Print (PDF) - On this page / på denna sida - Ab ovo, "från ägget" - A. Br., i naturvetenskapliga namn förkortning för botanisten Alexander Braun - Abrabanel. Se Abravanel - Abrachia, armlöshet. Jfr Missbildning - Abraham, urspr. Abram - Abraham a Sancta Clara, klosternamnet på augustin-munken Ulrik Megerle - Abraham Brodersson, danskt riksråd - Abrahamiter, medlemmarna af en deistisk sekt i Böhmen - Abrahamsbuske. Se Agnus castus - Abrahamsfrön. Se Vitex Agnus castus - Abrahamson, Verner Hans Frederik - Abrahamson. 1. August A. - Abrahamson. 2. Eufrosyne A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät sin Iliad börja midt i handlingen utan att gå tillbaka till fabeln om Ledas dotter Helenas underbara födelse ur ett ägg). A. Br., i naturvetenskapliga namn förkortning för botanisten Alexander Braun. Abrabanel. Se <spärr>Abravanel</spärr>. Abrachia (lat., af grek. nekande a och brachion, arm), armlöshet. Jfr <spärr>Missbildning</spärr>. Abraham, urspr. <spärr>Abram</spärr>, israelitiska folkets ättefader. Enligt den välkända bibliska berättelsen (1 Mos. 12--25) flyttade han med sin hustru Sara och brorson Lot från sitt hemland, Mesopotamien, till Kanaan. Drifven af en hungersnöd, utsträckte han sina vandringar ända till Nedre Egypten, men återvände dock till Kanaan, där han dog. Om hans ungdomstid vet bibeln icke mycket att förtälja, men skildrar hans senare lif med stor utförlighet och framställer honom såsom en tapper, gästfri, människovänlig och fridsälskande man, som städse dyrkade en enda Gud, Jahve, midt ibland de afgudadyrkande kanaaniterna och införde omskärelsen såsom religiöst bruk bland sina barn och sitt tjänstefolk. Enligt den bibliska uppfattningen hade Gud uttagit honom från hans naturliga stam- och familjeförhållanden och ställt honom under sin omedelbara ledning. Därigenom hade äfven grunden blifvit lagd till det förbund Gud ingick med A. och hans ättlingar, judarna. -- Genom sin son Isak blef A. israeliternas stamfader. Det arabiska folket vill leda sitt ursprung från hans andre son, Ismael, född af tjänstekvinnan Hagar. -- Berättelserna om Abraham, som tillhöra de vanliga pentateuk-källorna, Jahvisten, Elohisten och Präst-kodex, kunna icke göra anspråk på historisk trovärdighet i sträng mening, då de nedskrifvits flera århundraden efter hans tid. Likväl har det icke lyckats att förvandla honom eller de öfriga patriark-gestalterna till mytiska figurer (Goldziher, Stucken, Winckler). Någon större sannolikhet ligger i det antagandet, att A., såsom Isak, Israel m. fl., är en personifikation af en hel stam. E. S-E. Abraham a Sancta Clara, klosternamnet på augustin-munken <spärr>Ulrik Megerle</spärr>, f. 1644 i Messkirch, Baden, d. 1709 i Wien, dit han af Leopold I blifvit kallad som hofpredikant. Han är mest ryktbar för sina egendomligt fantastiska predikningar, i hvilka han med allvar och kraft, ofta med grofkorniga och kvicka infall, ordlekar och bilder i ett stundom till råhet gränsande språk gisslade mänskliga dårskaper och förvillelser. Han var en verklig folktalare och åtnjöt stort anseende bland sina samtida. Schiller anses hafva tagit hans framställningssätt till mönster för kapucin-munkens s. k. predikan i "Wallenstein lager". En upplaga af hans samlade skrifter (21 bd) utkom i Passau och Lindau 1835--54 (2:a uppl. 1856--67). Se Sexto, "Abraham a Sancta Clara" (Sigm. 1896). J. HDR. Abraham Brodersson, danskt riksråd, af en halländsk frälseätt, som förde ett tjurhufvud i sitt vapen, var af drottning Margareta mycket använd i offentliga värf. Han var en af hennes befälhafvare i striden mot konung Albrekt och hufvudmannen vid försöket att (1403) rycka Gottland från Tyska orden. A. fick den ena förläningen efter den andra -- äfven i Sverige, där han en tid var ståthållare på det viktiga Kalmar slott -- och slutligen innehade han åtta slott med underliggande län. Största delen af dessa förläningar fick han likväl mindre som ynnestbevis än som säkerheter för lån, hvilka han försträckt drottningen. Medgång och rikedom gjorde honom öfvermodig. A. var tillika beryktad för sin sedeslöshet, och denna drog honom i fördärfvet. Ett stillestånd, som danskarna under den holsteinska fejden ingått med det af dem belägrade Sönderborg, kränktes af honom, såsom en senare berättelse uppgifver, därigenom att han våldtog en af fiendernas döttrar. För detta brott blef han lagligen dömd och afrättad 27 aug. 1410. -- Åtskilliga författares berättelser om ett ömt förhållande mellan A. och drottning Margareta torde sakna grund, helst som man funnit, att ett bland de såsom viktigast åberopade bevisen hvilar på ett misstag. Drottningen påstås nämligen hafva stiftat gemensamma själamässor för sig och A. Men själamässorna gällde honom ensam och hade, såsom instiftelsebrefven visa, sin grund i en formlig överenskommelse mellan A. och drottningen, hvilken därigenom skulle gifva ett slags ersättning för A :s efterskänkta fordringar. J. TH. W. Abrahamiter, medlemmarna af en deistisk sekt i Böhmen, hvilken i förlitande på kejsar Josef II :s toleransedikt öppet framträdde 1782. De påstodo, att de bekände sig till den religion, som Abraham hade före omskärelsen, och att de därför voro hans rätta barn. Abrahamiterna ville ej vara judar och ej heller kristna. Af bibeln gillade de endast läran om en Gud samt de tio buden och Fader vår. Sekten undertrycktes inom kort. J. HDR. Abrahamsbuske. Se <spärr>Agnus castus</spärr>. Abrahamsfrön. Se <spärr>Vitex Agnus castus</spärr>. Abrahamson, <spärr>Verner Hans Frederik</spärr>, dansk författare, f. 1744 i staden Slesvig, d. 1812, blef kapten i artilleriet, men tog 1787 afsked som officer och 1810 som lärare vid kadett-akademien. Ehuru han i barndomen talade endast tyska, var han en af de förste och skarpaste motståndarna till tyskheten i Danmark. Han var både skald (kvicka sällskapssånger) och flitig medarbetare i tidskrifter för språkliga och litterära ämnen. 1793--98 var han medutgifvare af den nya psalmboken och senare af samlingen "Udvalgte danske viser fra middelalderen" (1812--14). Biogr. af Molbech 1851. Se vidare (dansk) Hist. ark. 1886--87. E. EBG. Abrahamson. 1. <spärr>August A</spärr>., köpman, mecenat, föddes i Karlskrona 29 dec. 1817 och tillhörde en släkt, som bland sina medlemmar räknat flere konstnärer. Hans farfar var en framstående preussisk medaljgravör och stämpelskärare, hans brorsdöttrar i England (Montalba) hafva egnat sig åt de sköna konsterna. A. kom obemedlad till Göteborg och grundlade där 1840 egen affär, i hvilken han vann en betydlig förmögenhet, öfverlämnande affären i fränders händer, inköpte han 1868 det gamla herresätet Nääs, som han gjorde världsberömdt genom det af honom där upprättade slöjdseminariet. Han blef 1882 ledamot och 1892 hedersled. af Landtbruksakademien. Död på Nääs 6 maj 1898. I sitt testamente föreskref han att den af honom grundade läroanstalten jämte hela egendomen Nääs och 380,000 kronor skulle under namnet "August Abrahamsons stiftelse" öfverlämnas till svenska staten. Se vidare <spärr>Nääs</spärr>. 2. <spärr>Eufrosyne A</spärr>., den förres hustru, född <spärr>Leman</spärr>, sångerska, f. i Stockholm 1836. Sedan hon 1852--55 i Stockholm gjort sina första studier under Jul. Günthers ledning, debuterade hon 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
