Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abd-el-kader, berömd arabhöfding - Abdera, stad på Traciens kust - Abderit, person, som tänker eller handlar förvändt. Se Abdera. - Abderitisk. Se Abdera och Abderit. - Abdest (pers.), namn på muhammedanernas religiösa tvagningar - Abdikation, afsägelse eller nedläggande af ett ämbete - Abdikera (se Abdikation), afsäga sig eller nedlägga ett ämbete - Abdomen. 1. Anat. Buk, isterbuk. Se Buk. - Abdomen. 2. Zool. Den bakre delen af leddjurens kropp. Se Leddjur. - Abdominal, hörande till abdomen (se d. o.). - Abdominal-bihang, zool. - Abdominales, Bukfeniga, zool. - Abdominal-fötter, zool. - Abdominalplethora, blodöfverflöd i underlifvet. - Abdominal-tyfus, med. Se Tyfoidfeber. - Abdominoskopi, undersökning af underlifvet. - Adbon, "tjänare", en af Israels domare - Abducens, fysiol. Se Hjärnnerver - Abducera, bortleda - Abduktion, en muskelverkan - Abduktor, anat. - Abd-ul-asis, emir. Se Vahhabiterna. - Abd-ul-asis, turkisk sultan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motgångar för fransmännen ledde till en fred i Tafna
(30 maj 1837), då det förra området jämte provinserna
Oran och Titeri erkändes lyda under A. Öfver sitt
sålunda erkända område utöfvade denne en kraftig
och reformerande förvaltning. Han underlade sig ock
alla stammar i väster och söder om sitt område,
ned till öknen. Men 1839 bröt kriget ånyo ut,
föranledt i synnerhet af hans landsmäns religiösa
fanatism, som A. eggade genom att predika det
"heliga kriget" mot de otrogne fransmännen. Med
general Bugeauds öfvertagande af befälet fingo
fransmännen 1841 afgjordt öfverhand. A. flydde
in på marokkanska området. De trupper sultanen
af Marokko sände till hans hjälp blefvo slagna
(1844) af Bugeaud vid floden Isly, hvarefter fred
slöts mellan Frankrike och Marokko. A. utdrefs ur
Marokko af sultanen Abd-ar-rahman, som fruktade för
sin tron, in på det franska området, hvarest han af
general Lamoricière togs till fånga (22 dec. 1847),
mot löfte att med sin familj blifva förd i frihet
till Egypten eller Syrien. Men franska regeringen
uppfyllde icke fördraget, utan höll honom och hans
familj i fångenskap ända till 1852, då han frigafs och
bosatte sig i Brussa i Mindre Asien. Där vistades han,
tills en jordbäfning 1855 föranledde honom att slå
sig ned i Damaskus. Åtnjutande en fransk pension
af 100,000 francs, tillbragte han där sina dagar
i lugn, hvarunder han dock flera gånger besökte
Konstantinopel, Paris och London samt företog
pilgrimsfärd till Mekka. A. beskyddade de kristne
under drusernas svåra förföljelser mot dem 1860. Om
hans vetenskapliga begåfning vittnar ett af honom
på arabiska författadt verk af religionsfilosofiskt
innehåll, Rappel à l’intelligent, avis à l’indifférent,
öfversatt på franska af Dugat (1858). Hans söner dels
åtnjöto fransk pension, dels trädde de i turkisk
tjänst. Litt.: Bellemare, "A., sa vie politique
et militaire" (1863), Churchill, "The life of A.,
written from his own dictation" (1867), och Pichon,
"A. 1807-1883" (1899).
L. M. B.
Abdera, stad på Traciens kust, vid floden
Nestus, enligt sagan byggd af Herakles
till minne af hans älskling Abderus. Var
ursprungligen fri stad, kom sedan under
Macedoniens välde och slutligen under
romarnas. Beryktad för sina invånares
enfald (däraf abderit och abderitisk),
ehuru män sådana som Demokritos och
Protagoras voro födda där.
Abderit, person, som tänker eller handlar
förvändt. Se Abdera.
Abderitisk. Se Abdera och Abderit.
Abdest (pers.), namn på muhammedanernas religiösa
tvagningar, utan hvilka de dagliga bönerna ej få
förrättas.
Abdikation (af lat. ab, af, och dicare förkunna),
afsägelse eller nedläggande af ett ämbete, en
värdighet; tronafsägelse.
Abdikera (se Abdikation), afsäga sig eller
nedlägga ett ämbete, en värdighet, särdeles i fråga
om regeringsmakt.
Abdomen (lat.). 1. Anat. Buk, isterbuk. Se Buk. —
2. Zool. Den bakre delen af leddjurens kropp. Se
Leddjur.
Abdominal, hörande till abdomen (se d. o.).
Abdominal-bihang, zool., de bihang till kroppen,
som tillhöra abdominalregionen. Se Buk och
Leddjur.
Abdominales, Bukfeniga, zool., kallade Linné
en inom fiskarnas klass af honom uppställd ordning,
som har bukfenorna ställda bakom bröstfenorna.
Abdominal-fötter, zool., pariga bihang på leddjurens
abdominal-segment, hufvudsakligen afsedda att vara
rörelseorgan, men ofta förenade med eller till och
med förvandlade till respirationsorgan. Så se vi
hos tusenfotingarna (Myriapoderna), hos hvilka ännu
de särskilda kropps-afdelningarna äro föga olika
hvarandra, att de bakre, abdomen motsvarande,
segmenten äro liksom de främre försedda med
gångfötter. På kräftan och hummern äro de, som bekant,
simfötter, af hvilka de främre jämväl tjäna till att
fasthålla äggen, tills dessa blifvit utkläckta. Det
bakersta (sjätte) paret af dessa abdominal-fötter
lägger sig intill det bakersta segmentet af abdomen
för att bilda den starka simstjärten. På ett
annat kräftdjur, Squilla (italienarnas Canochio),
som lefver i Medelhafvet, kan man se, huru dessa
ventrala (buksidans) bihang i främre delen af
abdomen äro krypfötter eller svaga simfötter och
i bakre delen simfötter med vidhängande gälar. På
moluckkräftan, Limulus, och våra vanliga gråsuggor
äro abdominal-fötterna förvandlade till gälar och till
täckskifvor för dessa. (Se Kräftdjur.). I sitt fullt
utvecklade tillstånd sakna högre leddjur i allmänhet
abdominal-fötter.
F. A. S.*
Abdominalplethora (af lat. abdomen, underlif,
och grek. plethore, blodfullhet), blodöfverflöd
i underlifvet.
Abdominal-tyfus, med. Se Tyfoidfeber.
Abdominoskopi (af lat. abdomen, underlif, och
grek. skopein, undersöka), undersökning af
underlifvet.
Abdon (hebr.), "tjänare", en af Israels domare
(Domareb. 12: 13).
Abducens (lat.), fysiol. Se Hjärnnerver.
Abducera (lat. abducere), bortleda.
Abduktion (af lat. abducere, bortleda),
en muskelverkan i form af ett aflägsnande
från kroppens sagittalplan, d. v. s. ett
vertikal plan, som delar kroppen i tvenne
symmetriska halfvor. Jfr Abduktor.
J. E. J-N.
Abduktor (lat. abductor, afledare), anat., dels
hvarje muskel, som drager ett organ från kroppens
midtlinje, dels den på muskeln verkande nerven. I
motsats härtill menas med adduktor (lat. adductor)
hvarje (på extremiteternas innersida belägen) muskel,
som drager ett organ till midtlinjen, samt den på
sådan muskel verkande nerven.
J. E. J-N.
Abd-ul-asis, emir. Se Vahhabiterna.
Abd-ul-asis, turkisk sultan, f. 1830, d. 1876,
efterträdde sin broder Abd-ul-medjid 1861 och visade
snart allvarliga föresatser att slå in på en liberal
reformpolitik. Han stadfäste sin broders liberala
konstitution, chatt-i-sjerif (se Abd-ul-medjid),
nedsatte civillistan från 70 till 12 mill. piaster
och förklarade sig vilja inskränka harem med allt
dess oväsen. Dessa och andra reformer stötte på hårdt
motstånd hos hans folks fördomar och fingo ej någon
verklig betydelse. A. hade tvenne inflytelserika
liberala rådgifvare i Ali pasja och Fuad pasja. Stor
förundran väckte A. genom sin i strid mot landets sed
1867 företagna resa till världsutställningen i Paris
samt till England, Tyskland och Österrike. Denna resa
stärkte väl hans reformnit, men den slutliga utgången
motsvarade icke hans ministrars eller västerlandets
förväntningar. Så fick den stora administrativa
reform A. efter hemkomsten vidtog (1868) genom att
förändra statsrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
