Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stambuloff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne fången vid Tönning (1713), fick passeport
och tog under Karl XII:s ögon del i striderna vid
Stralsund 1715, utnämndes s. å. till öfverste vid
Dnjesterska dragonerna och adlades 1716. På konungens
befallning trädde han i brefvexling med de polacker,
som 1715 bildade en konfederation och upptogo striden
emot konung August. Vid Stralsunds kapitulation
(Dec. 1715) blef S. sachsarnas fånge och fick
vistas i Mecklenburg, men begaf sig 1716 under en
skenfager förevändning in i Polen, lät taga sig af
de konfedererade, samlade adeln i Stor-Polen till
landtdag i Szrim, eldade dess mod, tillbakaslog ett
sachsiskt öfverrumplingsförsök och tog med stormande
hand det befästa Posen. Den sachsiske fältmarskalken
Flemming satte ett pris af 50,000 rdr sp. på S:s
hufvud. Med 3,600 man och 24 kanoner drog denne in
i polska Preussen, der 6,000 man polsk-litaviska
trupper stötte till. Mot S:s varningar inlät man
sig vid Kowalewa med sachsiske generalen Bozen i en
batalj, som slutade med polackernas nederlag. Sedan
stillestånd slutits emellan Sachsen och republiken,
lemnade S. Polen, uppsökte 1717 kung Karl i Lund
och var sedan hans ständiga sällskap på resor och i
fält. I Norge förde han 1718 befäl öfver 900 ryttare
och dragoner. När prins Fredrik af Hessen efter Karl
XII:s död lät utdela krigskassan bland generaler och
öfverstar, föll intet på S:s lott. Han gick 1720
såsom generalmajor i holsteinsk tjenst, tog afsked
derur 1728, kom 1730 till Sverige, men landsförvisades
enl. Svea hofrätts dom af d. 7 Jan. 1731, emedan han
1721 sökt verka för hertigens af Holstein intressen
i Sverige. Sedermera var han, såsom i hufvudartikeln
nämnes, i polsk och fransk tjenst och kommendant
i Hamburg. Efter hattpartiets seger upphäfdes
landsförvisningsdomen genom k. resolution af d. 31
Jan. 1739. Hans begäran att vid finska krigets utbrott
(1741) få träda i svensk tjenst afböjdes emellertid
af general-en-chef Lewenhaupt, efter hvilkens
fängslande (1742) S. rent af föreslogs till högste
befälhafvare. Vid riksdagen 1742–43 arbetade han,
då ledamot af riddarhuset, först för hertig Peters
af Holstein, sedermera för Frankrikes kandidat
prinsens af Birkenfeld val till tronföljare och
höll för sistnämnda ändamål med franska pengar öppen
taffel för 30 personer, men tyckes med tiden hafva
blifvit förtrogen med den, som till slut valdes, Adolf
Fredrik, och hafva gynnat hans planer på en utvidgad
konungamakt (1751). S. var gift med kosakfältherren
Orliks äldsta dotter (d. 1728). Han dog på Nöbbeled
i Småland d. 21 Juni 1758.
*Stengårdshult. 9,546 har. 554 innev. (1897).
7. Stenhammar, Ernst Vilhelm Emanuel, arkitekt, son af arkitekten
P. U. S. (se S. 5), f. i Stockholm d. 26 Mars
1859, var elev vid Tekniska högskolan 1877–82, vid
Konstakademien 1882–84 och utbildade sig ytterligare
såsom ritbiträde hos arkitekterna Isaeus, Kumlien,
Melander och Salin samt genom utländska studieresor
1881 och 1889. S. blef 1887 assistent i arkitektur
vid Tekniska högskolan och 1896 derjämte extra lärare
i husbyggnadskonst samt utnämndes i Dec. 1898 till
lektor i sistnämnda ämne derstädes. Derjämte utöfvar
han privat arkitektverksamhet. Bland hans arbeten
märkas i Stockholm: husen
Malmskillnadsgatan 60 (1887), Linnégatan 22 (1889), tre hus
vid Karlaplan: n:r 8 & 6 (1888), 3 (1889) samt
Karlavägen 38 (1889), Torstensonsgatan 15 (1890) och
det för sin modernt-praktiska amerikanska sten- och
jernkonstruktion och originella dekoration synnerligen
intressanta väldiga affärshuset Centralpalatset
(1895–98) vid Rödbotorget. Dessutom har S. utfört
ritningar till åtskilliga villor, bland hvilka
märkas: H. v. Kochs (1896) och (1897) grefve Kallings
villor, båda å Djursholm, samt konstnärens egen
villa å Ingarö (1898). I landsorten har S. lemnat
ritningar till Vesterbottens enskilda banks hus i
Umeå (1894–96), Göta kanalbolags hus i Motala, skolhus
i Visby m. m., hvarjämte han restaurerat slotten
Helliden vid Tidaholm (1895–97) och Sjöö i Upland
samt Mälareprovinsernas enskilda bank i Vesterås.
J. K–e.
8. Stenhammar, Karl Vilhelm Eugen, tonsättare,
den föregåendes broder, f. i Stockholm d. 7
Febr. 1871. Elev af E. Andersson, Dente,
Hallen, Heintze samt af H. Barth i Berlin, tog
S. organistexamen 1890 och har inom kort tid gjort
sig känd som grundlig musiker, kompositör, pianist
och dirigent, i hvilken sistnämnda egenskap han sedan
1897 förestått Filharmoniska sällskapet i Stockholm
samt stundom hofkapellets symfonikonserter. Jämte Tor
Aulin har han framgångsrikt konserterat i Danmark
och Tyskland och der vunnit erkännande äfven
som tonsättare. S. har komponerat musikdramerna
Glidet på Solhaug (antagen till uppförande i
Berlin), Tirfing (1898, i Stockholm), körverken
Snöfrid, I Rosengården, balladen Flores och
Blanzeflor, orkestersaker, stråkqvartetter,
konsert m. fl. stycken för piano samt solosånger.
A. L.
*Steninge. 1,410 har. 632 innev. (1897).
*Stenkol. 2. Tekn. Ang. bestämmelserna för
eftersökande och bearbetning af stenkolsfyndigheter
se Gruflagstiftning. Suppl. Enligt en för engelska
parlamentet våren 1898 framlagd officiel berättelse
voro produktionen och förbrukningen af stenkol i
följ. land 1896 i 1000-tals ton: Storbritannien
198,552 och 153,243, Tyskland 85,690 och 79,568,
Belgien 21,252 och 17,234, Frankrike 28,750 och
37,789, Österrike-Ungern 11,033 och 15,923, Ryssland
9,229 och 11,556, Sverige 226 och 2,276, Italien
305 (brunkol) och 4,062, Spanien 1,853 och 3,732,
Nord-Amerikas Förenta stater 174,216 och 171,840,
Canada 3,396 och 5,539, Japan (1895) 4,849 och 3,044,
brit. Indien 3,911 och 4,275, Australien 5,433 och
3,471, Kaplandet och Natal 315 och 399.
Sten Kristiernsson till Salestad, riksråd. Se
Oxenstierna 6.
*Stenkumla. 3,140 har. 417 innev. (1897).
*Stenkyrka. 1. 5,604 har. 796 innev. (1897). —
2. 4,448 innev. (1897).
Stenmuseum var det i dagligt tal vanliga namnet på
skulptursamlingen i Kungliga museum (se d. o. Suppl.).
Stenodermata, zool. Se Vampyrer.
*Stenografi. I Tysklands stenografiska lif under
de senaste åren hafva starka sträfvanden framträdt
i syfte att förena olika system och skolor. 1897
sammanslöto sig sålunda de båda, näst gabelsbergers,
starkaste skolorna, Stolze och Schrey,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
