Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reel frihet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfostrande. Han vill göra folkskolan till bottenskola,
men betonar derjämte de skilda skolarternas olika
uppgifter. Han har skrifvit bl. a. Theorie und praxis
des volksschulunterrichts (tills. med Pickel och
Scheller; 8 bd, 1879–85), Pädagogik im grundriss (2
uppl. 1892), uppsatte 1875 tidskriften »Pädagogische
studien», som han redigerade till 1893, och utgifvet
sedan 1888 »Aus dem pädagogischen universitätsseminar
zu Jena» äfvensom »Encyklopädisches handbuch der
pädagogik» (1894 o. f.) samt (tills. med O. Flügel)
»Zeitschrift für philosophie und pädagogik» (1894
o. f.). I Jan. 1895 höll han på inbjudning pedagogiska
föreläsningar i Stockholm.
Reinach [räna’ch], Joseph, fransk politiker, f. 1856,
af judisk familj, 1877 medarbetare i »République
francaise», 1881–82 Gambettas kabinettschef, var
såsom direktör för »République française» en af de
ifrigaste försvararna af opportunismen och Boulangers
afgjorde motståndare. 1889 valdes han till deputerad. Han har skrifvit
åtskilliga geografiska, historiska och politiska
arbeten, bl. a. Les petites Catilinaires (mot
Boulanger; 2 uppl., 1891), La France et l’Italie
devant l’histoire (1893), Pages républicaines (1894)
och Démagogues et socialistes (1896), samt utgifvit
Gambettas politiska tal (11 bd, 1881–85), och
»Dépêches de la défense nationale» (1886). — Hans
broder Théodore R., f. 1860, har skrifvit flere
historiska arbeten, bl. a. Histoire des israélites
depuis l’époque de leur dispersion jusqu’à nos
jours (1885; »Israeliternas historia från deras
förskingring till våra dagar», 1891), Trois royaumes
de l’Asié Mineure: Cappadoce, Bithynie, Pont (1888)
och Mithridate Eupator, roi de Pont (1890), båda
prisbelönta af Franska institutet.
*Reinecke, K. H. K., afgick 1895 från
kapellmästarebefattningen.
*Reinhardt, K. E. F., afled d. 10 April 1896.
Reinhold, C., psevdonym. Se Köstlin, Chr. R.
Reinisch, Leo, österrikisk egyptolog och lingvist,
f. 1832, sedan 1868 professor i egyptologi i Wien, har
flere gånger besökt Egypten och s. derom belägna land
(Eritrea och Abessinien) samt studerat der boende
folkstammars språk och derom skrifvit bl. a. Die
burea-sprache (1874), Die nubasprache (2 bd, 1879;
grammatik, text och ordböcker), Texte und wörterbuch
der bilin-sprache (1883, 88) samt afhandlingar
öfver kunama-, bilin-, saho-, kuara-, kafa-språken
m. fl. (i Vet.-akad:s i Wien »Sitzungsberichte»).
*Reinkens, J. H., dog 1896 såsom biskop i Bonn.
*Reinthaler, K. M., dog 1896.
Reis, Philipp, tysk fysiker, f. 1834, lärare nära
Homburg, död 1874. Se Telefon, sp. 1518.
Reiselska häfverten, fys. Se Würtembergska häfverten.
*Reitzel. Förlagsaffären sammanslogs 1896 med det
gyldendalska förlaget.
Réjane [reṡja’n], Gabrielle (egentligen Réju), fransk
skådespelerska, f. 1857 i Paris, utmärkte sig pä
Vaudeville-teatern i samma ungdomligt ystra genre
som m:lle Déjazet förr uppburit, öfvergick till
Ambiguteatern 1882 och Palais-Royal-teatern 1883,
men har sedan denna tid föredragit att uppträda såsom
gäst å olika skådebanor. 1892
ingick hon äktenskap med Grand-Théâtres föreståndare
Porel. Hon förkroppsligar på scenen den äkta
parisiskans skiftningsrika kynne och är starkast i
framställandet af kriserna i qvinnans lif. Bland
R:s roller må nämnas Madame Sans-Gène, Nora (i
Ibsens »Dockhem»), Sapho (efter Daudets roman)
och Lysistrata.
Rekabiter. Se Rechabiter. Suppl.
*Rekognitionsafgiften utgår med samma belopp som
förut enl. k. förordn. ang. bevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter d. 2 Dec. 1892.
*Rekognitionsskog. Jämlikt k. br. d. 5 Febr. 1897 har
Ofvansjö-Torsåkers bergslagsallmänning i Gestrikland
afsatts till kronopark under iakttagande af vissa
öfvergångsstadganden i syfte att efter förloppet
af 30 år all annan utsyning åt enskilde skall
upphöra än för bergsbruket, i fall sådant der
fortfarande bedrifves. Deremot qvarstår det gamla
nyttjanderättsförhållandet till Kengis’ kolfångstskog
i Norrbotten, emedan regleringsförslaget icke
vunnit bruksegarnas godkännande. Sistnämnda skog
ensam omfattar 14,104 har, och rekognitionsskogarnas
sammanlagda areal utgör nu (1898) 29,792 har. Bland de
öfriga, belägna i mellersta Sverige, märkes Dannemora
grufallmänning, 1,963. har, Åkers bruksallmänning,
6,832 har, och Tunabergs kopparverks allmänning, 1,605
har. Kbg.
Rekord. Se Record.
Rekurrensspirillen, den bakterie, som orsakar
återfallsfeber (Febris recurrens). Se
Bakteriologi. Suppl., sp. 541.
*Religionsbrott. Genom 1890 års lag
angående ändringar i strafflagen har bland
religionsfridsbrotten äfven upptagits störande
af sammankomst för gemensam andaktsöfning,
som ej är att hänföra till gudstjenst.
Straffbudet för åstadkommande af förargelse hos
främmande trosbekännare genom gäckeri med
deras troslära har deremot bortfallit.
J. H–r.
Rembert. Se Rimbert.
*Rembrandt. Det å sp. 904 nämnda Damporträttet (af
1632) i Nationalmuseum anses numera (enl. Bodes
supposition), i likhet med en del andra s. å. daterade
damporträtt, föreställa icke Saskia utan R:s äldsta
syster Lysbeth. Den äfven i Nationalmuseum förvarade
förut s. k. Ziskas sammansvärjning (sp. 906) eller
»Makkabeernas måltid» har enl. de nyaste upptäckterna
(1891–92) visat sig (enl. H. de Groot och K. Madsen)
framställa Batavernas sammansvärjning under Claudius
Civilis mot romarna och utgör midtpartiet af en på
beställning af staden Amsterdam för ett väggfält i
dess rådhus omkr. 1662 utförd tafla, som, okändt
af hvad anledning, aldrig kommit att intaga sin
bestämda plats och sedermera, förmodligen genom
den holländska familjen Peill, som skänkte den
till svenska konstakademien, kommit till Sverige. I
Münchens kopparstickskabinett finnas 4 handtecknade
utkast till denna tafla. Rembrandtforskningen
har under de sista 15 åren bedrifvits med en
beundransvärd flit och har att framvisa storartade
resultat. Samtidens främste kännare af R:s taflor är
tysken W. Bode. Andra framstående Rembrandtsforskare
äro holländarna Vosmaer, Bredius och Hofstede de
Groot samt fransmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
