- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
105-106

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Acklimatisation, äfven Acklimatisering - Acklimatisera, vänja vid ett främmande luftstreck - Acklinga, socken i Skaraborgs län - Ackolad, egentl. omarmning af någons hals

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Acklimation, Acklimatation (jfr Klimat),
naturalisering, betyder i botanisk mening
öfverflyttande af växtarter från en trakt af jorden
till en annan. Naturligtvis måste härvid tvenne
fall ifrågakomma: antingen äro dessa trakter i
klimatiskt hänseende med hvarandra likartade eller
icke. Man har emot en acklimatisation af växter
från sydligare till nordligare länder med en lägre
medeltemperatur – hvilket vanligast förstås med
detta uttryck – gjort många invändningar. Det är
emellertid tydligt, att en sådan naturalisering i
många fall lätt låter verkställa sig med enåriga
växter, hvilka för sin utveckling under blott
en vegetationsperiod ej behöfva mera än samma,
eller nära nog samma, kvantitet af värme, fastän
på ett ställe koncentrerad inom kortare tid än på
ett annat. Så hafva vi erhållit en stor mängd af
våra prydnadsväxter på fritt land eller i kallhus
från Kap, Orienten, Nord-Amerika, Japan och Kina,
Kalifornien eller andra trakter. Det har äfven visat
sig ganska lätt att hit öfverflytta sådana växter,
hvilkas stamdelar längre eller kortare tid perennera
under jordytan. – Genom att öfverflytta växter af
dessa slag ha vi lyckats med främmande alster rikta
och pryda icke allenast våra blomsterträdgårdar, utan
i ännu högre grad våra köksträdgårdar och åkerfält,
om hvilka man med skäl kan säga: "blott barbariet
var en gång fosterländskt". På detta sätt ha, dels
genom långvarig odling, dels genom konstmässigt
eller frivilligt urval af alla de yttre växtorganen
och dessas massa och färg, uppstått former eller
varieteter, som blifvit inhemska och för oss
naturliga, t. ex. af potatis, kål, bönor, tobak
m. fl. Så hafva också från främmande länder flerehanda
vedväxter hitflyttats och här vunnit trefnad, i den
mån klimatet i deras hemland liknat vårt. Sibirien,
Nord-Amerika, norra Kina, Japan och Kaukasus hafva
i detta hänseende, jämte bergstrakterna i det södra
Europa, lämnat de flesta bidrag, som nu alla trifvas
i våra park- eller buskanläggningar. Flere af dessa,
såsom Robinia pseudacacia, dö dock bort vid första
allvarsamma frost. Då flere gynnsamma år följa på
hvarandra, blifva de ofta ganska frodiga och högväxta,
men om en föga varm sommar eller en bister vinter
inträffar, förfrysa de ända ned till marken, för att
möjligen nästa år skjuta nya, men kortlifvade skott,
såsom Castanea, Ailanthus m. fl. vid Stockholm. Man
har iakttagit, att flere prydnadsbuskar, som om
hösten hämtats utifrån väl uthärdat den första
vintern här, men skadats eller gått ut den andra,
hvilket naturligtvis kommer sig däraf, att de skott,
som de förut i sitt hemland framalstrat, äro härdigare
än de, som utbildas under våra kortare somrar. – Om
det ock sålunda är klart, att en naturalisering och
däraf följande framalstring af egendomliga varieteter
eller lokalformer i det nya landet endast då kan
lyckas, när yttre klimatförhållanden äro något så
när likartade – ej blott luftens, utan jordmånens,
nederbördens och vindarnas – och deras inverkan ej
så stor på de under vegetationsperioden nybildade
delarna, skotten och knopparna; så kan man dock genom
ändamålsenliga anordningar med framgång odla rätt
många växtarter, som under vanliga förhållanden
icke hos oss skulle kunna komma upp eller vinna
någon synnerlig utbildning. Dessa anordningar afse
hufvudsakligen att bereda växterna en längre sommar
och högre värmegrad än den, som hos oss vanligen är
rådande. Man använder glas-
och varmhus, man drifver upp växterna på våren under
glas, vid spaljé på en varm och skyddad plats,
på sandblandad jordmån, där skottbildningen icke
omåttligt gynnas, och på ett läge, som hvarken är för
fuktigt eller för frostländigt. Att det i vårt land,
med dess egendomliga lokala förhållanden, skall
råda en öfvermåttan stor olikhet, t. ex. mellan
västkusten och östlandet, mellan söder och
norr, mellan bergstrakter och slättbygder, är
naturligt. Växtförhållandena i Göteborg med sitt
hafs- eller öklimat och Stockholm med sitt mera
kontinentala, i trakter, som hvila på kalk eller andra
yngre formationer och på granitgrund, i Upsala och
Stockholm o. s. v. äro ytterst olika, hvarför vi se
särdeles skiljaktiga busk- och trädarter förekomma på
det ena och på det andra stället. Genom att på olika
platser i landet anställa noggranna och fleråriga
försök kan man därför få reda på de lagar, som
gynna eller motverka sådana växters acklimatisation;
och det är för sådant ändamål de botanisk-fysiologiska
anstalterna, acklimatisationsträdgårdarna o. s. v. i
utlandet hafva uppstått och arbeta. Till dessa hafva
vi i vårt land tyvärr ännu icke många motstycken. Och
i hvilken hög grad främmande vedväxter äfven hos
oss blifvit spridda och odlade, huru allestädes i
de nya anläggningarna kring flere städer och större
egendomar dylika alster blifvit införda, är icke
obekant för någon, som gläder sig åt att akta på den
betydliga utveckling, som trädgårdskonsten särdeles i
detta hänseende hos oss uppnått under de senare åren.
A-N. (G. L-M.)

Ännu viktigare för människan hafva de resultat varit,
som erhållits af acklimatisering utaf djur. I främsta
rummet ställa sig härvid de husdjur, som åtföljt
människan på hennes utbredning öfver snart sagdt
hela jorden (jfr Husdjur). Hufvudvillkoret har
härvid varit, att dessa djur kunnat lämpa sig efter
de temperatur- och näringsförändringar, hvilka de
gemensamt med människan blifvit underkastade på den
nya vistelseorten.

I allmänhet torde anses ådagalagdt, att alla
acklimatisationsförsök där lyckas bäst, hvarest man
kan erbjuda djuren ett likformigt klimat. Sålunda har
man lyckats i England acklimatisera tropiska djur,
t. ex. papegojor; dessa ha under hela året vistats
i det fria och där fortplantat sig.

För att i detta hänseende pröfva ännu flere djurs
förmåga och därigenom visa deras lämplighet att träda
i människans tjänst, har man på flere ställen inrättat
särskilda s. k. acklimatisationsträdgårdar,
och de bekanta s. k. zoologiska
trädgårdarna arbeta likaledes härför.
F. A. S. (L-E.)

Acklimatisera (af grek. klima, luftstreck), vänja vid
ett främmande luftstreck; göra hemmastadd i ett annat
land. Se Acklimatisation.

Acklinga, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad. 2,630 har. 525 inv. (1901). A. bildar med
Agnetorp, Baltak och Tidaholm ett regalt pastorat i
Skara stift, Kåkinds kontrakt.

Ackolad (fr. accolade, af lat. ad, till, och collum,
hals), egentl. omarmning af någons hals; dubbning
till riddare genom att gifva den nyupptagne ett
slag öfver halsen med flata svärdsklingan; mus.,
sådan i notskrift använd klammer, som förenar två
eller flere linjesystem till tecken på att stämmorna
därå skola spelas samtidigt; hand., sammanfattning
af flere poster i en räkenskapsbok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free