Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abu-l-ghazi Bahadur, tatarisk kan - Abu-l-Hassan. Se Jehuda ha-Levi - Abuli, psyk. - Abu Musa Djabir, arabisk kemist. Se Geber - Abuna. Se Abba - Abundantia (lat.), en personifikation af öfverflödet - Abu-nuvas, arabisk skald - Ab urbe condita (lat.), från stadens (Roms) grundläggning - Abu-rôf, den förnämsta nomadiserande arabstammen på Sennaars stäpper - Abury. Se Avebury - Abu Said Abu-l-chair. Se Sufism - Abu-simbel, ort på vänstra Nilstranden inom Nubien - Abusir. Se Busiris - Abusjer l. Busjir, hamnstad i en fullkomligt öde trakt i Persien - Abusus (lat.), missbruk - Abuta Aubl., bot. - Abu-temam (l. -temmam), berömd arabisk skald - Abutilon Gärtn., bot. - Abydos. 1. Stad vid Hellesponten - Abydos. 2. Stad i det fornegyptiska landskapet Thebais - Abyssinien. Se Abessinien - Abyssisk, geol. - Abyssisk aflagring, geol. - Abyssisk bergart l. Djupbergart, geol. - Abyssodynamisk. Se Abyssos - Abyssus, afgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författade han därefter en af hans son afslutad
historia om Djingis-kans ätt, hvilken han föregaf sig
tillhöra. Denna skildring påträffades af den bekante
Strahlenberg och några andra efter Poltavaslaget i
Tobolsk fångna svenska officerare, bland dessa Peter
Schönström, som enligt egen uppgift lät öfversätta
till tyska den ryska text, dit sagda historia blifvit
öfverflyttad, hvarefter den tyska texten blifvit
lagd till grund för den franska, af holländaren
Bentinck verkställda bearbetningen Histoire
généalogique des tatares (Leiden 1726), hvilken
upplaga åtföljes af Strahlenbergs anteckningar om
Nord-Asiens historia samt af hans berömda karta. En
tysk öfvers. utgaf Messerschmid under titeln
"Geschlechtsbuch der mungalisch-mogulischen oder
mogorischen chanen" (Göttingen 1780). Originalet
trycktes i Kazan 1825 (Abulghasi Bahadiir chani
historia mongulorum & tatarorum) och utgafs sedan
i fransk öfversättning med kommentar af Desmaisons
(Petersb. 1871–74, 2 bd). Jfr Schönström.
(L. M. B.)
Abu-l-Hassan. Se Jehuda ha-Levi.
Abuli (af grek. nekande a och bule, vilja), psyk.,
förlust eller minskning af förmågan att vilja. I
sina lindrigare former yttrar sig abuli blott såsom
en viss obeslutsamhet och förekommer ofta äfven hos
normala människor. Såsom en bestämd sinnessjukdom
framträder den stundom i fullkomlig oförmåga att
fatta ett beslut eller att utföra ett sådant. Den
sjuke önskar energiskt att vilja och handla, men kan
det ej; han kan äfven veta, hvad han önskar utföra,
men han förmår ändå icke vilja detta på det sätt,
som leder till handling. Detta patologiska tillstånd
torde oftast förekomma såsom följd af psykisk
öfveransträngning. Den psykologiska förklaringen är
att söka i idiotisk svaghet hos föreställningarna
eller i svaghet hos de dem normalt åtföljande
känslorna eller kanske slutligen i en abnormitet
hos viljan själf. Se T. Ribot, "Viljans sjukdomar"
(1890).
S-E.
Abu Musa Djabir, arabisk kemist. Se Geber.
Abuna. Se Abba.
Abundantia (lat.), en personifikation af öfverflödet,
som ofta framställes på romerska mynt utgjutande
penningar ur ett ymnighetshorn. – Under medeltiden
omtalas en gudomlighet, vid namn Domina Abundia
(fnfr. Dame Habonde), åt hvilken man offrade
mat och dryck, och som i ersättning gaf växtlighet
och öfverflöd. – Om den forntyska Folla och den
fornnordiska Fulla se Fulla. – Äfven i den
slaviska mytologien återfinns samma gudomlighet i
Pilvit l. Pilnitis.
Abu-nuvas, arabisk skald, f. 762. d. 815, en af
österlandets utmärktaste lyriske diktare, berömd för
sina dryckes- och kärlekssånger. Har blifvit kallad
"arabernas Heine". Ett urval af hans dikter utgafs
på tyska af A. v. Kremer (1855).
Ab urbe condita (lat.), från stadens (Roms)
grundläggning.
Abu-rôf, den förnämsta nomadiserande arabstammen på
Sennaars stäpper, där en mängd slafvar för stammens
räkning brukar jorden; har regelbundna drag, ljust
bronsbrun hudfärg och långt, lockigt hår.
Abury. Se Avebury.
Abu Said Abu-l-chair. Se Sufism.
Abu-simbel ("kornaxens fader"), ort på vänstra
Nilstranden inom Nubien, mellan Nilens första och
andra katarakt. I en klippa, som stupar mot stranden,
äro tvenne tempel inhuggna i det fasta berget.
Det södra och större templet, uthugget af Ramses II,
har ett djup af 17,7 m. och föga mindre bredd. Framför
templet har klippan jämnats, så att den är lodrät,
mellan fyra i klippan uthuggna bilder af den
sittande konung Ramses. Hvar bild är 20 m. hög. Det
norra templet är af samme Ramses och hans gemål
Nofertari Merienmat helgadt åt gudinnan Hathor. Få
minnesmärken i Egypten äro så storslagna som dessa.
HS HD.
Abusir. Se Busiris.
Abusjer l. Busjir, hamnstad i en fullkomligt öde
trakt i Persien, provinsen Farsistan, på östra
kusten af Persiska viken. Omkr. 20,000 inv. Staden,
som är mycket osund, lider af en odräglig hetta
under sommaren och eger ej annat dricksvatten än
det i cisternerna uppsamlade regnvattnet eller
det, som ditföres från trakter på flere mils
afstånd. Stapelplats för indiska och persiska varor.
Abusus (lat.), missbruk. – Per abusum, genom
missbruk. – Abusus non tollit usum, missbruket
upphäfver ej (det rätta) bruket.
Abuta Aubl., bot., växtsläkte af
fam. Menispermaceæ. Samtliga arter förekomma
i Syd-Amerika. Af A. rufescens Aubl. och andra
arter erhålles pareira-rot, hvarjämte
nämnda växt uppgifves stundom förekomma som
tillsats vid beredning af pilgiftet kurare.
G. L-M.
Abu-temam (l. -temmam), berömd arabisk skald,
f. 807 i Syrien, d. 845 i Mosul. Mer än genom sina
egna dikter har han gjort sitt namn kändt genom den
samling af äldre arabiska skalders arbeten, som han
utgaf under titeln Hamasa (se d. o.).
Abutilon Gärtn., bot., växtsläkte af
nat. fam. Malvaceæ, med gula eller röda,
ofta hängande blommor, små delfrukter i
krans. Många skönblommiga arter odlas. De
växa vilda i Brasilien och andra varma länder.
A-N. (G. L-M.)
Abydos. 1. Stad vid Hellesponten, i det forna
landskapet Mysien i Mindre Asien, koloni från
Miletos. Låg vid sundets smalaste del, midt
emot Sestos. Mellan A. och Sestos slog Xerxes den
skeppsbrygga, öfver hvilken hans väldiga här inryckte
i Europa (480 f. Kr.). – 2. Stad i det fornegyptiska
landskapet Thebais (öfre Egypten), ett stycke
från vänstra Nilstranden (nu Arabat-el-Madfun). I
A. uppförde Setos I ett ännu i ruiner bevaradt
tempel, Strabos Memnonium. Stora graffält ligga
kring staden. 1898 upptäckte man där Egyptens äldsta
konungagrafvar. Se vidare Petrie, "Royal tombs of
the earliest dynasties" (1901).
Abyssinien. Se Abessinien.
Abyssisk (af eng. abyss, grek. abyssos, afgrund),
geol., bildad på djupet.
Abyssisk aflagring, geol., djuphafsaflagring,
d. v. s. en aflagring, som bildats i
följd af fasta ämnens långsamt skeende
afsättning på bottnen af de stora hafsdjupen.
E. E.
Abyssisk bergart l. Djupbergart, geol., sådan
massformig kristallinisk bergart, som bildats på
större eller mindre djup under jordytan genom stelning
af där befintliga smälta massor (magmor). Hit räknas
många graniter.
E. E.
Abyssodynamisk. Se Abyssus.
Abyssus (lat., grek. abyssos), afgrund. – Abyssodynamisk
(af grek. dynamis. kraft), som verkar genom underjordiska
(under jordytan befintliga) krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
