Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rochefort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Rochefort, V. H., återvände på grund af den utfärdade
allmänna amnestien i Febr. 1895 till Paris. Han
började 1896 publicera sina memoarer, Les aventures
de ma vie.
Rochefoucauld [råsjfoukå], La, stad i franska
depart. Charente, vid Charentes biflod
Tardoire. Omkr. 2,500 innev. Slott från 9:de
årh. (ombygdt 1518–40), den berömda slägten La
Rochefoucaulds stamborg.
*Rochester. 2. Staden hade 133,896 innev. 1890 och
har nu (1898) öfver 160,000. Privatobservatorium
med en 16 tums refraktor.
*Rochholz, E. L., dog 1892 i Aarau.
*Rochon, A. M. Sp. 1265, r. 2 och 3, står
Dubbelmikrometer bör vara Dubbelbildmikrometer.
Rocka, bot. Se Raphanus.
*Rockall. Der skall en meteorologisk station anläggas,
genom elektrisk kabel förenad med Skotland.
Rockbär, bot. Se Vaccinium. sp. 11.
*Rockford hade 23,584 innev. 1890, af hvilka omkr. 1/3
beräknas leda sin härkomst från Sverige. Ej mindre
än sju svenska församlingar finnas der, tillhörande
olika samfund.
Rod [rådd], Édouard, schweizisk-fransk romanförfattare
och kritiker, f. 1857 i Nyon (kantonen Vaud),
studerade vid Bonns och Berlins universitet, hvarefter
han bosatte sig i Paris och skref romaner, till en
början i Zolas naturalistiska anda, bl. a. Côte
à côte (1882, ett angrepp på reformerta kyrkans
ortodoxi), samt gjorde sig bemärkt genom en skarp
kritik öfver Victor Hugos skaldskap. Snart nog bröt
R. med naturalismen, och hans senare romaner gå i
en afgjordt idealistisk riktning, röjande påverkan
af Schopenhauer och Tolstoi. R. redigerade 1884–87
»Revue contemporaine», var 1887–92 professor i
jämförande modern literatur i Genève och flyttade
derefter tillbaka till Paris. I den pessimistiskt
filosoferande romanen La course à la mort (1885)
tecknar han den intellektuella egoismens öfverdrifna
analyseringsbegär; en sträfvan efter frigörelse
derifrån genomgår denna romans fortsättning Le sens
de la vie, (1889; »Lifvets mening», 1890; prisbelönt
af Franska akad.), i hvilken individens offrande för
familjen prisas. R. skildrar med ofta gripande styrka
ädla manliga karakterers skeppsbrott, konflikterna
mellan passion och samvete, mellan de individuella och
samhälleliga krafven. De märkligaste af hans öfriga
romaner äro La sacrifiée (1892; »Offret», s. å.), La
vie privée de Michel Teissier (1893), La seconde vie
de Michel Teissier (1894), Les roches blanches (1895;
»Hvita klipporna», 1896) och Le ménage du spasteur
Naudie (1898), en bok om protestantismen. Han har
äfven skrifvit kritiska studier öfver Rich. Wagner
(1880), Leopardi (1888), Dante (1891) och Stendhal
(s. å.) samt Les idées morales du temps present
(s. å.). F. n. är han sysselsatt med utgifvandet på
franska af en samling af utlandets yppersta romaner
(bland dem äfven skandinaviska).
Rodan-ammonium l. cyan-ammonium. Se
Ammoniak-salter.
Rodan-qvicksilfver l. qvicksilfverrodanid. Se
Qvicksilfver.
*Rodhe, E. H., har bevistat kyrkomötena 1888, 1893 och
1898 samt är sedan 1894 led. af Första kammaren för
Göteb. och Bohus län. 1889 blef han led. af Vet. och
vitt. samhället i Göteborg och 1893 teol. doktor.
2. Rodhe, Eva, skolföreståndarinna, den föregåendes
kusin, f. å Timmersjö, Halland, d. 18 Sept. 1836,
förestod 1862–78 en högre flickskola i Uddevalla,
vistades 1878–81 utrikes för pedagogiska studier
och förestår sedan 1881 den af henne i Göteborg
grundlagda »Eva Rodhes praktiska arbetsskola», afsedd
för gossar och flickor under 12 år. I denna skola
har hon infört ett af hennes medhjelparinna fröken
Maya Nymann Utarbetadt särskildt slöjdsystem, som
utgör en mellanlänk mellan de sysselsättningar,
som förekomma t. ex. i Fröbels kindergarten, och den
för äldre lärjungar lämpade pedagogiska slöjden och
som vunnit utbredning i England och Nord-Amerika
under namnen »The Eva Rodhe model series» och »The
connecting link». Fröken R. är sedan 1890 led. af
Göteborgs allmänna folkskolestyrelse.
3. Rodhe, Bengt Karl, skolman, läroboksförfattare,
den föregåendes frände, född d. 14 Mars 1834 i
Gunnarps socken, Halland, arbetade i ungdomen
som dräng och på fabriker, senast vid
Mölndal, der han verkade äfven som predikant
och genom P. Wieselgren fick en lärareplats
vid fabriksskolan. Efter att 1860 hafva
tagit folkskolelärareexamen och 1860–64 varit
lärare vid en folkskola i Göteborg företog han
på offentligt uppdrag en resa till Tyskland
och Schweiz för att studera ljudläsemetoden,
hvarefter han införde och för svenskan
bearbetade den s. k. ljudskrifläsemetoden,
hvilken nu användes nästan öfverallt i vårt land,
der den grundläggande undervisningen uteslutande
bedrifves af skolan. 1867 öppnade han i Göteborg
egen skola, hvilken från primärskola småningom
utvidgades till ett 3-klassigt elementarläroverk,
och 1869 ett småskolelärarinneseminarium, båda
mycket besökta. Dessutom verkade han såsom
författare af läseböcker för småskolan, hvilka
utgått i öfver 800,000 exemplar, af skrifter rör.
uppfostran, äktenskapet m. m., såsom populär
föreläsare och som väckelsepredikant. Han afled i
Stockholm d. 7 Jan. 1897.
Rodin [rådä’ng], Auguste, fransk skulptör, f. i
Paris 1840, elev af Barye och Carrier-Belleuse,
debuterade på »Salonen» 1875 med en porträttbyst
af Garnier (terracotta) och har sedermera skapat en
rad porträttbyster (t. ex. af J. P. Laurens, brons,
1880; Carrier-Belleuse, terracotta, 1881; Danielli,
brons, 1883; V. Hugo, brons, 1884; A. Proust, brons,
1885; Pavis de Chavanne, marmor, 1892) och statyer
(t. ex. af B. Lepage, Claude Gelée och det storartade
monumentet öfver V. Hugo, i Panthéon). Hans af
skriftställareföreningen i Paris beställda staty
af Balzac (1898), ett oformligt och ofattligt
symbolistiskt verk, i hvilket R. dock påstår sig
hafva återgifvit »Balzacs själ», refyserades. Bland
R:s öfriga arbeten må nämnas Kopparåldern (1877,
brons; i Luxembourg), Johannes döparen (1880, brons,
1881; i Luxembourg), Kyssen (marmorporträttgrupp till
Palais des Arts décoratifs), Calais’ borgare (marmor,
1889). Sedan 1890 har han deltagit i dissidenternas
utställning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
