Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ab ovo, "från ägget" - A. Br., i naturvetenskapliga namn förkortning för botanisten Alexander Braun - Abrabanel. Se Abravanel - Abrachia, armlöshet. Jfr Missbildning - Abraham, urspr. Abram - Abraham a Sancta Clara, klosternamnet på augustin-munken Ulrik Megerle - Abraham Brodersson, danskt riksråd - Abrahamiter, medlemmarna af en deistisk sekt i Böhmen - Abrahamsbuske. Se Agnus castus - Abrahamsfrön. Se Vitex Agnus castus - Abrahamson, Verner Hans Frederik - Abrahamson. 1. August A. - Abrahamson. 2. Eufrosyne A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät sin Iliad börja midt i handlingen utan att gå
tillbaka till fabeln om Ledas dotter Helenas underbara
födelse ur ett ägg).
A. Br., i naturvetenskapliga namn förkortning för
botanisten Alexander Braun.
Abrabanel. Se Abravanel.
Abrachia (lat., af grek. nekande a och brachion,
arm), armlöshet. Jfr Missbildning.
Abraham, urspr. Abram, israelitiska folkets
ättefader. Enligt den välkända bibliska berättelsen
(1 Mos. 12–25) flyttade han med sin hustru Sara och
brorson Lot från sitt hemland, Mesopotamien, till
Kanaan. Drifven af en hungersnöd, utsträckte han sina
vandringar ända till Nedre Egypten, men återvände
dock till Kanaan, där han dog. Om hans ungdomstid
vet bibeln icke mycket att förtälja, men skildrar
hans senare lif med stor utförlighet och framställer
honom såsom en tapper, gästfri, människovänlig och
fridsälskande man, som städse dyrkade en enda Gud,
Jahve, midt ibland de afgudadyrkande kanaaniterna
och införde omskärelsen såsom religiöst bruk bland
sina barn och sitt tjänstefolk. Enligt den bibliska
uppfattningen hade Gud uttagit honom från hans
naturliga stam- och familjeförhållanden och ställt
honom under sin omedelbara ledning. Därigenom hade
äfven grunden blifvit lagd till det förbund Gud ingick
med A. och hans ättlingar, judarna.
– Genom sin son Isak blef A. israeliternas
stamfader. Det arabiska folket vill leda sitt
ursprung från hans andre son, Ismael, född af
tjänstekvinnan Hagar.
– Berättelserna om Abraham, som tillhöra de vanliga
pentateuk-källorna, Jahvisten, Elohisten och
Präst-kodex, kunna icke göra anspråk på
historisk trovärdighet i sträng mening, då de
nedskrifvits flera århundraden efter hans tid.
Likväl har det icke lyckats att förvandla honom
eller de öfriga patriark-gestalterna till mytiska
figurer (Goldziher, Stucken, Winckler). Någon större
sannolikhet ligger i det antagandet, att A., såsom
Isak, Israel m. fl., är en personifikation af en
hel stam.
E. S-E.
Abraham a Sancta Clara, klosternamnet på
augustin-munken Ulrik Megerle, f. 1644
i Messkirch, Baden, d. 1709 i Wien, dit han af
Leopold I blifvit kallad som hofpredikant. Han
är mest ryktbar för sina egendomligt fantastiska
predikningar, i hvilka han med allvar och kraft,
ofta med grofkorniga och kvicka infall, ordlekar
och bilder i ett stundom till råhet gränsande språk
gisslade mänskliga dårskaper och förvillelser. Han
var en verklig folktalare och åtnjöt stort anseende
bland sina samtida. Schiller anses hafva tagit hans
framställningssätt till mönster för kapucin-munkens
s. k. predikan i "Wallenstein lager". En upplaga
af hans samlade skrifter (21 bd) utkom i Passau
och Lindau 1835–54 (2:a uppl. 1856–67). Se
Sexto, "Abraham a Sancta Clara" (Sigm. 1896).
J. HDR.
Abraham Brodersson, danskt riksråd, af en halländsk
frälseätt, som förde ett tjurhufvud i sitt vapen,
var af drottning Margareta mycket använd i offentliga
värf. Han var en af hennes befälhafvare i striden
mot konung Albrekt och hufvudmannen vid försöket att
(1403) rycka Gottland från Tyska orden. A. fick den
ena förläningen efter den andra – äfven i Sverige,
där han en tid var ståthållare på det viktiga Kalmar
slott – och slutligen innehade han åtta slott med
underliggande län. Största delen af dessa förläningar
fick han likväl mindre som ynnestbevis
än som säkerheter för lån, hvilka han försträckt
drottningen. Medgång och rikedom gjorde honom
öfvermodig. A. var tillika beryktad för sin
sedeslöshet, och denna drog honom i fördärfvet. Ett
stillestånd, som danskarna under den holsteinska
fejden ingått med det af dem belägrade Sönderborg,
kränktes af honom, såsom en senare berättelse
uppgifver, därigenom att han våldtog en af fiendernas
döttrar. För detta brott blef han lagligen dömd
och afrättad 27 aug. 1410. – Åtskilliga författares
berättelser om ett ömt förhållande mellan A. och
drottning Margareta torde sakna grund, helst som man
funnit, att ett bland de såsom viktigast åberopade
bevisen hvilar på ett misstag. Drottningen påstås
nämligen hafva stiftat gemensamma själamässor för
sig och A. Men själamässorna gällde honom ensam och
hade, såsom instiftelsebrefven visa, sin grund i en
formlig överenskommelse mellan A. och drottningen,
hvilken därigenom skulle gifva ett slags ersättning
för A :s efterskänkta fordringar.
J. TH. W.
Abrahamiter, medlemmarna af en deistisk sekt i
Böhmen, hvilken i förlitande på kejsar Josef II :s
toleransedikt öppet framträdde 1782. De påstodo, att
de bekände sig till den religion, som Abraham hade
före omskärelsen, och att de därför voro hans rätta
barn. Abrahamiterna ville ej vara judar och ej heller
kristna. Af bibeln gillade de endast läran om en Gud
samt de tio buden och Fader vår. Sekten undertrycktes
inom kort.
J. HDR.
Abrahamsbuske. Se Agnus castus.
Abrahamsfrön. Se Vitex Agnus castus.
Abrahamson, Verner Hans Frederik, dansk författare,
f. 1744 i staden Slesvig, d. 1812, blef kapten i
artilleriet, men tog 1787 afsked som officer och
1810 som lärare vid kadett-akademien. Ehuru han
i barndomen talade endast tyska, var han en af de
förste och skarpaste motståndarna till tyskheten i
Danmark. Han var både skald (kvicka sällskapssånger)
och flitig medarbetare i tidskrifter för språkliga
och litterära ämnen. 1793–98 var han medutgifvare af
den nya psalmboken och senare af samlingen "Udvalgte
danske viser fra middelalderen" (1812–14). Biogr.
af Molbech 1851. Se vidare (dansk) Hist. ark. 1886–87.
E. EBG.
Abrahamson. 1. August A., köpman, mecenat, föddes i
Karlskrona 29 dec. 1817 och tillhörde en släkt, som
bland sina medlemmar räknat flere konstnärer. Hans
farfar var en framstående preussisk medaljgravör och
stämpelskärare, hans brorsdöttrar i England (Montalba)
hafva egnat sig åt de sköna konsterna. A. kom
obemedlad till Göteborg och grundlade där 1840 egen
affär, i hvilken han vann en betydlig förmögenhet,
öfverlämnande affären i fränders händer, inköpte
han 1868 det gamla herresätet Nääs, som han gjorde
världsberömdt genom det af honom där upprättade
slöjdseminariet. Han blef 1882 ledamot och 1892
hedersled. af Landtbruksakademien. Död på Nääs 6 maj
1898. I sitt testamente föreskref han att den af honom
grundade läroanstalten jämte hela egendomen Nääs och
380,000 kronor skulle under namnet "August Abrahamsons
stiftelse" öfverlämnas till svenska staten. Se vidare
Nääs.
2. Eufrosyne A., den förres hustru, född Leman,
sångerska, f. i Stockholm 1836. Sedan hon 1852–55
i Stockholm gjort sina första studier under
Jul. Günthers ledning, debuterade hon 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
