
»droppelektroder». Sedan 1892 har han framträdt såsom
en varm målsman för den s. k. »energetiska skolan»,
hvars främste förkämpe han blef, särskildt efter
det vid naturforskaremötet i Lybeck (1895) hållna
föredraget »Ueberwindung des wissenschaftlichen
materialismus». Ännu mer än genom sina vetenskapliga
undersökningar har O. blifvit känd genom sin Lehrbuch
der allgemeinen chemie
(1:sta uppl. 1885–88; 2:dra
uppl. 1891) och den af honom 1887 under (nominel)
medredaktion af van’t Hoff uppsatta »Zeitschrift
für physikalische chemie». I sin lärobok, som
nära nog alldeles saknade föregångare, samlade
och bearbetade han kritiskt dåtidens material inom
den fysikaliska kemien, i den senare samlade han
de förut kringspridda alstren af forskningen på
detta fält till ett mäktigt helt. En gnistrande
och fruktad kritik i tidskriftens referatafdelning,
härstammande från O:s fint skurna penna, höll den
lärda verlden i en ständig spänning. O. hade den
stora lyckan att få i tidskriften från dess första
band föra fram teorierna om utspädda lösningar och den
elektrolytiska dissociationen, hvilka revolutionerade
den fysikaliska kemien. Genom denna sin verksamhet
har O. inlagt ovärderliga förtjenster om den
oerhördt snabba utbredning, som de nya åsigterna
vunnit. Äfven genom mindre läroböcker, såsom
Grundriss der allgemeinen chemie (2:dra uppl. 1890)
och Grundlagen der analytischen chemie (1894), har
O. i vidsträcktaste grad utbredt de nya lärorna. Hans
intresse för den historiska utvecklingen af
vetenskapen föranledde honom att (från 1889)
utgifva »Klassiker der exakten wissenschaften»
(nytryck af vigtiga arbeten). Äfven hans stora
Elektrochemie (1894–95) behandlar materialet
hufvudsakligen från historisk synpunkt. År
1894 stiftade O. »Deutsche elektrochemische
gesellschaft», hvars ordförande han var till 1898.
S. A–s.

*Osuña [åsu’nja]. Läs Osūna [åsūna].

Oswego-te. Se Monarda och Té, sp. 1461.

Otfried Myllus [-frid]. Se H. F. W. K. Müller
(sp. 561–562).

*Othem. 5,353 har. 1,042 innev. (1897).

Othrys, bergskedja i norra Grekland, en östlig
utgrening af Pindos, från hvilket den skiljer sig
vid berget Veluki l. Tymphrastos (2,319 m.); vid
Hierakovuna l. Gerakovuni (1,126 m.) delar den sig i
tre hufvudkedjor, af hvilka en går mot n. (Tsiragotika
l. Tsiragia) och bildar den vestra omkretsen kring
Voloviken, en annan mot n. ö., slutande med berget
Chlomo (900 m.), den tredje
gör en båge mot ö. s. ö. och slutar med halfön Stavro,
som skiljer norra Eubea från Volovikens mynning. De
största höjderna äro Hagios Elias-(1,694 m.) och
Maorika (1,578 m.).

Otolit. Se Öronstenar.

Otomycosis aspergillina. Se Aspergilius. Suppl.

Otta. Se Ottesång.

*Ottar, kallad Vendelkråka. Se Ynglingaätten, sp. 107.

*Ottarp, socken i endast Luggude härad. 2,880
har. 1,682 innev. (1897).

*Ottawa. 2. Staden hade 44,154 innev. 1891 och är
säte för en romersk-katolsk ärkebiskop.

Ottavand. Se Vaagevand.

*Ottenby. Emedan stamstuteriet blef omåttligt dyrt,
beslöt 1892 års riksdag, på hemställan af K. M:t,
att stuteriet med hingstdepot skulle nedläggas och
kungsgården utarrenderas fr. o. m. 1894. Men 1894
träffade Arméförvaltningen aftal med arrendatorn
om upprättande på 10 år af en remontdepot vid
O. med plats vinter och sommar för 200 remonter
och på sommaren dessutom, om så erfordras, för
ytterligare 200 remonter, åt hvilka arrendatorn skulle
tillhandahålla betesmark, foder och vatten. På grund
af betenas otillräcklighet och bristande tillsyn
blefvo remonterna ytterligt afmagrade; saken blef
föremål för ej blott skarpt klander i pressen och
riksdagen utan äfven administrativ undersökning
och rättegång.

*Ottensen införlifvades 1889 med Altona.

*2. Otter, K. G. von, utnämndes 1889 till vice amiral,
lemnade generallotsdirektörsämbetet d. 20 Juli 1892
och statsrådsämbetet d. 16 Dec. s. å. med tillstånd
att qvarstå såsom vice amiral i Flottans reserv,
ur hvilken han tog afsked 1896.

*3. Otter, F. V. von, blef 1892 vice amiral. Han är
sedan 1891 led. af Första kammaren för Blekinge län,
hvars landsting han tillhört sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfat/0896.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free