Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regementen, 3 blandadt indelta och värfvade (volontär-)
regementen, 2 värfvade (volontär-) regementen,
1 värfvad kår (bataljon), 1 indelt och 2 värfvade
(volontär-) kårer (bataljoner). Regementena hafva
i fred 2, i krig och (de flesta) under öfningar 3
bataljoner, tillsammans 56 bataljoner i fred, 82 i
krig. Genom att sätta ett ökadt antal nummer på vakans
har de indelta regementenas manskapsstyrka blifvit
bestämd till 1,000 man; de värfvade äro något svagare,
några t. o. m. ganska svaga. Kavalleri: 2 värfvade
och 3 indelta regementen och 1 värfvadt (volontär-)
regemente om 5 sqvadroner, 2 värfvade (volontär-)
regementen om 10 sqvadroner (öfvergången från
indelt- till volontärsystem är ännu icke afslutad),
tillsammans 50 sqvadroner (af hvilka 10 i krig äro
afsedda till depoter). Fältartilleri: 6 regementen
om 6 batterier, hvartill komma 2 ridande batterier,
och 1 kår med 2 batterier (Gotlands), tillsammans
40 batterier. Fästningsartilleri: 1 kår (Vaxholms)
med 4, 1 (Karlsborgs) med 2 kompanier och 1 kompani
på Gotland, hvartill kommer 1 till flottan hörande
kår (i Karlskrona). Ingeniörtrupper: 2 bataljoner
om 3 ingeniör- och 1 parkkompani samt vid den ena
bataljonen 1 fälttelegrafkompani. Trängtrupper:
4 bataljoner om 1 sjukvårds- och 1 trängkompani. —
Arméns fredsstyrka, d. v. s. dess fast anställda
personal, uppgår till 1,953 officerare, 295
civilmilitärer med officers värdighet, 2,233
underofficerare och 34,125 manskap. — Rekryteringen
är ännu brokigare än förut. Vid en del värfvade
trupper (gardet och ingeniörtrupperna) sker
värfningen på 3–4 år med tjenstgöring under större
delen af denna tid och med tillåten förlängning af
tjenstetiden (rekapitulation). Vid Kronprinsens
husarregemente och trängen sker värfningen på
2 år, vid artilleriet vanligen på 3 år, vid
de ombildade kavalleriregementena på 3–8 år,
vid volontärtrupperna på 2 år (med tjenstgöring
såsom vid indelta infanteriet; detta manskap
kallas »fast anställda volontärer»), vid Värmlands
fältjägarekår på 3–6 år; och vid alla dessa olika
slag äro aflöning och tjenstgöringsförhållanden
olika. Slutligen komma härtill de vid alla trupper
befintliga volontärerna (se Volontär). Allmän
värnpligt gäller endast för arméns krigsreserv
och är bestämd genom värnpligtslagen af d. 5 Juni
1885 med senare gjorda tillägg, af hvilka de af
d. 2 Dec. 1892 äro de vigtigaste. Förpligtelser
till krigstjenst inträder med det år, under hvilket
den unge mannen fyller 21 år, hvarefter han tillhör
beväringens första uppbåd i 8, dess andra uppbåd i 4
och landstormen i 8 år (hvar och en, som minst två år
tillhört härens eller flottans stam eller reserv eller
under samma tid varit inskrifven såsom studerande vid
universitet eller annan statens högskola, tillhör dock
beväringens första uppbåd under hela sin tjenstetid
i beväringen). Beväringens utbildningstid utgör 90
dagar, delade i 68 dagar första och 22 (tillsammans
med stamtruppen) andra året; vid kavalleriet fullgöres
dock hela öfningen första året. Landstormen kan
uppbådas endast under krig och till hemortens
försvar och saknar för öfrigt all organisation. —
Armén är fast indelad i 6 arméfördelningar, hvar
och en bestående af 4 infanteri-, 1 kavalleri- och
1 artilleriregemente,
hvartill för fyra fördelningar kommer 1 trängbataljon. Vid
3:dje arméfördelningen tillkomma 2 infanteriregementen
och 1 kår, vid 1:sta de till en kavallerifördelning
afsedda 2 stora kavalleriregementena (den ridande
divisionen tillhör artilleriregementet); der
är ett infanterireg. utbytt mot 3 fristående
bataljoner. Gotlands infanteriregemente och
artillerikår bilda en enhet för sig. Chefen för
artilleriet har blifvit inspektör för detta vapen,
och befattningen såsom inspektör för kavalleriet
upprätthålles genom förordnande. — Infanteriets
beväpning utgöres af det ändrade Remingtongeväret
(modell 67–89) med 8 mm:s kaliber, kavalleriets,
ingeniörtruppernas, trängens m. fl. af repeterkarbin
enligt Mausers system med 6,5 mm:s kaliber och
laddning med fem patroner, och äro gevär af samma
modell för infanteriet under tillverkning. En del af
fältartilleriet har kanoner med bakladdningsmekanism
af de Banges modell. — Arméns budget för år
1900 är upptagen till 33,562,120 kr. — Det fasta
försvaret undergår långsam förbättring.
C. O. N.
Krigsflottan bestod vid 1898 års slut (8 under byggnad
varande fartyg medräknade) af 1 chefsfartyg,
7 pansarbåtar af 1:sta klass, 4 d:o af 2:dra
kl. (monitorer), 9 d:o af 3:dje kl. (tornfartyg), 5
torpedkryssare, 9 kanonbåtar af 1:sta och 4 af 2:dra
kl., 1 segel- och 3 ångkorvetter, 15 torpedbåtar
af 1:sta och 11 af 2:dra kl. samt öfningsfartyg
för skeppsgossar, stångtorpedbåtar, bogserbåtar,
ångslupar, ångkranpråmar m. m. Till flottans bemanning
erfordras omkr. 272 officerare och vederlikar,
759 underofficerare (maskinister inberäknade)
och 5,834 man. Flottan, till hvilken hör äfven
den 1892 upprättade Karlskrona artillerikår (se
d. o. Suppl.), hade d. 1 Okt. 1898 en militärpersonal
af 266 sjö- och 22 artilleriofficerare, 310 sjö-
och 33 artilleriunderofficerare, 1,325 matroser,
315 ekonomister (kockar, skaffare, räkenskapsförare
m. fl.), 500 eldare, 85 handtverkare, 175 minörer,
360 artillerister och 320 skeppsgossar. Vid
båtsmanshållet (se d. o. Suppl.) qvarstodo 736
man. Dertill kommer sjöbeväringen, omkr. 5,000 man
(disponibla). L. H.
Sveriges politiska historia (1867–1898). »Det nya
statsskicket» hade genomförts af ministèren. De Geer
(1858–70), hvilken ledde regeringsärendena äfven under
de första åren efter den nya representationsformens
införande. Det råder dock en ganska stor olikhet
mellan dess verksamhet före och efter 1867. Under
sina förra år hade denna ministèr genomfört en
mängd betydelsefulla reformer, men efter 1867 blef
den väsentligen blott en »expeditionsministèr», och
dess ledande man har äfven förklarat orsaken härtill:
han »trodde någon hvila önskvärd för nationen» och
ville derför qvarstanna på sin plats, endast så länge
från densamma icke »kräfdes lösningen af nya stora
frågor». Möjligen bidrog till denna nya hållning äfven
den omständigheten, att ministèren snart efter den nya
riksdagsordningens antagande undergick mycket vigtiga
förändringar. Friherre J. A. Gripenstedt, sannolikt
statsrådets mest betydande medlem, afgick 1866 och
efterträddes som finansminister af landshöfdingen
K. G. Lagercrantz. 1867 efterträdde generalmajor
G. R. Abelin som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
