- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
137-138

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ad bene placitum (lat.), efter behag - Ad calendas græcas (lat.) Se Calendæ - Adcitant. Se Adcitation - Adcitat. Se Adcitation - Adcitation, jur. - add., på recept förkortning för adde l. addatur (se d. o.) - Adda (lat. Addua), biflod till Po - Addatur (lat.), "det må tilläggas" - Addax, zool. Se Mendes-antilopen - Adde-namma-kastates. Se Lapsk mytologi - Addenda (lat.), tillägg, bilagor - Addender (sing. Addend), mat. - Ad depositum, till laga förvar - Addera, mat. - Adderley, engelsk statsman. Se Norton - Adder-maskin. Se Räknemaskin - Addington, Henry, engelsk statsman. Se Sidmouth - Addio (it.), adjö. Jfr Adjö - Addis-Abeba, den mest betydande staden i Sjoa, Abessinien - Addison, Joseph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ad bene placitum (lat.), efter behag.

Ad calendas græcas (lat.). Se Calendæ.

Adcitant. Se Adcitation.

Adcitat. Se Adcitation.

Adcitation (af lat. ad, till, och citare, inkalla),
jur., instämning till gemensamt svaromål, den
handling, hvarigenom käranden (adcitanten) i ett
vid domstol redan anhängiggjordt tvistemål till
domstolen instämmer en tredje person (adcitaten),
med påstående att han skall tillsammans med den
förutvarande svaranden prestera det, hvarom förut är
stämdt. Anledningen till adcitationen kan vara af
flere slag, t. ex. att den ursprunglige svaranden
uppgifver en annan person såsom den, hvilken saken
rätteligen angår, eller att han invänder, att flere
än han hafva i saken del.

add., på recept förkortning för adde l. addatur
(se d. o.).

Adda (lat. Addua), biflod till Po, i norra Italien,
provinsen Sondrio, rinner upp på västra delen
af Ortler-Alperna, 1,160 m. öfver hafvet, flyter
genom dalen Veltlin (Valtellina) och Como-sjön,
blir segelbar vid Lecco och faller ut strax v. om
Cremona. Dess lopp är 405 km. långt; direkta afståndet
från källan till mynningen 210 km.; flodområde 16,000
kvkm. Öfre Addadalen leder till passen Stilfserjoch
och Tonale.

Addatur (lat.), "det må tilläggas" l. "det må
tillsättas", och adde (lat.), "tillägg",
"tillsätt", förekommer på recept, oftast under
den förkortade formen add.

Addax, zool. Se Mendes-antilopen.

Adde-namma-kastates. Se Lapsk mytologi.

Addenda (lat.), tillägg, bilagor.

Addender (sing. Addend), mat., de tal eller uttryck,
hvilka skola adderas. Jfr Addera.

Ad depositum (lat., af deponere, lämna i förvar),
till laga förvar, såsom anförtrodt gods.

Addera (lat. addere, tillägga), mat., sammanlägga två
eller flere gifna tal (i aritmetiken) eller uttryck
(i algebran) till ett enda tal eller uttryck. Jfr
Addition.

Adderley [ä’d*li], engelsk statsman. Se Norton.

Adder-maskin. Se Räknemaskin.

Addington [ä’ddingtn], Henry, engelsk statsman. Se
Sidmouth.

Addio (it.), adjö. Jfr Adjö.

Addis-Abeba, den mest betydande staden i Sjoa,
Abessinien, 3,000 m. öfver hafvet. Omkr. 50,000
inv. A. har en tid varit konung Meneliks residens.

Addison [ä’disn], Joseph, engelsk författare,
f. 1672, prästson från Wiltshire, vistades tio
år vid universitetet i Oxford och utmärkte sig
där såsom latinsk poet. Han uppmärksammades af
ledande whig-statsmän, och dessa skaffade honom
ett statsstipendium, som satte honom i stånd att
1699–1703 resa i Frankrike, Italien, Tyskland och
Holland. Till förhärligande af Marlboroughs seger vid
Blenheim skref A. 1704 hjältedikten The campaign, som
mottogs entusiastiskt och skaffade honom ett ämbete,
hvarefter den ena utmärkelsen följde den andra, tills
han slutligen 1717 såsom statssekreterare vardt medlem
af whig-regeringen. Han hade då året förut ingått ett
mycket förnämt gifte, som dock ej blef lyckligt. I
parlamentet, som han tillhörde från 1708, framstod
han på grund af sin blyghet ingalunda som talare,
men hans ädla, välvilliga och humana personlighet
var högt uppburen af alla. Ett kroppsligt
lidande tvang honom 1718 att nedlägga sitt
ämbete, och 1719 afled han. Hans stoft bisattes bland
Englands hädangångne store i Westminster abbey.

Addisons litterära verksamhet under hans
ämbetsmannatid yttrade sig företrädesvis genom
förträffliga uppsatser i den af hans vän Rich. Steele
1709 grundade veckoskriften "The Tatler" (Pratmakaren)
och ännu mer i den af dem båda 1711 uppsatta dagliga
skriften "The Spectator" (Betraktaren). Af samma
art var "The Guardian" (1713). I dessa publikationer
behandlade A. alla slags ämnen utom politik; och genom
sin tidskrift "Freeholder" (1715–16) införde han i
den politiska pressen hofsamhet och bildad ton. Hans
i strängaste pseudoklassiska stil skrifna sorgspel
Cato (1713, ett fragment öfversatt till svenskan af
Olof Dalin) förvärfvade honom ett högt, men numera
alldeles förbleknadt anseende såsom dramatiker. I
sitt sista lefnadsår nedskref han Evidences of the
christian religion
, ett vittnesbörd om hans varma,
deistiskt färgade religiositet. – Addisons poesi kan
(med undantag af hans liffulla Letter from Italy,
1701, och några vackra psalmer) karakteriseras som
retorisk prosa i vers, och det var också egentligen
hans kvicka, angenäma och på en beundransvärd
prosa skrifna uppsatser i de nämnda tidskrifterna,
som icke blott förvärfvade honom hans utomordentliga
popularitet, utan äfven blefvo af stor betydelse
för såväl Englands som utlandets litteratur. Första
numret af "Spectator" utkom 1 mars 1711 och 555:te
6 dec. 1712, hvarefter utgifvandet afstannade, tills
slutligen 1714 ytterligare 80 nummer följde. Dessa
blad samlades genast och utgåfvos i bokform i 8
band. Framgången var oerhörd, och redan 1724 hade
sju upplagor utkommit. Den förnämste medarbetaren
var A., hvars artiklar voro signerade med någon af
bokstäfverna i ordet CLIO. Tidskriftens anläggning
är novellistisk: Spectator uppträder i en klubb af
stående personer ur skilda samhällsklasser (den
af A. med den mest vinnande humor tecknade gamle
landtjunkaren sir Roger de Coverley, köpmannen Andrew
Freeport, kaptenen Sentry m. fl.) och berättar inför
dem om dagens händelser. I uppfinningsrik omväxling
behandlas på ett roande och lärorikt sätt såväl
hvardagliga som upphöjda ämnen, i skildringar ur
lifvet, satir på seder och smak, litterär kritik,
moraliska och religiösa meditationer. A. var en
på samma gång skarp och mild iakttagare med lugn,
intagande humor; hans stil är beundransvärdt
klar och ren samt på det angenämaste lämpad efter
ämnena. De addisonska tidskrifterna införde under
detta fördärfvade tidehvarf en förädlad, sund
uppfattning af det husliga lifvet. I A :s ypperliga
karaktärsteckningar och genrebilder låg fröet till
den något senare i England framträdande realistiska
familj- och sederomanen.

De addisonska tidskrifterna efterbildades i både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free